- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
93

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 jan. 1930

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KON ST

93

Montaget av järnkonstruktionen är så kort och
koncist beskrivet av major Nilsson i tidningens
majnummer att jag anser det onödigt att här närmare
gå in på detsamma. Jag vill endast med anledning
av major Nilssons yttrande vid sammanträdet, att vi
räknat alldeles för lågt med avseende å
ställnings-kostnader anföra, att jag har allt skäl att antaga, att
detta icke är förhållandet, naturligtvis under
förutsättning att den i tävlingshandlingarna utvisade
bottenprofilen är riktig. Genom att begränsa
ställningsbygget på sätt som skett till ett fåtal punkter samt i
huvudsak utföra det i järnkonstruktion med pålning
av Dip-balkar, är jag övertygad om att vi kommit
mycket nära de verkliga kostnaderna. Det enda
osäkerhetsmoment, som jag ansåg förefinnas, var
kostnaderna för de stora domkrafterna, men denna
kostnad har fixerats genom infordrande av
preliminärt anbud.

Jag har här ovan endast uppehållit mig vid det
stora spännet över själva farleden. I detta
återfinnes nämligen alla principiella lösningar och
uppslag till konstruktionerna och den mindre bågen är
endast en upprepning i mindre skala av den större.

Innan jag övergår till det mindre spannet vill jag
säga några ord om vårt andra alternativ med hela
konstruktionen i betong. Jag vill dock icke gå
närmare in på detsamma dels för att icke taga allt för
mycket utrymme av tidningen i anspråk och dels
därför, att jag har visst skäl att återkomma till
grundtankarna i detsamma i annat sammanhang.

Förslaget finnes i korthet beskrivet i major
Nilssons referat över tävlingen och även med några ord
av kritik i tävlingsprotokollet. Personligen ansei
jag detta förslag av många skäl vara betydligt
överlägset järnalternativet och dessutom är det minst 0,5
mill. kr. billigare. Den större delen av den
kostnadsökning, nämnden kommit till, beror på en ren
felräkning.

Nämnden anser att viss osäkerhet i
spänningsför-«elningen skulle förefinnas. Ett bemötande av detta
yttrande skulle leda alldeles för långt, men jag kan
icke underlåta att i detta sammanhang framhålla, att
nämnden godtagit och med 4:de pris belönat ett
annat betongförslag, vilket jag anser erbjuda
otillräcklig säkerhet såväl reellt som enligt programmets
fordringar. Dessutom har i detsamma använts
betong av så hög kvalitet, hållfasthet 600—700 kg/cm2,
att den måste anses oprövad då det gäller så stora
sektioner, som det här är fråga om.

Nämnden påpekar som en särskild förtjänst hos detta
förslag att i detsamma påvisats, att vid så stora,
flacka valv, som det här är fråga om, hänsyn även
måste tagas till formförändringarnas inflytande. Vid
min granskning av förslagsställarens beräkningar
fann jag, att han beräknat, att om ett visst moment
M uppstår utan hänsyn till utböjning, så ökar detta
med 40 % till 1,4 • M, om dylik hänsyn tages. Äro
dessa siffror riktiga betyder det emellertid, att den
verkliga säkerheten är 2-faldig eller därunder i
stället för den skenbara, som framgår av beräkningen.
Med ovannämnda förutsättningar ökas nämligen
momentet 5 à 6 gånger om belastningen endast
fördubblas. Förhållandet är nämligen likartat vid bågar
som vid samtidig böjning och knäckning av raka
strävor eller balkar.

Jag vill nu yttra några ord om den övriga delen
av brokonstruktionen. Rent teknisk sett tror jag
icke, att man med bågkonstruktion kan komma till
en rationellare lösning än den vi framfört. Man kan
med skäl säga att naturen själv anvisat densamma.
Det ovan många gånger omnämnda berggrundet har
i brons längdriktning en utsträckning av 50 à 60 m.
Över detta hava vi ställt en rad pelare, som uppbära
brobanan, samt sedan från grundets norra del spänt
en båge in mot Kungsholmslandet. Det hade
naturligtvis varit lyckligare ur estetisk synpunkt om



Fig. 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free