Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
18 jan. 1930
en sådan plåt bör
bliva mindre. Såväl
med denna metod
som med alla
andra utbredningsmetoder får man
naturligtvis ej gå för
långt i användning.
En hel del plåtar på
ett fartyg äro icke
utbredbara i planet
och för alla dessa
bliva de förefintliga
metoderna en
approximation, där
erfarenheten får lära
huru långt man kan
gå, utan att
avvikelserna skola bli för
stora.
Det förefaller likväl som om den ovan beskrivna
metoden skulle kunna förenklas utan att
noggrannheten därför skulle bliva mindre. I stället för de
i fig. 1 inlagda hjälplinjerna LM, JK, NP och RS bör
man kunna använda sig av linjerna för lång växlarna
AC och BD och ett par godtyckliga hjälplinjer TU och
ZF (fig. 1.). Som förut uppritas projektionen av
linjen GH i fig. 3 och de vinkelräta avstånden †, g,
h och i från linjen EF till långväxlarnas och
hjälp-linjernås skärningspunkter med spant 9 avsättes
längs spant 9 i fig. 3. De verkliga längderna av
långväxlar, hjälplinjer och spant uppmärkas å rin,
och sedan spantavstånden längs linjen G1H1 utlagts
längs linjen YY och spantriet 9 fastsatts med sin
lätta bukt på samma sätt som förut angivits, kan
plåtens konturer och spantlinjernas form erhållas genom
hopfogning av de uppmärkta rina från spant,
långväxlar och hjälplinjer.1
För uppmärkning av däcksplåtar utan användning
av mallar användes vid "Stettiner Vulcan" följande
metod. På mallvinden uppmärktes rin med de
verkliga längderna av långväxlar och plåtbredder. På den
utbredda däcksytan
bilda långväxlarna
räta linjer,
medan däcksbalklinj
erna bliva svagt
buktiga, beroende av y
språnget, vartill
hänsyn måste tagas vid
uppmärkningen av
plåtarna. Då
emellertid bukten är ganska
ringa, är det
tillräckligt att i varje plåt
ersätta den buktiga
linjen med en rät
sådan. För att
bestämma vinkeln, som
balklinjerna bilda
med lång växlarna
eller med en linje,
i För konstruktion av långväxlarnas och hjälplinjernas
verkliga längder se T. T. 1927 Skeppsbyggnadskonst 4,
"Diagonalmall för utslag av fartygsplåtar", av civilingenjör
B. C. H. Almquist.
Fig. 3.
Fig. 2.
parallell med fartygets medelplan, i det fall att plåtens
långväxlar ligga snett över däcket, uppritar man en
sidovy av däckets språng i fartygets medelplan samt
avsätter från denna linje i förstorad höjdskala läget av
långväxlar och språnglinjen i sidan, fig. 4. För ett visst
antal spant, exempelvis vart femte, lägges en tangent
till språnglinjen i medelplanet och vinkelrätt mot denna
diagas linjer genom lång växlarnas skärningspunkter
med balklinjen, varefter avstånden a, b, c, d uppmätas
och antecknas å ritningen. På utslaget angiva då dessa
mått (a i fig. 5) balklinjens avvikelse från en mot
långväxeln vinkelrät linje, mätt på plåtens hela bredd.
Med ledning av de å sidovyn antecknade måtten
bestämmes medelavvikelsen för varje plåt, vilken
angives å uppmärkarnas kopia av däcksritningen. Med
hjälp av ovan nämnda rin för långväxlar och
plåtbredder samt måtten för avvikelserna kunna
däcksplåtarna enkelt uppmärkas direkt på plåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
