- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
83

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 juni 1030

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

83

Båda de stora spannen lämna för övrigt tillräcklig
frihet för vattenområdets fria utnyttjande.

Farleden kan måhända genom muddringar bättre
anpassas till det stora bågspannet. Den stora
spännvidden och sjöfaitsprofilens ökade höjd torde
därjämte tillåta en mindre inskränkning av profilen i
de övre hörnen.

d) Stadsplanen.

Stadsplanen bör så utformas, att bebyggelsen icke
kommer för nära vattnet och därmed stänger in bron.
Stränderna böra icke betungas med stora byggnader
utan hållas fria, då härigenom en vackrare
helhetsbild av brobyggnaden och landskapet erhålles, ett
önskemål som givetvis måste tillmätas stor vikt.

e) Ben arkitektoniska utformningen.

Vid brobyggnadens utformning, vilken
prisnämnden förutsätter skola ske under medverkan av en
kvalificerad arkitekt, torde enkelhet och god
anpassning efter de naturliga förutsättningarna i främsta
rummet böra eftersträvas. Med särskild omsorg böra
härvid stadspartierna på båda sidor om Mälaren
studeras i sitt sammanhang med bron.

Slutligen må framhållas, att inom hamnstyrelsen,
som enligt stadsfullmäktiges beslut förra året fått i
uppdrag att upprätta definitivt förslag till
Västerbron, projekteringsarbetet redan påbörjats efter de
riktlinjer som prisnämnden framlagt i sitt utlåtande.

NORDENS VATTENKRAFT.

Die Nordischen Wasserkräfte, Ausbau und
Wirtschaftliche Ausnutzung, von Adolf
Ludin, Verlag von Julius Springer, 1930.
778 sid. 1 005 fig. Pris 160 Em.

Adoi.f Ludin’s namn är väl känt, främst tack vare
hans stora verk "Die Wasserkräfte", som intagit en
rangplats bland den beskrivande vattenkraftlitteraturen
under de senaste femton åren. Ludin säger i förordet
till den nu utkomna boken om Nordens vattenkraft,
att den bör betraktas som ett tillägg till hans
"Wasserkräfte" av 1913, vari Nordens vattenbyggnadskonst föga
beaktats.

Intresset i Tyskland för Skandinaviens vattenkraft
har stegrats genom planerna på kraftöverföring härifrän
till Nordtyskland, planer, som för ett tiotal år sedan
föreföllo utopiska, men som i dag tack vare
högspän-ningsteknikens utveckling kunna realiseras. Ludin har
med sin nära 800-sidiga bok och med ett 1 000-tal bilder
givit en mycket fyllig bild av Fennoskandias
vattenkraftresurser. Någon motsvarande bok på svenska
språket finnes icke, och vi ha all anledning att vara
tacksamma mot författaren och lians medhjälpare dr-ing.
Nemenyi samt dem som ekonomiskt bidragit till och
möjliggjort verkets tillkomst, främst då den svenska
industrien och tyska kommunikationsministeriet.

Boken innehåller icke blott beskrivningar på så gott
som samtliga vattenkraftverk av någon betydenhet i
Sverige, Norge och Finland fullbordade intill år 1925,
utan författaren har samvetsgrant behandlat
orografiska, geologiska och hydrografiska förhållanden.
Vidare redogöras för vattenlagstiftningen i de tre länderna
samt de ekonomiska betingelserna för vattenkraftens
tillgodogörande. Av stort intresse är bokens sista
avdelning, vari författaren redogör bl. a. för
konstruktions-och byggnadsdetaljer. I litteraturhänvisningarna och
den värdefulla litteraturöversikten torde icke kunna
pä-"visas många luckor.

Även om en del sak- och sifferuppgifter av mindre
värde delvis tynga framställningen måste man
oreserverat beundra den energi som krävts för att samla och
ordna alla dessa data. Icke ens t. e. Norlindhs
påpekande, att Skandinaviens vattenkraftresurser tack
vare landhöjningen årligen ökas med ca 500 hästkrafter,
liar undgått författarens argusöga. Ett misstag, som
förtjänar påpekas, har förf. begått å sid. 663 och fig.
840, där Dahls turbin vid Ljusfors kraftverk kallas
Lawaczeckturbin. Om en svensk fått läsa manuskriptet
skulle nog en del uppgifter strukits, såsom t. e. att
"städerna" Mora, Rättvik och Leksand hava rätt stor
ekonomisk och kulturell betydelse, och vidare skulle de
talrika felstavningarna av svenska namn ha rättats till.
Men dessa anmärkningar väga lätt i jämförelse med
förtjänsterna hos det av värdefulla sakuppgifter
späckade verket.

Det är ju klart att kostnaderna för åstadkommande
av ett verk sådant som detta bliva relativt höga. Detta
avspeglar sig också i priset, som är 160 Em. Huruvida
detta pris är ett optimum förefaller tvivelaktigt. Säkert
är att många ingenjörer anse sig icke ha råd att
betala så mycket för en enda bok. Men alla som äro i
tillfälle därtill böra köpa detta storslagna verk, som
säkerligen blir en mycket anlitad uppslagsbok.

Walo Finné.

NOTISER

Svenska teknologföreningens avdelning för Väg- och
vattenbyggnadskonst sammanträdde den 23 maj 1930 å
utställningslokalen, Storgatan 23, under ordförandeskap
av major Mauritz Serrander.

I avdelningen invaldes civilingenjörerna Gustaf
Natanael Arfwidsson, Valter H. Furuskog, K. Georg
Wästlund, samtliga i Stockholm, samt ingenjörerna G.
Fredrik Hazén, Stockholm, och A. Wolter T. Mannerfelt,
Ronneby.

Härefter meddelade ordföranden att den av styrelsen
den 28 januari 1930 tillsatta kommittén för avgivande
av yttrande över viss omarbetning av
normalbestämmelser för järnkonstruktioner för hus-, bro- ocli
vattenbyggnader, avd II, hade avslutat sitt arbete. En skrivelse i
ärendet, som jämte kommitterades utlåtande hade
tillställts föreningsstyrelsen, upplästes. Häri hade
styrelsen, i likhet med vad avdelningens kommitterade anföra,
framhållit, att utlåtandet borde betraktas som en
preliminär behandling av ämnet, vilken borde följas av en
slutgiltig bearbetning i samband med en senare
granskning av förslaget till reviderade normalbestämmelser 1
dess helhet.

Ordföranden meddelade vidare att föreningens
styrelse i enlighet med förslag av avdelningsstyrelsen
beslutat uppdraga åt civilingenjör E. P. Wretlind att
utan kostnad för Svenska teknologföreningen
representera densamma vid 6: te kongressen av "Permanent
international association of road congresses" i
Washington 6—11 oktober 1930.

Härefter vidtog gemensamt sammanträde med
Svenska arkitektföreningen under ordförandeskap av
professor E. J. Lallerstedt.

Ordföranden överlämnade ordet till aftonens
föredragshållare hamndirektör Sal. Vinberg, som gav en
av ljusbilder beledsagad demonstration av
tävlingsförslagen till Västerbro. Underhållande och instruktivt
redogjorde talaren för de riktlinjer efter vilka
prisnämnden arbetat och påvisade varför man slutligen
kommit till den uppfattningen, att en bågbro med två
spann vore den bästa lösningen.

Sedan ordföranden framfört avdelningarnas tack till
hamndirektör Vinberg för det intressanta föredraget,
förklarades ordet fritt och en livlig diskussion vidtog i
vilken deltogo utom föredragshållaren, professorerna
Ljungberg, Kreüger, Fellenius och Lallerstedt, major

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free