- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
145

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 jan. 1930

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KON ST

145

ERFARENHETER FRAN EN KRAFTVERKSBYGGNAD

I TROPIKERNA.

Av kapten Carl Thulin.

(Forts. fr. sid. 135.)

Trans-port- och lyftanordningar på arbetsplatsen.
Som huvudförbindelse mellan de båda stränderna
utfördes en hängbro, fig. 17 (Forssellbro med dubbla
hänglinor) med ett fritt spann av 135 m över floden.
Hängbron förnågs med endast 1 spår och
konstruerades att bära ett tåg av 20 tons vikt. Dessutom
uppfördes naturligtvis förråd, verkstäder etc. För
schaktnings-, form- och armeringsarbetena hade
entreprenören från början räknat med endast en 2,5
tons kabelkran tvärs över älven i dammläget. Han
insåg emellertid snart, att avsevärt mera
lyftanordningar voro erforderliga, och 3—5 tons derrickar
installerades med spårförbindelse till
decauvillespå-ren på stränderna. Under en period, då arbetet gick
med högsta fart, användes omkring 10 sådana
kranar, och dessa anordningar voro ej mer än nätt och
jämnt tillfyllest for behovet.

Drivkraft. Den drivkraft, som an rändes, var
huvudsakligen ånga, eftersom entreprenören ej ville
godtaga förslaget om en central ångstation och
elektrisk kraft för maskinerna. Anledning härtill var,
att entreprenören tidigare huvudsakligen arbetat med
ångdrivna maskiner och befarade svårigheter med
elektriciteten. Dessutom ville han använda sina
gamla arbetsmaskiner, ehuru sedan endast en
obetydlig del av dessa maskiner verkligen kommo till
användning. Elektricitet användes i Chenderoh
endast — och därtill blott delvis — för belysning. Där
den elektriska belysningen var otillräcklig, användes
acetylenlampor. Lokomotiven, 25 stycken, drevos
med bensinmotorer. Även en del kompressorer drevos
med bensinmotorer och likaså de flesta pumparna.

Enligt min åsikt hade avsevärda belopp sparats,
om elektricitet använts, ehuru i skötseln kunnigt folk
hade måst importeras t. e. från Indien, och väl
isolerade motorer måst användas. Den huvudsakliga
skillnaden i skötseln därute mot här
hemma är, att en elektrisk motor på grund
av den fuktiga luften ej kan få stå
oanvänd någon längre tid utan att
först torkas före ny igångkörning.

Jag övergår nu till de direkta
arbetena på själva kraftanläggningen.

Fång dammsarbetena.
Fångdammar-nas placering och konstruktion måste
anpassas efter de olikartade
grundförhållandena och vattenföringens
karakteristiska variationer. Vattenmängden
i floden varierade mellan minimum 60
och maximum 8 000 m3/s.
Vattenståndsskillnaden mellan lägsta och
högsta flod var, som jag redan nämnt,
15 m. Sådan högflod inträffar dock
mycket sällan, ehuru floden nådde
denna höjd julen 1926. Relativt ofta
inträffa dock år med stigningar på 7 à 8
m. Det var därför oekonomiskt att
uppföra fångdammar, som voro säkra för

högre flöden, isynnerhet som dessa i allmänhet äro
av mycket kort varaktighet, endast några få dagar.
Fångdammarna konstruerades i stället i allmänhet så,
att de kunde översvämmas utan att skadas, och
uppfördes endast till sådan höjd, att de utestängde de
vanligen förekommande flödena från arbetsplatserna.
En utpräglad lågvattenperiod av längre varaktighet
inträffar endast under månaderna juni till augusti.
Under alla övriga tider kunna kraftiga stegringar
förekomma, ehuru de högsta flödena vanligen
inträffa i december månad. Den utpräglade
lågvattenperioden juni—augusti utnyttjades så vitt möjligt för
byggande av fångdammar på de svåraste platserna.

För undvikande av nämnvärt övertryck från
innersidan avvägdes fångdammshöj derna så, att
dammarna vid översvämning först blevo översvämmade
på nedströmspartierna och sist på
uppströmspartierna.

Konstruktionen av fångdammarna lämpades efter
grunden på de olika platserna. De olika
konstruktionerna framgår av Ltiiuerna fig. 18 och 19. Där
grunden utgjordes av berg, utfördes i allmänhet
dammarna som vanliga bockdammar av trä, fig. 20.
Detta var fallet bl. a. med alla dammar parallella
med strömriktningen. Härigenom sparades utrymme
och onödig uppdämning av älven undveks. Ett
undantag gjordes med den del av
uppströmsdammarna, som byggdes sist. Det gällde därvid att
utföra en fångdamm, som kunde stängas på ett par
dagar utan att dessförinnan åstadkomma någon
av-sevärdare uppdämning av älven. Denna del utfördes
av stenkistor, mellan vilka sättbjälkar nedsattes, fig.
21—23. Stenkistorna utsattes vid lågvatten och
tätningen mot berget utfördes samtidigt. Sedan kistorna
voro på sina platser, påbyggdes de med betong till
den höjd, som erfordrades för stundande flodsäsong.

Fångdammarna å jord utfördes i allmänhet som

;Fig. 17. Hängbro över Perakfloden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free