- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
41

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFT. 4

APRIL 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

VÅG- OCH WrENDYQGNADSRONST

Redaktör: Walo Finne

UTGIVEN AV SV

INNEHÅLL: Ett svårlösligt biandcement av portlandcement och arseniksyrlighet, av civilingenjör Donovan Werner
och Stig Giertz-Hedström. — Hazen-Williams’ vattenhastighetsformel i grafisk framställning, av civilingenjör
Victor Jansa. — Några ord om planläggning av ett vägbyggnadsarbete, av civilingenjör Bror Fellenius. — En
ny fångdammstyp. — Kanaltunneln. — Notiser.

ETT SVÅRLÖSLIGT BLANDCEMENT AV
PORTLANDCEMENT OCH ARSENIKSYRLIGHET.

Av civilingenjör Donovan Webneb och Stig Giebtz-Hedstböm.

Vid ingeniörsvetenskapsakademiens laboratorium
pågår sedan något över ett år en undersökning av
möjligheterna att genom en rationell specialisering
av cementtillverkningen bättre än hittills kunna
tillgodose betongteknikens aktuella behov.
Undersökningen är baserad på såväl mekaniska som
fysikaliskt-kemiska mätningar och avser bl. a. att söka
åstadkomma ett cementmaterial, som karakteriseras
av låg löslighet och härigenom är speciellt ägnat för
vattenbyggnadsändamål.

Ett bidrag till denna undersökning utgör
föreliggande utredning av den effekt som uppnås genom
inblandning av arseniksyrlighet i portlandcement.
Författarna ha verkställt denna utredning på uppdrag av
överingenjören vid ingenjörsvetenskapsakademien O.
Stålhane, som föreslagit, att man borde söka använda
arseniksyrlighet såsom tillsats till cement, därtill
närmast föranledd av en önskan att finna en nyttig
användning för de mycket stora mängder
arseniksyrlighet, som fr. o. m. i år komma att utgöra en
biprodukt vid Skellefteå gruv a.-b:s malmrostning på
Rönnskär.

Med hänsyn till den giftrisk, som alltid förefinnes
vid hanterandet av arsenikhaltiga ämnen, ställer man
sig givetvis till en början tveksam inför möjligheten
att använda arseniksyrlighet i betong. Huruvida en
sådan betong skall anses vara i detta avseende
riskabel eller ej har icke varit undersökningens uppgift
att utreda. Detta torde delvis kunna bedömas med
ledning av de utförda mätningarna men bliva en
myndigheternas sak att avgöra. Däremot har av
undersökningen bl. a. fullt tydligt framgått, att
bland-cementet besitter värdefulla hållfasthets- och
löslighetsegenskaper. Ett praktiskt utnyttjande av ett
sådant material för vattenbyggnadsändamål samt
tillverkning av rör för dränerings- och avloppsledningar
o. d. synes också vara tänkbart, om det kan sörjas
för erforderlig kontroll vid arbetenas utförande. Det
må i detta sammanhang erinras om att man på annat
område, nämligen vid bekämpandet av skadeinsekter
på fruktträd, kunnat tillåta fritt hanterande av olika
arsenikföreningar.

Vid bedömandet av den effekt, som kunde
framkallas av en tillsats av arseniksyrlighet till
portlandcement, var det att förutse, att arseniksyrligheten
vid betongberedningen skulle kemiskt omsätta sig

med portlandcementet under bildandet av
förmodligen relativt svårlösliga reaktionsprodukter och att
denna reaktion skulle förlöpa relativt hastigt samt
att den tillsättbara mängden arseniksyrlighet skulle
begränsas av den hållfasthetsnedsättning, som en
tillräckligt hög halt av ett finkornigt och i sig själv icke
hydrauliskt ämne alltid framkallar.

Som en orientering utfördes därför
hållfasthetsbe-stämningar på olika proportionerade blandningar av
arseniksyrlighet och portlandcement, vilket gav vid
handen att halten av arseniksyrlighet lämpligast torde
uppgå till 30 à 40 % av blandningens vikt, men att de
provade blandningarna började hårdna alltför snabbt
för vanligt praktiskt bruk. Svårigheten att
förändra detta begynnande hårdnande (avbindningen)
syntes till en början omöjliggöra materialets
användning, men arseniksyrlighetens specifika egenskap att
vara lättsublimerad möjliggjorde utarbetandet av en
helt ny metod för bindetidsreglering, enligt vilken
man enbart genom en upphettning av blandningen till
150°—250° kan förändra bindetiden i varje önskad
grad och utan att detta förfaringssätt synes medföra
påvisbara nackdelar. Sedan detta hinder undanröjts,
ha ytterligare försök visat, att materialet besitter
goda hållfasthetsegenskaper, vilka vid användandet
av ett lämpligt portlandcement mer än väl tillgodose
normernas fordringar för portlandcement klass B.
Härefter har blandcementets löslighetsförhållanden
undersökts och befunnits anmärkningsvärt
gynnsamma. Sålunda har den för portlandcementet
specifika omedelbara kalkutlösningen eliminerats, och
den utlösning som kvarstår är av samma ringa grad
som den betydligt långsammare förlöpande
silikatut-lösningen hos portlandcementet. Arseniksyrlighetens
utlösning ur blandcementet är mycket låg, och
motsvarar endast en obetydlig bråkdel av
arseniksyrlighetens egen mättningslöslighet.

Undersökningen har kompletterats med utförandet
av korrosionsmätningar å i cementet inbäddade
ar-meringsplåtar (järn), varvid för det nya materialet
icke någon särskild rostningsrisk kunnat konstateras
samt med tillverkning av maskinstampade 4"
betongrör, som f. n. undersökas beträffande sin beständighet
jämfört med rör av vanlig cement i aggressivt
grundvatten.

Utredningen fortsätter med långtidsprovningar av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free