Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
TEKNISK TIDSKRIFT
20 SePt. 1930
LITTERATUR
Bokanmälan.
Investigations as to cutting speeds for Swedish
materials, av Erik Aug. Forsbekg.
ingeniörsvetenskapsakademiens handlingar nr 95, 1929. 108 sid. Pris 6: 25.
Problemet att bestämma den mest ekonomiska
skärhastigheten vid bearbetning av material medelst
skärande verktyg är av allra största intresse för industrien.
Första villkoret för att detta problem skall kunna lösas
är, att sambandet mellan skärhastigheten och verktygets
utslitningstid kan beräknas.
Med en för en dylik undersökning så pass blygsam
summa som 10 000 kr. till sitt förfogande har ingenjör
Forsberg såsom den förste i Sverige gripit sig an med
att undersöka skärproblemet vid svarvning. Och, trots
att såsom författaren själv säger: "one scarcely realises
how wide the field of work is, until one starts ploughing
a small corner", föreligger nu en undersökning
publicerad som, tack vare ingenjör Forsbergs stora
organisationsförmåga och blick för det väsentliga, kommer att
stå som en förnämlig förebild för alla som syssla med
dylika undersökningar.
Författaren behandlar först undersökningens
omfattning:
Materialet utgjordes dels av tre stålsorter med
kolhalterna: 0,30, 0,45 och 0,60 av märket "Hakkors", vilka
gratis levererats av Fagersta bruks aktiebolag, dels av
tvenne gjutjärnskvaliteter, en hårdare från Husqvarna
vapenfabriks a.-b. samt en mjukare från A.-b. Separator.
Som skärstål användes "Novo Superior" av tre olika
bredder: 12,7, 15,9 och 19,0 mm. Stålen
värmebehand-lades och slipades av A.-b. Alfr. Wesströms
verktygsfabrik.
Spånareorna begränsades så, att vid
stål maximala skärdjupet 3,o mm,
„ „ matningen 1,5 mm/varv,
gjutjärn maximala skärdjupet 4,o mm,
„ „ matningen 2,o mm/varv,
samt användes blott en ställvinkel 40°.
Själva svarvförsöken fördelades mellan och utfördes
vid ett antal av de större svenska verkstäderna, något
som torde vara rätt enastående vid undersökningar av
dylik art. I en sådan uppdelning ligger, speciellt då
försöken komma att utföras av personer utan vana vid
dylikt experimentarbete, stor risk för ojämna och osäkra
resultat. Men tack vare de synnerligen fullständiga
och klara instruktioner som uppgjorts har denna
svårighet bemästrats.
Undersökningen har avsett bestämmandet av
A den mot 20 min. utslitningstid T svarande
skärhastigheten V som funktion av en materialkonstant C,
skär-djupet t, matningen s och stålbredden ö, dvs V =
— F (C, t, s, 6).
B de mot 40 och 60 min. svarande skärhastigheterna,
dvs. V = F (T).
C materialkonstantens beroende av materialets fysiska
och kemiska egenskaper.
Författaren övergår sedan till försöksresultatens
bearbetning till matematiska uttryck och går därvid in för
att uppställa ekvationer analoga med Taylors, men om
möjligt förenklade. Författaren använder härvid en
statistisk matematisk metod som torde vara synnerligen
förnämlig och komma att få mycket generellt
användningsområde. — Som resultat erhölls vid stål
F2„ = G (1 + 0,02 6) (0,867 S)~a (0,5 ty- ß,
där a = 0,172 + 0,011 b + 0,319 t — 0,0126 bt,
ß = 0,642 — 0,19 b
c = 27,52 vid 0,80 % kol,
19,85 vid 0,45 % kol,
16,27 vid 0,60% kol,
samt vid gjutjärn en analog ekvation, dock med den
väsentliga skillnaden, att i uttrycken för a och ß
plustecknen före en variabel bytes mot minus och vice versa.
Sedan följer en diskussion och kritik av formlerna
så fullständig, att föga är att tillägga. Formlerna giva
mycket god överensstämmelse med försöksresultaten,
men äro dock relativt svårhanterliga, och jag
vågar påstå, att en avsevärt enklare formel kan
uppställas. Dessutom gälla de blott vid en ställvinkel på
40°. Av stort värde hade varit, om någon försöksserie
utförts för utrönande av ställvinkelns inflytande. — Ej
heller torde man vid ett annat skärstål kunna nöja sig
med att korrigera C-värdet, dvs. utföra ett prov med viss
spånarea, jämföra det så funna värdet med det som
formeln ger och därur bestämma, huru många % C-värdet
skall ändras. Ty vid en annan spånarea gäller sannolikt
en annan korrektionsfaktor, beroende på att a- och
ß-värdena ej äro desamma vid olika stål.
Ett kapitel ägnas åt möjligheten att uttrycka
materialkonstanten C som en funktion av materialets
egenskaper. Författaren uttalar den förmodan, att
brinell-talet är den dominerande faktorn samt uppställer vid
stål ekvationen
c = 53,8 (.B/100) 2’73S
En enklare ekvation
_ 1340_
b — 86,6
ger dock ett avsevärt mindre medelfel.
Undersökningen av sambandet mellan skärhastighet
och utslitningstid har på grund av den stora
materialåtgången begränsats till ett fåtal spånareor och prov.
Författaren bestämmer i ekvationen
v= co t1’k
värdet på x. Dessa värden förefalla osäkra. Förf. anger
medelvärdet, något som torde vara felaktigt, då x ofta
varierar avsevärt med spånform och -area.
Efter att ha uppställt ekvationer för beräkning av den
mest ekonomiska skärhastigheten, övergår förf. slutligen
till att angiva riktlinjer för fortsatta försök:
undersökning av flera material, olika skärstål etc. Vad man
speciellt fäster sig vid är förslaget att, för att avgöra, när
ett stål är utslitet, begagna sig av temperaturmätning.
Förf. hänvisar till ett av S. Hedin 1921 framlagt
förslag, att i skärstålet borra in ett termoelement.
Temperaturen bör under större delen av utslitningsprovet
vara rätt konstant men börja stiga hastigt, strax innan
stålet är utslitet. Denna temperaturkurvans krök anger,
när stålet är utslitet. — På Tekn. högskolans
laboratorium för Mekanisk teknologi hava temperaturmätningar
vid svarvstål utförts såväl vid utslitningsprov som vid
svarvning med konstant spånarea men olika
förhållanden mellan skärdjup och matning. Användandet av
inborrade termoelement är olämpligt, bäst torde vara att
begagna det förhållandet att svarvstålet-provmaterialet
bildar ett termoelement. Dylika temperaturmätningar
erbjuda dock för stora svårigheter för att kunna användas
som kriterium på när ett skärstål är utslitet;
tillförlitligast är säkerligen en registrerande skärkraftsmätare.
Ragnar Woxén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
