- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
110

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

TEKNISK TIDSKRIFT

27 sept. 1930

VATTENBYGGNADSTEKNISKA MODELLFÖRSÖK I
"FÖRSTÄLLDA" MODELLER OCH DERAS
TILLFÖRLITLIGHET.

Av civilingenjör Hans Hartzell.

(Forts. fr. sid. 100.)

Försöksresultatens tillförlitlighet.

Utgår man ifrån, att i en förställd modell
vatten-mängdsskalan kunnat bestämmas på fullt
tillfredsställande sätt vid exempelvis medelvattenstånd, så
blir tillförlitligheten av försöksvärdena, såsom redan
ovan framhållits, beroende av dels hur densamma kan
tänkas förhålla sig vid andra vattenstånd, dels ock
hur eventuella ändringar i modellen, vilkas betydelse
försöken avse att utröna, kunna inverka på
vattenmängdsskalan. För att närmare belysa, hur därmed
kan förhålla sig, torde det vara lämpligt att återgå
till det här ovan beskrivna försöket i Trollhättan, där
alltså modellen var utförd i förställningsförhållandet
1 :2. Detsamma kan nämligen anses representera
ett ganska typiskt fall, i det att dels
vattenståndsvariationerna i Vänern äro mycket stora, mellan
43,15 och 45,76 och alltså ända till 2,6 m, dels försöken
avsågo att utröna inverkan av vissa förändringar i
tvärsektionsareornas storlek.

Man hade där vid jämförelse med de naturliga
förhållandena kommit till, att vattenmängdsskalan vid
ungefär medelvattenstånd skulle vara sådan, att 100
m3/s i verkligheten motsvarade 3,2 lit/s i modellen.
Huruvida denna relation sedan varierar med olika
vattenstånd blir i huvudsak beroende av:

1. Förändringen hos hydrauliska medeldjupet i
verkligheten och i modellen.

2. Ändring i den procentuella storleken av
friktionsförlusterna.

Vad då först beträffar det hydrauliska medeldjupet
i verkligheten, så kan medelvärdet av detsamma på
hela sträckan mellan Vänern och skalan A beräknas
vid medelvattenföring vara cirka 4,32 m. För övriga
vattenstånd varierar detsamma i enlighet med fig. 8
mellan ungefär 3,65 vid lågvatten och 4,94 vid högsta
vattenstånd. Den motsvarande medelarean vid
exempelvis + 45,50 är 945 och medelbredden i ytan 182 m.
Förutsättes liksom förut parabelformad sektion blir då
vattendjupet 7,8 m och förhållandet d mellan
bred-182 •

den och djupet - = 23,3.

7,8

Antages däremot rektangulär sektion, blir djupet
5,2 m och å = 35. Vid lägsta vattenstånd erhållas
motsvarande värden 24 och 35,4. Någon förändring i
förhållandet d inträffar sålunda praktiskt taget icke,
varför koefficienten r\ kan sägas förbliva tämligen
oförändrad vid varierande vattenstånd.

Vad den procentuella storleken av
friktionsförlusterna beträffar torde man tryggt kunna påstå, att
den lilla förändring, som eventuellt kan inträffa i
denna vid andra vattenstånd än det, för vilket
jämförelsen är gjord, icke inverkar på
vattenmängdsskalan. En teoretisk beräkning giver visserligen vid
handen, att det absoluta värdet på friktionsförlusterna

minskas något vid högre vattenstånd. Denna
förändring är emellertid icke större, än att, om man i
enlighet med figur 5 räknar med en även något
minskad total fallförlust, talet a vid högsta vattenstånd
blir större och kan beräknas bliva 23 % i stället för
ovan använda 21 %. En sådan förändring kan
emellertid icke märkbart inverka på och
vattenmängdsskalan.

Det lämpligaste sättet att undersöka hur
vattenmängdsskalan är beroende av olika vattenstånd är
givetvis att direkt i modellen få fram den för skalan
A gällande avbördningskurvan, och för detta
ändamål utfördes ett flertal observationsserier över
fallförlusterna mellan Vänern och skalan A, avseende
vattenmängderna 1 000, 900, 700, 500 och 300 m3/s
och olika vattenstånd i Vänern. De erhållna
resultaten äro utvisade å figur 9, och som synes gruppera
sig de olika punkterna ganska koncentrerat omkring
medeltalskurvorna, som äro utritade med grova
heldragna linjer. De i verkligheten gällande
relationerna mellan vattenstånd i Vänern, vattenmängd och
fallförlusten mellan Vänern och skalan A hava å
samma figur utmärkts med ringar, vilka sammanbundits
med en grov streckprickad linje. Av figuren
framgår då, att de i modellen observerade värdena på
fallförlusten synas vid högre vattenstånd vara något
större och vid lägre vattenstånd något mindre än i
verkligheten. Tydligare framstår detta förhållande,
om de i modellen observerade fallförlusterna avsättas
nedåt från den för Vänern gällande
avbördningskurvan å figur 7, varvid vattenstånden vid skalan A
bliva i enlighet med den streckade linjen. Det
framgår då, att avvikelsen vid högre vattenstånd är
obetydlig och fallförlusterna i modellen procentuellt sett
högst mellan 5 och 10 % för stora. Vid lägre
vattenstånd är avvikelsen mera framträdande och synes
vid lägsta vattenstånd giva ända till 30 à 35 % för
små värden. Denna avvikelse beträffande de lägsta
vattenstånden är emellertid fullt förklarlig med
hänsyn till de naturliga förhållandena vid dessa
tillfällen, enär vid lägre vattenstånd de "bestämmande
sektionerna" förflyttas från Huvudnäsfallet längre upp
mot Vänern till i närheten av Sjöboda, och detta
betyder, att man även i verkligheten skulle vid dessa
tillfällen kunna hålla ett högre vattenstånd vid skalan
A, än vad relationskurvorna visa, utan att en sådan
dämning inverkar på avbördningsförmågan och
vattenståndet i Vänern. Enär modellförsöken utförts så,
att denna dämningsmöjlighet i största möjliga grad
utnyttjats, förklaras härmed den relativt stora
avvikelsen vid lägre vattenstånd mellan relationskurvan
för skalan A i verkligheten och i modellen. I själva
verket torde förhållandena för övrigt vara sådana,
att även vid relativt höga vattenstånd i Vänern en
mindre dämning kan ske vid skalan A utan inverkan
på avbördningen, och att det endast är vid de allra
högsta vattenstånden som Huvudnäsfallet ensamt är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free