- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
15

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 jan. 1930

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KON ST

15

Genom förbättrad gatubeläggning, mindre antal
hästar och övergången till w. c. har
renhållningsverkens arbete i viss mån minskats. Å andra sidan
har kravet på gaturenhållningen i all synnerhet
vintertid högst väsentligt stegrats och
sopkvantiteten inom fastigheterna ökats i samband med
växande välstånd. Under året har framlagts de
erfarenheter, som vunnits vid nydaningar inom
Göteborgs renhållningsverk. Där har man gått in för
dammfri sophämtning genom täckta sopkärl och helt
slutna vagnar. Särskild omsorg ägnas
sopavstjälpningsplatserna. Soporna användas att uppfylla
sankmarker, och sopplanet påfylles, allt eftersom
utfyllnaden pågår, med lämpliga sopor och jord, som
gräsbesås, och sopplatserna förvandlas på så sätt
till gräsmattor. Härigenom kan man för väsentligt
lägre kostnad än genom bränning bli kvitt soporna
på ett hygieniskt tillfredsställande sätt. 1 Göteborg
har man frångått uppdelning av soporna inom
fastigheterna, vilket system också i övriga städer mer och
mer övergives. Renhållningsmaskinerna äro numera
mest motordrivna, och även sophämtningen, då det
är fråga om längre transporter, sker ofta med
motorfordon.

Hamnar. Sedan återstående arbeten vid
Lilje-holmsbron utförts och järnvägstrafiken överflyttats
till Årstabron, har Hammarbyleden officiellt tagits i
bruk. De inom hamnarna ständigt pågående
utbyggnads- och underhållsarbetena hava mest inriktat sig
på hamnarnas mekaniska utrustning med kranar och
magasin, varigenom fartygens liggtid kan nedbringas.

Vid Svenska hamnförbundets senaste årsmöte
diskuterades en fråga av största betydelse för den
svenska sjöfarten nämligen frågan om "Öresund som
samfärdsled". Så länge fartygens djupgående icke
överskred c:a 6,8 m, kunde trafiken mellan Kattegatt
och Östersjön gå fram genom Flintrännan, men då
vattendjupet här är c:a 7,2 m och i djuprännan på
danska sidan, Drogden, icke är större än c:a 8,0 m,
utestängas redan nu vid full last c:a 60 av svenska
handelsflottans fartyg från Flintrännan, och endast
hälften av dessa kunna begagna Drogden. Vid
användning av Stora Bält, där vattendjupet är
tillräckligt, ökas väglängden mellan Stockholm och
Göteborg med icke mindre än 200 km. Vägen genom
Stora Bält är genom många krökar och grund icke
heller så omtyckt. Vattendjupet i Öresund är
tillfyllest i norra delen ned till strax söder om Malmö,
men sedan är vattendjupet i Flintrännan på c:a 11
km längd för ringa. Uppmuddras icke denna spärr,
som i huvudsak består av kalksten, kommer vägen
längs Sveriges kuster här att stängas för ett
alltjämt växande antal fartyg. Under år 1928 hava
omfattande bottenundersökningar i Öresund utförts av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som har denna
viktiga fråga under utredning.

Svenska hamnförbundet har under året ingått till
regeringen med hemställan om allsidig utredning för
att få fraktsatserna vid järnvägarna rättvist
avvägda, så att någon illojal konkurrens med
sjötrafiken icke uppstår. Ärendet är ännu icke
slutbehandlat.

Vatten- och avloppsledningar. Inom
vattenledningstekniken är det den snabba ökningen av
vattenförbrukningen, som kräver allvarligt beaktande, så
att verkens kapacitet är tillfyllest. Sålunda har års-

förbrukningen inom de 10 största städerna i Sverige
under de sista 5 åren ökats med 26 %, då
folkmängden däremot under denna tid endast ökats med
6 %. Ökningen förklaras av, att de nya
bostadshusen förses med alla nutida bekvämligheter, av
vilka varmvattenanläggningarna mest bidraga till
ökningen. Om man utgår ifrån, att
vattenförbrukningen i äldre bostadshus utan w. c. och bad uppgår
till i medeltal 40 liter per person och dygn, ökas
förbrukningen vid införande av w. c. till ca 70 liter och
vid badrum med gasugnar till ca 150 liter. Ersättas
gasbadugnarna med en varmvattencentral, springer
vattenförbrukningen upp med ytterligare 50 à 150
liter per person och dygn. Då i ett svenskt samhälle
medelförbrukningen tidigare i regel sattes till 100
liter per person och dygn, får den snart sättas till den
dubbla eller ännu mera. Samma är förhållandet i
Europa i övrigt, och vid de tyska vattenteknikernas
årsmöte i somras diskuterades, om 250 eller 500 liter
skulle sättas som en snart nog uppnådd övre gräns.
Den övre siffrans målsmän hänvisade till
förbrukningen i Amerika. Andra åter ansågo, att
förbrukning över 250 liter innebar slöseri.

Den ökade förbrukningen har redan framtvingat
stora nyanläggningar. Sålunda hava förorterna norr
om Stockholm under det gångna året tagit i bruk en
centralanläggning med Mälaren som vattentäkt, och
Stockholms stad står i begrepp att utföra en större
nyanläggning. I Göteborg och Malmö hava för kort
tid sedan avsevärda utökningar skett. Även om
förbrukningen stegras, får fordringarna på vattnet i
hygieniskt eller andra hänseenden icke nedsättas.
Även om man genom klorbehandling kan erhålla ett
sterilt vatten, blir resultatet i alla hänseenden
bättre och mera betryggande vid en omsorgsfull
förbehandling av vattnet, så att dess halt av
uppslammade föroreningar och organiska ämnen blir så låg
som möjligt.

Ett problem, som mycket diskuterats under de
senare åren, är, vilket material som bör väljas till
ledningar. Något generellt svar kan icke lämnas, men
i allmänhet föredragas fullgoda gjutjärnsrör för
ledningar upp till 500 mm på grund av stor
motståndsförmåga mot sönderfrätning. Större ledningar
däremot utföras ofta av smidesjärn eller stål för att
undvika driftstörningar genom rörbrott, som inom
bebyggda stadsdelar också kunna förorsaka
vattenskador. Det är emellertid av vikt, att godset i dylika
rör icke väljes alltför knappt, och att isoleringen
utföres så omsorgsfullt som möjligt. Rören isoleras
ibland invändigt och någon gång även utvändigt med
betong. Som exempel på ett rörmaterial, som ännu
icke kommit till användning i vårt land, må nämnas,
att vid Köpenhamns vattenledningsverk pågår
utförandet av en 2 km lång tryckledning av armerad
betong, s. k. "Bonna"-rör med en inre diameter av
450 mm och med en i betonggodset inlagd 0,8 mm
tjock plåtmantel. Ledningen provtryckes med 10 atm.
För servisledningar föranleda de galvaniserade rören
ofta anmärkningar på grund av kort livslängd. Om
sönderfrätningen förorsakas av frätning på yttersidan,
kan hållbarheten avsevärt ökas genom yttre isolering.
Vid lämpliga grundförhållanden kunna gjütjärnsrör
ined fördel användas för servisledningar. I Amerika
hava kopparrör kommit till användning för
servisledningar i gatorna, men på grund av relativt ringa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free