Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
TEKNISK TIDSKRIFT
27 sept. 1930
Fig. 12. Kinesbaracker.
Min tidigare erfarenhet angående olämpligheten av
lastautomobiler med massiva ringar på vägar som
icke äro absolut jämna bekräftades här på ett
eklatant sätt. Entreprenören inköpte bl. a. 7 st. 3-tons
sådana lastbilar, vilka alla efter ett års körning måste
avställas, emedan de blevo för dyra i reparationer
och underhåll. De blevo totalt sönderskakade, oaktat
vägarna voro relativt goda och delvis asfalterade.
Transporten av de tyngsta maskindelarna skedde
även längs denna landsväg. Vi använde en
Thornycroft 3-axlig, 4—6 tons lastbil samt en 8-axlig, 30
tons släpvagn för de tyngsta delarna, fig. 10. Ingen
maskindel vägde över 30 ton. Dessa anordningar
fungerade förträffligt. Vi togo upp varje 30-tons del
från Kuala Kangsar, 35 km, på mindre än 12 timmar.
Röjningsarbeten. Redan innan ordentlig
förbindelse med arbetsplatsen ordnats, påbörjades dess
av-röjning. Hela byggnadsplatsen var nämligen täckt
av oerhört tät djungel. Enda sättet att raskt
röja sådan djungel är att fälla träden och draga
ihop dem i högar, som efter att ha torkat i solen
någon tid brännas upp. Arbetena med röjningen
börjades i december 1926, men då rådde regntid och
någon bränning kunde därför ej ske förrän mot
slutet av januari 1927. Relativt regnigt väder
fortsatte emellertid ända in i maj, varför arbetet med
röjningen drog ut på tiden, och platsen kunde ej
betraktas som någorlunda klar från djungel förrän i
slutet av mars 1927. Allt eftersom djungeln
borttagits, uppfördes byggnader för arbetarna och för de
europeiska arbetsledarna, fig. 11—14.
Arbetsstyrkan. Arbetsstyrkan utgjordes till
ungefär hälften av kineser och i övrigt av indier och
malayer. Av indier var det huvudsakligen bengaler
från Bengalen, lascars (indiska sjömän), tamils från
södra Indien och sikhs från Punjabdistrikten. De
olika folkraserna voro utvalda för olika arbeten på
grund av sina speciella egenskaper. Kineserna
användes för tyngre arbeten samt för arbeten krävande
en viss yrkesskicklighet, såsom timmermän och
snickare. Tamiler användes huvudsakligen för
transportarbete; bengaler för tyngre arbeten, som
kineserna voro ovilliga att utföra. Isynnerhet när nya
metoder skola användas, äro kineserna nämligen
svåra att ha att göra med; de äro oerhört
konservativa. Lascars visade sig utmärkta för arbeten på
höjder, t. e. på betongrännorna 60 m över marken.
Sikhs voro bra för diverse arbeten av litet högre
standard och såsom poliser. Malayerna användes
endast för lättare arbeten, såsom båtförare,
bilchaufförer etc.
Arbetsstyrkan ökades efterhand som
bostadsutrymmen kunde beredas. Den var i april 1927 800 man
och ökades successivt till ett maximum 1929 av ca
4 500 man. Det europeiska arbetsbefälet uppgick
maximalt till 110 man, fig. 15.
Fig. 13. Interiör av indiernas baracker.
Fig. 14. Bostad för schaktmästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>