- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 jan. 1930

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KON ST

37

full giltighet vid våt och blöt konsistens hos
bruks-eller betong-massan, således vid naturligt bearbetbar
konsistens. Huruvida den även äger tillämpning i
det specialfallet, att bruksmassan är jordfuktig men
på grund av maskinstampning i viss mån "plastisk"
är ännu icke tillräckligt utrett. Skall en omläggning
till högre vattencementtal ske för att erhålla bättre

"överensstämmelse med praktiken", torde man
säkerligen vara tvungen att frångå den nuvarande
jordfuktiga konsistensen och gå in för våt konsistens hos
provkropparna eller om detta icke låter sig göra,
bibehålla det nuvarande arbetsförfarandet men gå in
för kortare provningstider. Av dessa alternativ
torde det senare vara det lättast överkomliga.

EN METOD FÖR EKONOMISK DIMENSIONERING AV

TRYCKTUBER.

Av civilingenjör Sebastian Tham.

Till grund för den ekonomiska dimensioneringen
av tilloppsledningar för vattenkraftverk ligger i de
flesta fall endera av följande två förutsättningar:

A. Kapitalinsatsen bestämmes av villkoret, att
största möjliga avkastning skall erhållas på hela
det nedlagda kapitalet (inklusive fallvärdet).

Detta villkor innebär, att det sista
kapitaltillskottet skall ge en avkastning lika med hela det
insatta kapitalets medelavkastning.

B. Kapitalinsatsen bestämmes av villkoret, att ingen
del av det för minskning av fallförlusterna
nedlagda kapitalet skall ge mindre avkastning än
ett visst bestämt minimivärde (som är mindre
än den ovan nämnda största möjliga
avkastningen).

Det sista kapitaltillskottet skall alltså ge en
avkastning lika med det fixerade minimivärdet.

De två villkoren åskådliggöras schematiskt av fig. 1,
som avser en trycktub för ett vattenkraftverk.

Kurvan I visar avkastningen på verkets hela
anläggningskostnad vid olika trycktubsdiametrar.
Kurvan II änger avkastningen på det för en oändligt
liten ökning av tubdiametern erforderliga
kapitaltillskottet (en ökning av tubdiametern medför ökad

det sista kapitaltillskottet blir mindre. . Detta fall
motsvarar villkoret B. Om man fordrar, att varje
del av det på tuben nedlagda kapitalet skall avkasta
minst 10 %, är tydligen diametern 1,8 m den rätta,
ty det sista kapitaltillskottet ger en avkastning av
just 10 %.

I fig. 2 äro uppritade kostnads- och
fallförlust-kurvorna för en tilloppsledning — t. e. en tub —
av viss bestämd längd. Av det ekonomiska villkoret
kan den ekonomiska anläggningskostnaden per m
fallhöjdsvinst, 7c1? för det sist utvunna
fallhöjdstillskottet bestämmas. Den diameter D, som vid en
liten ökning A D. motsvarande ett kostnadstillskott
A Kv ger en fallhöjdsvinst A Ji av.sådan storlek, att

AK1~k1 - A h.

är tydligen den sökta. Om därför kurvan för de
mot A-, svarande fallförlustvärdena uppritas
tillsammans med kostnadskurvan (fig. 3), bestämmes
alltså D av villkoret

A Kt = A K2,

varav erhålles

F (D) =-†’ (D).

t* 1,5 1.6 O 1,3 1,9
Diameter, m.

Fig. 1.

Diameter, m.
Fig. 2.

Diameter, m.
Fig. S.

anläggningskostnad men minskad fallförlust, alltså
större effekt).

Tydligen uppfylles villkoret A i detta fall vid en
tubdiameter av 1,7 m, ty då erhålles största möjliga
avkastning, här 15 %, på det nedlagda kapitalet, och
det mot en oändligt liten ökning av diametern
svarande kapitaltillskottet ger samma avkastning.

Genom att öka diametern, t. e. till 1,8 m, kan
fallförlusterna minskas ytterligare, men avkastningen på

Ekvationen innebär, att summan av
anläggningskostnaden och fallförlustvärdet skall vara ett
minimum:

Det är alltså möjligt att bestämma D, om F (D)
och / (D) äro kända. Om de båda kurvorna kunna
framställas som funktion av en tvärsnittsvariabel,
löses problemet enklast på analytisk väg, i annat
fall på grafisk.

Med tillämpning av ovanstående har i det följande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free