- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
20

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I

20

så är det påtagligt, att distrikten i en del län äro för
små med hänsyn till arbetenas ekonomiska och
ändamålsenliga bedrivande — moderna vägmaskiner
kunna icke ekonomiskt utnyttjas. En annan
olägenhet är att skattetungan drabbar de
väghållningsskyldige synnerligen ojämnt i olika distrikt. Sålunda var
vägskatten under föregående år lägst 8 öre och högst
92 öre per fyrk. En sammanslagning av de små
distrikten till större enheter är ofrånkomlig, huru
stora dessa enheter böra vara, torde en förestående
utredning i denna ingalunda lätta organisationsfråga
komma att klarlägga.

Kommunikationsministern har nämligen strax före
jul tillkallat sju sakkunniga för att verkställa en
revision av bestämmelserna om
väghållningsbesvärets utgörande på landet samt om städernas
allmänna vägar. De trenne här omnämnda frågorna
ingå sålunda i utredningsuppdraget, som ju även
omfattar en mera genomgripande revision av vår
gammalmodiga väglag. Ordförande i kommittén är
landshövding G. R. Sederholm. Tyvärr har icke
någon vägstyrelseman och icke heller någon
trafikman blivit tillkallad.

Förslag till lag om vågrätt har under år 1929
utarbetats inom justitiedepartementets lagavdelning.
Förslaget avser att råda bot för det
osäkerhetsförhållande. som f. n. råder angående äganderätten till
den mark, som vägarna taga i anspråk. Det vore
önskvärt, att i samband därmed den omständliga
proceduren för tvångsförvärv av mark för
vägända-mål —- expropriationsförfarandet — kunde förenklas.
Lagförslaget har mötts av en del kritik, och torde
f. n. vara under överarbetning med anledning därav.

Kungl. maj:t har i okt. 1929 på grundval av 1929
års riksdagsbeslut utfärdat anvisningar beträffande
flerårsplaner för allmänna vägars byggande och
förbättring. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall
enligt dessa anvisningar vid granskningen av
fler-àrsplanerna bl. a. beakta, att en viss enhetlighet
länen emellan vinnes samt å karta angiva de i
planerna ingående huvudvägarna. På detta sätt erhålles
som biprodukt en stomkarta över hela rikets
huvudvägar, till vilken karta vissa förhoppningar kunna
knytas. Sålunda bör man kunna förvänta, att en
viss enhetlighet rörande standarden hos de arbeten,
som utföras på huvudvägarna härigenom blivit
säkerställd, särskilt beträffande vägarnas tracé, så
att ej längre en länsgräns plötsligt deklasserar en
huvudväg till en obetydlig biväg. Det förtjänar
antecknas i detta sammanhang, att det torde vara
första gången, som ordet huvudväg förekommit i en
offentlig förordning, vilket ju kan anses vara ett
framsteg, ehuru det varit önskligt, att en mera
genomgripande gradering ägt rum. I övrigt torde
avsikten med och nyttan av dessa flerårsplaner vara
så väl kända, att jag här ej behöver sysselsätta mig
längre med dem.

Jag vill i stället erinra om kungl, may.ts
cirkulärskrivelse av den 9 november 1929 angående
plankorsningarnas borttagande. I skrivelsen anmodas
länsstyrelserna medverka till plankorsningarnas
ersättande med skenfria korsningar. Vidare angives
principen för bidragens beräknande, och att antalet
järnvägskorsningar uppgår till 4 011 m. m.
Intresserade hänvisas till Svenska vägföreningens tidskrift
nr 6 1929. Här vill jag endast tillägga, att järnvägs-

22 febr. 1930

styrelsens ingenjör Marcus på förfrågan meddelat,
att följande antal plankorsningar mellan S. J. och
allmän väg avlägsnats medelst vägport, vägbro eller
parallell väg:

1925 ....................................3 st.

1926 ....................................4 „

1927 ....................................7 „

1928 ....................................5 „

1929 .................. 6 à 7 (osäker).

Anläggningarna ha i denna tablå påförts det år.
då räkenskaperna blivit avslutade hos S. J. Tyvärr
har jag ej lyckats erhålla motsvarande uppgifter
rörande plankorsningar mellan väg och enskild
järnväg.

Som synes har det hittills gått tämligen sakta med
de farliga plankorsningarnas avlägsnande. Man
torde dock kunna räkna med en snabbare takt för
framtiden. Vägstyrelsernas intresse för denna fråga
har otvivelaktigt ökats under senare tid, och
bidragen ha höjts ända upp till 85 à 90 % å den
kostnad, som återstår, sedan järnvägens bidrag
från-räknats den totala kostnaden för anläggningen
inklusive anslutningsvägar. F. n. är det Göteborgs
och Bohus län samt Gävleborgs län som gå i täten
ifråga om plankorsningarnas avlägsnande.

K. A. K:s insats på vägområdet under det
förflutna året har bl. a. bestått i en framställning till
kungl. maj:t om enhetliga bestämmelser för vägvisare
samt helt nyligen en begäran om att gångbanor och
cykelbanor måtte anläggas utmed vägarna.

För min del vill jag särskilt understryka behovet
av en förbättrad utmärkning av vägarna. Vårt
vägvisaresystem kännetecknas f. n. av en fullständig
brist på system. Även denna fråga torde bli föremål
för den omnämnda sjumannakommitténs utredning.

Till de mera uppmärksammade händelserna på
vägväsendets område under år 1929 bör även räknas
den djärva och storstilade plan för våra huvudvägars
förseende med varaktig beläggning, som
överstelöjtnant Ingemar Petersson framlagt. Planen bygger
bl. a. på möjligheten att få amortera en varaktig
beläggning med underhållsbidrag. Det har ju länge
rått strid om denna sak, och för egen del har jag
svårt att förstå de statliga myndigheternas ställning
till frågan. Om det klart och tydligt påvisas, att en
grusväg f. n. kostar exempelvis 3: 50 kr. per meter
och år i barmarksunderhåll, och det ävenledes är
utrett, att en varaktig beläggning kan förräntas,
amorteras och underhållas för samma årskostnad, så synes
mig staten böra uppmuntra utförandet av en
varaktig beläggning i ett sådant fall, särskilt med
hänsyn till de avsevärda vinster, som komma nationen
till godo genom minskade trafikkostnader. Hittills
ha myndigheterna hållit fast vid att en varaktig
beläggning skall betraktas som ombyggnad, till vilken
bidrag kan utgå på vanligt sätt med 75 à 90 %.
Detta är ju gott och väl i och för sig, men det är ju
klart, att bilskattemedlen icke räcka långt, om de
varaktiga beläggningarna skola finansieras på detta sätt,
särskilt i län, där medlen väl behövas för uträtning
och förbättring av de gamla vägarna. Så torde ännu
vara fallet i samtliga län, möjligen med undantag
för Malmöhus län. Det bör erinras om att genom
den av 1929 års riksdag beslutade höjningen av
underhållsbidraget från sammanlagt 55 till 70 %

TEKNISK TIDSKRIFT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free