- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
21

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 jan. 1930

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KON ST

21

minskas fonden för vägförbättringar högst avsevärt
för kommande budgetår. Det blir således
svårare än någonsin att få bilskattemedlen att räcka
till för anslag till varaktiga beläggningar enligt nu
gällande förordningar. Båda möjligheterna att få
bidrag böra stå öppna. Jag hoppas sålunda livligt,
att överstelöjtnant Peterssons initiativ i denna fråga
måtte vinna riksdagens beaktande. Regeringen har
nämligen i sin proposition till årets riksdag framlagt
förslag i denna riktning. Beträffande innehållet i
övrigt i de nyssnämnda inlagorna ber jag få
hänvisa till Svenska vägföreningens tidskrift eller till
tidskriften Cement och betong.

Jag nämnde nyss, att 1929 års riksdag beslutat en
höjning av underhållsbidraget från 55 till 70 %.
Bilskattemedlen bidraga nu i verkligheten med 55 % och
staten med 15 % av kostnaden för underhåll och
vinterväghållning. Bilarna lämna i medeltal mer än
full ersättning för det ökade slitage, som de
förorsaka, och det vore önskligt, att någon ytterligare
höjning av underhållsbidraget icke bleve genomförd.
Regeringen har dock proponerat om en höjning till
75 %. En sådan höjning skulle bliva till men för
ombyggnadsarbetena och likaledes åtminstone i
någon mån till men för den utjämning av skattebördan,
som bör eftersträvas. Den redan beslutade höjningen
av underhållsbidraget har medfört en sänkning av
byggnadsfonden från 19,4 mill. 1928—29 till 13,7 mill.
1929—30, motsvarande arbeten för över 7 mill.
kronor, om distriktens egna bidrag medräknas.

1929 års riksdag har även beslutat en höjning från
67 till 75 % av bidrag från automobilskattemedel
till förbättringsarbeten. För huvudvägarna kan upp
till 90 % erhållas.

Statsbidraget till rena nybyggnader är fortfarande
2/3. Konsekvensen synes fordra, att även detta
bidrag höjes till 75 %. Mig synes det vara en
oformlighet, att underhållsbidraget är högre än
byggnadsbidraget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
föreslagit en höjning till 75 %, vilikct förslag tyvärr ej
erhållit regeringens understöd.

Jag vill även erinra om att under året ha 1927 års
motorfordonssakkunnige avlämnat sitt förslag till ny
motorfordonsförordning och vägtrafikstadga.
Förslagets viktigaste nyhet — den fria hastigheten —
synes ha mötts av i stort sett välvillig kritik.
Proposition i ärendet har ännu ej avgivits. Det har dock
antytts, att regeringen ej kommer att gå in för fri
hastighet, utan för en väsentligt höjd men dock
begränsad hastighet.

Några siffror rörande kostnaderna för vägväsendet
torde vara av intresse. Den totala årskostnaden för
vårt vägväsende uppskattas f. n. till 75 à 80 mill.
kronor eller omkring 1:— kr. per meter allmän väg.
Någon exakt siffra finnes ej tillgänglig, men
beträffande underhållskostnaden är det lättare att ge
besked. Denna uppgick år 1928 till c:a 38 mill. kr. mot
beräknade 36 mill. och beräknas för det nyss
tillända. 1 tip na året — räkenskaperna äro givetvis
ännu ej klara — till c:a 40 mill. kronor samt
för innevarande år, 1930 alltså, till c:a 42 mill.
Sannolikt kommer den beräknade kostnaden 40 mill.
kronor för det gångna året att överskridas. Året
har varit dyrbart ur underhållssynpunkt.
Jag-behöver bara erinra om den svåra snövintern i Skåne
och om den gångna sommarens och speciellt höstens

rikliga nederbörd, som fördyrat
barmarksunder-hållet.

Bilskattemedlen utgjorde för budgetåret 1927—28
c:a 33 mill. kronor, för budgetåret 1928/29 c:a 40
mill. kronor och beräknas för nästa budgetår till c:a
47 mill. kronor.

Antalet motorfordon var i Sverige vid 1929 års
början c:a 172 000. För närvarande finns det
troligen c:a 200 000 eller i medeltal 1 motorfordon på
var trettionde innevånare.

Driftskostnaden för landets motorfordon har av
järnvägsekonomisakkunnige beräknats till 350 mill.
kronor om året; som jämförelse nämnes, att Statens
järnvägars och de enskilda järnvägarnas
sammanlagda årsinkomster uppgå till c:a 340 mill. kronor.

Vad uträttas då för de avsevärda summor, som
vårt vägväsende årligen drager? Som redan nämnts
åtgå f. n. c:a 40 mill. kronor till rena
underhållsarbeten, vari dock i stort sett kan inbegripas en
fortgående höjning av vägbanornas standard. En och
annan har trott sig kunna märka en tillbakagång
under året ifråga om vägbanornas kvalitet. Detta torde
dock bero på, att trafiken på många vägar nu blivit
så stor — t. e. i Stockholmstrakten — att de ej
längre kunna hållas såsom grusvägar. I övrigt
märkes, att en stabilisering har inträtt på
underhållsfronten; endast 17 av rikets 379 vägdistrikt ha
fortfarande naturaunderhåll.

Till ombyggnader och nybyggnader av våra vägar
och broar förbrukas ungefär samma belopp per år,
som till underhållet, eller 35 à 40 mill. kronor. Jag
kan givetvis här icke räkna upp alla de vägar,
sammanlagt över 100 mil, som under året ombyggts eller
nybyggts. Jag vill endast nämna, att av varaktiga
beläggningar ha utförts c:a 5 mil enbart i Malmöhus
län, som i detta avseende ligger i täten. På vägar
och stadsgator ha sammanlagt över 600 000 m2
varaktig beläggning utlagts.

Betongvägarna ha ökats med 50 %.
Asfaltbeläggningarna ha även ökat avsevärt, särskilt i städerna,
där betongen med hänsyn till ledningsnäten ej kan
konkurrera. Tecken tyda på, att stenbeläggningarna
komma att få svårt att reda sig i konkurrensen med
betong och asfalt. Stockholms stad har som bekant
under fjolåret i stor utsträckning utfört
gjutasfalt-beläggningar, varvid den gamla stenbeläggningen
använts som underbädd.

Inom asfalttekniken synes tendensen gå mot ökad
användning av de s. k. kalla beläggningarna för
väg-ändamål. Amiesite är en kall asfaltbetong, som på
kort tid blivit mycket omtyckt. Colprovia, som
närmast kan karakteriseras som kall Topeka, har under
året introducerats här i landet. Essenasfalt är även
en kall beläggning, som provats några år med gott
resultat. Dennas närmaste motsvarighet bland de
varma beläggningstyperna är sandasfalt. Tjära och
asfaltemulsioner ha mer och mer kommit till
användning för indränkning och ytbehandling av vägar.
En stor fördel med de kalla beläggningarna är att
risken för asfaltens sönderbränning är borteliminerad.
Vid för stark upphettning förlorar asfalten sin seghet
(penetrationen minskas), den blir spröd och
beläggningen fryser lätt sönder. Man är även mer oberoende
av väderleken under arbetenas utförande, om man
använder sig av kalla preparat. Som nyhet för året kan
antecknas försök i liten skala på Södertäljevägen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free