Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 NOV. 1930
85
PROPELLERPROBLEMET VID BOGSERBÅTAR OCH
ISBRYTARE.1
Av docent H. F. Nordström, Stockholm.
Det är en självfallen sak på grund av propellerns
egenskaper att vid bogserbåtar med maskinen
direktkopplad till propelleraxeln varvantalet vid
bogsering sjunker under det som kan hållas vid "lättgång".
Sänkningen av varvantalet blir större, ju "tyngre"
bogseringen är, och sänkningen blir störst vid
"dragning i kaj"; det sista fallet motsvarar tydligen
rundgång vid kaj vid fartyg i allmänhet. Liknande
förhållanden föreligga även vid isbrytare: dragning i kaj
kommer därvid att motsvaras av att båten kört fast
mot isen, men att fritt vatten fortfarande finnes för
propellern resp. propellrarna. Våra undersökningar
i det följande, som närmast skola referera till
förhållandena vid bogserbåtar, kunna således anses
tilllämpliga även på isbrytare.
Det vanligaste fallet är nu att även maskineffekten
sjunker vid denna sänkning av varvantalet, dvs.
maskinen kan ej fullt utnyttjas, när man tycker sig mest
ha behov av att kunna utnyttja den. Detta beror på
att man dimensionerat propellern för att vid lättgång
kunna taga ut full effekt vid det lägsta varvantal, vid
vilket full effekt kan uttagas ur maskinen (i
kombination med disponibel panneffekt). Man kan
emellertid tänka sig att propellern i stället dimensioneras så,
att den vid dragning i kaj kan uttaga full effekt vid
ifrågavarande varvantal. Yi skola i det följande
försöka studera huru förhållandena då komma att
gestalta sig. Yi skola samtidigt därmed även undersöka
huru en utväxling mellan maskinaxeln och
propelleraxeln kommer att verka. Särskilt elektrisk utväxling
har ju på den sista tiden blivit alltmer aktuell.
För att ernå större överskådlighet kommer den
följande framställningen att i första hand hänföra sig till
ideella förhållanden med verkningsgrader av olika
slag antingen — 1 eller konstanta. Det erbjuder
emellertid ej några större svårigheter att modifiera
resultaten till att gälla fall med kända verkningsgra-,
der eller fall där variationen av verkningsgraden är
känd.
Vi skola utgå ifrån att vi i fallet direktkoppling ha
att göra med en ångmaskin med tillhörande ångpanna.
Vi förutsätta att man bestämt sig för en viss högsta
maskineffekt och en viss maskinstorlek
(cylindervolym), som ger denna effekt vid ett visst varvantal
och en viss högsta fyllning, om ånga med det avsedda
trycket i tillräcklig kvantitet finnes disponibel. Detta
förutsätter tydligen att pannan dimensionerats så,
att "panneffekten" svarar mot den bestämda högsta
maskineffekten. I allmänhet tilltages givetvis
pannan med en viss överbelastningsförmåga; vi skola
emellertid bortse härifrån och således antaga, att
panneffekten nätt och jämnt svarar mot den bestämda
maximala maskineffekten.
i Utgör en vidare utveckling av ett inlägg som förf. gjorde
i anknytning till ett föredrag av civilingenjör U. Gawell om
"Val av varvantal för motorfartygs propellrar" vid Svenska
teknologföreningens avdelnings för Skeppsbyggnadskonst
ordinarie vårmöte den 10 maj 1930.
Vi ha tydligen att arbeta med följande fyra element:
pannan, maskinen, propellern och fartyget. Till
fartyget hänföres då även eventuella bogseringsobjekt
(resp. det ökade motståndet vid isbrytning).
Problemet blir att undersöka huru dessa element samverka.
Vi skola först studera de olika elementens
karaktäri-stikor var för sig.
Pannan.
En viss ångpanna är i och för sig givetvis alldeles
oberoende av de övriga elementen. Om dess
maximieffekt N uppsättes som ordinata över varvantalet n
som abskissa, bör karaktäristikan därför bli en rät
linje parallell med abskissaxeln (fig. 1). Det område,
som ligger under denna linje, kan behärskas av
pannan, men däremot ej det område, som ligger över
linjen.
Maskinen.
För enkelhetens skull och utan att därmed
väsentligt inskränka problemet kunna vi utgå från en
en-cylindrig ångmaskin. En dylik maskin kan
karaktäriseras genom följande uttryck för effekten N
N = V •†{&}• p • n, ............... (1)
där V= cylindervolymen,
† (©) = en av fyllningen Q beroende funktion;
† (0) förändras visserligen med maskintyp,
maskinstorlek osv., men för våra syften
kunna vi antaga den vara en fix funktion;
†{ß) ökas alltid med 0,
p — absoluta admissionstrycket ^ panntrycket
och n — varvantalet.
Fig. 1.
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
