- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
60

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

TEKNISK TIDSKRIFT

22 febr. 1930

som torde vara billigare att utbygga än våra
svenska vattenfall, är kraftpriset i Schweiz i allmänhet
väsentligen högre än här i Sverige, men så är
också kolpriset i Schweiz c:a 70 % högre än
hos oss. På grund härav utbygger man knappast
några ångkraftverk i Schweiz, trots att detta nog
skulle vara ekonomiskt berättigat även vid där
gällande höga kolpris. Yid samma totala
energikonsumtion är också den i de schweiziska vattenkraftverken
installerade effekten 20 à 25 % större än nos oss.

För att på för produktionen tillfredsställande sätt
kunna även i fortsättningen tillhandahålla ökade
mängder elektrisk energi, fordras det därför från vår sida,
att vi vid fortsatta utbyggnader företaga dessa så
ändamålsenligt och billigt som möjligt för att vi i
konkurrens med andra kraftkällor och andra länder
skola kunna stå oss i konkurrensen och hålla så låga
kraftpris, att nya användningsområden skapas och
därmed ökad produktion inom näringslivet skall
kunna erhållas. Konkurrensen med ångkraftverken
är visserligen hård. men i tidernas längd dock
överkomlig, beroende på sannolikt stigande kolpris. De
f. n. lätt tillgängliga brunkolen i Tyskland, vilka
medfört möjligheten till mycket billig produktion av
ång-energi vid brunkolsfälten, anses vid nuvarande drift
komma att vara förbrukade ungefärligen om en
mansålder. De vattenkraftsländer vi framför allt
konkurrera med, särskilt om den elektrokemiska industrien,
äro Norge, Finland och Canada. Yi ha åtminstone
hittills stått oss relativt bra i konkurrensen, och
en jämförelse mellan möjligheterna i fortsättningen
ger oss icke anledning till pessimism. Norge har
■visserligen högre fallhöjder än vi och isfria
hamnar, men har .å andra sidan koncessionslagstiftning,
skatter och arbetarförhållanden, som lägga en viss
hämsko på utvecklingen. Finland har lägre
lönestandard men högre räntesatser. Canada har åtminstone
ännu så länge fördelen av billiga råvaror, speciellt
för träindustrien, som kraftigt utvecklar sig.

Förutom ändamålsenligt och billigt utbyggande av
vår vattenkraft är därjämte billigt kapital av
synnerligen stort värde för vattenkraftutbyggnaderna,
vilkas årskostnader i dominerande grad bestå av räntor
å anläggningen. Det är av vikt. att
vattenkraftindustrien genom en sund, ekonomisk utveckling blir i
tillfälle att erhålla billigt kapital för fortsatta
utbyggnader. I Schweiz äro exempelvis obligationer i
vattenkraftföretag mycket eftersökta
kapitalplacerings-objekt. Att döma av den räntesats, vartill
Sydsvenska kraftbolaget för någon tid sedan emitterade
ett obligationslån eller 4,5 %, synes utvecklingen
även här i landet vara inne på rätt väg.

Vid planläggning av ett vattenkraftverk är ett av
de svåraste avgörandena det om utbyggnadsgraden,
dvs. avvägandet av effektens storlek i förhållande
till den tillgängliga vattenmängden och därmed till
den uttagbara naturenergien. Man bör då i första
hand tillse, att man kan nyttiggöra så stor del av
naturenergien, som på ekonomiskt sätt kan
uttagas. Det är endast under förutsättning att
kraftbehovet är mycket varierande och goda
regleringsmöjligheter föreligga som en ökning i effektens
storlek är berättigad. Då emellertid ångeffekt numera från
stora ångkraftverk betingar en årskostnad, som
brukar ligga avsevärt lägre än effekten i vattenkraftverk,
bör man akta sig för att taga utbyggnàdsgraden

på vattenkraftverken alltför stor, ty man kan annars
erhålla en högre totalkostnad än om man utfyller
effektbehov vid korta belastningsspetsar med hjälp
av ångkraftverk. Detta är så mycket naturligare, som
man i de flesta fall dock behöver ångkraft för
komplettering under tider med exceptionell vattenbrist, men
ångkraftverken komma då merendels icke att arbeta
för att taga korta belastningsspetsar utan framför
allt för att åvägabringa det behövliga tillskottet i
energimängd.

Då man efter dylikt övervägande kommit till viss
maskininstallation, svarande mot en viss maximal
vattenmängd, bör man emellertid icke vid den
ekonomiska dimensioneringen av vattenvägarna utgå från
turbinanläggningens maximala vattenkonsumtion,
utan i första hand undersöka den vinst, som uppstår
i uttagbar energimängd vid förstoring av
vattenvägarna och efter denna princip söka nå bästa ekonomi.
Man kommer då i allmänhet att dimensionera
vattenvägarna så att bästa verkningsgrad erhålles vid en
vattenmängd, som, beroende på utbyggnadsgraden
motsvarar 60 à 80 % av den vattenmängd, som
turbinerna maximalt kunna utnyttja. Man har nog tidigare
här i landet gjort den ekonomiska kalkylen mera med
utgångspunkt från den maximalt uttagbara effekten
än med hänsyn till den uttagbara energimängden.
Detta resonemang kan anses gälla såväl för kanaler
som för tunnlar, isgrindar, luckor, tubër- och sugrör.

Kostnaderna för en vattenkraftanläggning böra
hållas nere icke endast genom en måttlig
utbyggnadsgrad utan även genom förenklat, men fullt
ändamålsenligt utförande. Detta kan bestå såväl i konstruktiva
förbättringar, medförande förenklingar i utförandet
samt tillämpandet av rationella arbetsmetoder.

Konstruktiva förbättringar ernås framför allt
genom färre men större enheter och därmed
förbillig-anden icke endast av den maskinella utrustningen
utan samtidigt och kanske framför allt av själva
vattenbyggnaderna. Även kraftstationernas
överbyggnad borde kunna göras mindre omfattande än
som hittills varit brukligt. Förutom de mindre
dimensioner, som enligt vad nyss nämnts böra följa
av en ekonomisk beräkning för vattenvägarna, kan
man exempelvis nå icke så liten besparing genom att
borttaga fiskgrindarna, vartill åtminstone vid låga
eller medelhöga fallhöjder tillstånd numera torde
kunna erhållas, då med användandet av nu brukliga,
stora turbinaggregat fisken icke tager skada av
borttagning av grindarna med endast 20 mm avstånd
mellan gallerstängerna. Ej heller maskinerna röna
inverkan av passerande is, som lättare genomgår en
grovgrind än en fiskgrind. Ur driftsynpunkt har det
också visat sig, att särskilt vintertid avsevärt mindre
driftsvårigheter uppstå, om fiskgrindarna tagas bort.

Ifråga om murverkskonstruktionerna borttager
man i allmänhet all stenbeklädnad, vilket är en fördel
såväl ur kostnadssynpunkt som för att möjliggöra
ett snabbare utförande av betongkonstruktionerna.
Härigenom möjliggöres såväl lägre
anläggningskostnader som möjlighet att erhålla bättre kvalitet hos
betongen, vilket som bekant är en ganska svår sak
beträffande vattenbyggnader, utsatta för ensidigt
vattentryck. Tidigare använd stenbeklädnad har
ersatts med plåtbeklädnad på pelarnosar och andra
delar av vattenbyggnaderna, som äro hårt utsatta
för åverkan av med vattnet följande is och flottgods.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free