- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
107

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 jan. 1930

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KON ST

107

Fig. 1. Croatan, N. Carolina.

ende uteslutande av pålar, fig. 1, vilka nå ett stycke
över vattenytan. På pålhuvudena bygges en
plattform, varå anordnas en byggnad i en eller flera
våningar med utrymme för fyrapparat, förråd,
vaktmanskap etc. Oftast använder man skruvpålar av järn,
mellan vilka över vattenytan anordnas järnstag.
Enligt amerikansk erfarenhet kostar en
fyrunderbyggnad med pålning av järn i anläggning endast
ungefär hälften så mycket eller mindre, som eljest
vanlig konstruktionstyp med användande av en
kasun eller liknande. Livslängden för en dylik
pål-underbyggnad är dock vanligen avsevärt mindre än
den för annan underbyggnadstyp, beroende bland
annat på mindre motståndsförmåga vid svår sjö,
på-seglingar etc. Där nämnvärd isgång förekommer, är
förevarande typ ej heller lämplig. En annan
olägenhet med pålunderbyggnad är svårigheten att isolera
bostads- och vaktrummen för drag och kyla. Trots
nämnda olägenheter med ifrågavarande fyrar har
man för närvarande i Förenta staterna, som kan anses
utgöra ett föregångsland jämväl i fråga om
fyrbyggnader, ett ganska stort antal stora fyrar med
pålunderbyggnad. Även i amerikanska stater med ganska
kallt klimat, såsom i Massachusetts, New York,
Connecticut m. fi, har man sådana fyrar fortfarande i
tiänst. Livslängden av en pålfyr har visat sig
kunna uppgå till över 60 år. Den första fyren av
denna typ därstädes byggdes redan år 1850 i staten
Delaware. På senaste tiden har man börjat ersätta
pålfyrar och andra ej så moderna fyrar, där ständig
bevakning förekommer, med mindre fyrar, försedda
med agabelysning.

Å utsatta fyrplatser, där markytan är belägen
under vattenytan, använder man numera vid
underbyggnaden till en större fyr vanligen kistor eller
kasuner. Metoden med kasun och pneumatisk
grundläggning har praktiserats i Förenta staterna
alltsedan år 1887.

Av intresse kunna även följande uppgifter från

nämnda land ifråga om större fyrar å utsatt plats
vara. Sålunda förekommer vid 20 fyrar, där bottnen
är berg e. d., underbyggnad, bestående av murverk.
Pålning har använts vid 88 stycken, varav
skruvpål-ning vid 56 samt kasuner vid 48 stycken fyrar. Av
dessa har pneumatisk grundläggning använts vid 11
byggnadsföretag. Totalantalet större fasta fyrar i
Förenta staterna uppgår till ej mindre än ca 2 000
stycken.

Enligt uppfattning av ledande personer vid
Förenta staternas fyrväsende tillämpas därstädes vid
byggandet av nya större fyrar, ute i öppen sjö
följande allmänna regler för konstruktionerna.

I sötvatten, då vattendjupet ej är stort, användes i
regel sten- eller betongfyllda träkistor eller
träkasu-ner för undervattensdelen och betong för delen i och
över vattengången. I vattengången anordnas
ytbeklädnad, bestående av järnplåt. I ändamål att
nedbringa vattendjupet anordnas fundamentet någon
gång på en utfylld bank av sten. Då bottnen är lös,
verkställes muddring och eventuellt återfyllning med
fastare material.

Då vattendjupet är relativt stort, användes i
sötvatten vanligen kasuner av armerad betong och i
saltvatten kasuner helst av järn.

Beträffande järnkasuner har erfarenheten visat, att
ett noggrant arbete erfordras vid hopsättningen av
de särskilda plåtarna för att det vid skarvarna ej
skall uppstå otäthet, orsakande skador, exempelvis
genom sprängning vid frost. Det anses ej lämpligt
att använda mellanlägg i skarvarna. Vidare
erfordras god betong innanför plåtarna. 1 de fall då
man iakttagit dessa försiktighetsmått, har
erfarenheten vidare visat, att järnkasuner äro beständiga även
i kallt klimat. Inom amerikanska fyrväsendet har
man ej heller något direkt att erinra mot att använda
betongkasuner å utsatta fyrplatser, ehuru därstädes
såväl som annorstädes en viss återhållsamhet gjort
sig gällande beträffande användandet av kasuner
etc. av betong till följd av tråkiga erfarenheter
med mindre god betong, som skadats av frost eller
av salter i havsvattnet. För att vara på säkra sidan
härutinnan anser man det vara erforderligt, att
bekläda betongen i vattengången medelst lämpligt
varaktigt material. För detta ändamål föredrages plåt.

Beträffande anläggningskostnaden har man i
Förenta staterna funnit, att omkring 125 000 à
150 000 dollars numera böra beräknas i vanligen
förekommande fall för en större fyrbyggnad ute i
öppen sjö, då vattendjupet ej är stort (högst ca 3
meter). Vid större vattendjup (intill ungefär 6 m)
beräknas kostnaden till 175 000 à 200 000 dollars.

För bedömande av dessa siffror må här nämnas, att
arbetslönen i Förenta staterna för en vanlig
arbetare (common worker) såsom för schaktningar,
vissa stenarbeten, betonggjutningar etc. anställd
vid fyrväsendet, år 1926 uppgick till 5 dollars
eller något mera för ett åttatimmars dagsverke,
vartill kommer traktamentsersättning vid fältarbeten.
Specialarbetare (bricklayers, carpenters och dylika)
— såsom murare, snickare, m. fi. betinga sig
dock ofta två à tre gånger nämnda avlöning. -—
Nämnda stora skillnad i arbetslön har i hög grad
bidragit till, att man i Förenta staterna numera så
mycket som möjligt undviker arbeten, för vilkas
utförande specialarbetare erfordras. Som exempel å

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free