- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
157

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAFT. 9

TEKNISK TIDSKRIFT

SEPT. 1930

VÄG- OCH WrtNDYGGNADSRONST

Redaktör: WALO FINNE

INNEHÅLL: Klorering inom vattenreningstekniken. I., av civilingenjör N. Claes H. Fischerström. — Aktuella
spörsmål vid järn- och stålkongressen i Liége 1930, av N. Royen. — Återblick. — Notiser. — Litteratur.

KLORERING INOM VATTENRENINGSTEKNIKEN.1 I.

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER SAMT NYA RÖN OCH FRAMSTEG.
Av civilingenjör N. Claes H. Fischerström.

Historik.

Grundämnet klor upptäcktes år 1774 av v. Scheele.

Klorens bakteriedödande förmåga observerades
tidigt, och redan på 1850-talet föreslogs i England
klorkalk såsom desinfektionsmedel för avloppsvatten.
Sterilisering av vattenledningsvatten med klor kom
för första gången till användning vid Middlekerke i
Belgien år 1902. I stor skala tillämpades
klorsterili-sering på försök år 1905 av Sir Alexander Houston
för Lincoln Plant i London.

Sin egentliga utveckling har kloreringen dock
erhållit i U. S. A. Här skall blott erinras om prof.
Earle B. Phelps grundläggande experimentarbeten
åren 1906—07, vilka ledde till införandet av
sterilisering med klorkalk i Jersey City och Chicago år 1908,
samt konstruktionen av en användbar apparat för
dosering av flytande klor av C. R. Darnall år 1910.
Införandet av klorering medelst den av tysken dr G.
Orn-stein utexperimenterade s. k. indirekta metoden, som
visat sin överlägsenhet över alla andra nu kända
metoder, skedde åren 1911—-12. Av den allra största
betydelse är den påföljande år av Ellms och Hauser
uppfunna metoden för kontroll av kloreringen genom
kvantitativ analys på fri klor i vatten med
orthoto-lidin. Därmed kan det banbrytande arbetet anses
slutfört.

Från de senaste årens utveckling är framförallt att
anteckna införandet av apparater enligt
vakuumprincipen, effektivare kloreringsmetoder, framförallt
dub-belklorering och överklorering, samt utnyttjande av

Städer med mer än 100 000 inv. Dödligheten per 100 000 invånare
Ar 10 och över 5,0 till 9,9 2,0 till 4,9 1,0 till 1,9 0,1 till 0,9 0,o

1906—10 . , 74 72 2 0 0 0 0
1911—15 †5 55 18 2 0 0 0
1916—20 , . 77 19 29 29 0 0 0
1921—25 79 8 15 46 10 0 0
1926 80 6 10 27 10 13 4
1927 , 81 4 8 26 23 13 7
1928 81 4 6 25 20 17 9
1929 81 1 7 20 25 23 5

1 Artikeln utgör i huvudsak en sammanfattning av intryck
från en studieresa i TJ. S. A. 1929—30, som förf. företagit
såsom Kungl, svenska vetenskapsakademiens resestipendiat.

klorering för en mångfald andra ändamål än
sterilisering.

I samverkan med övriga vattenreningsmetoder
samt läkarvetenskapen har klorsteriliseringen
åstadkommit en enastående minskning av dödligheten av
s. k. vattensjukdomar. Nedanstående tabell över
dödligheten under en följd av år i U. S. A:s större
städer av tyfoidfeber, som är en typisk
vattensjr.k-dom, är avsedd att belysa detta.

Förloppet vid klorering.

Då klor tillsättes rent vatten, erhålles en blandning
av vatten och klor samt underklorsyra, HCIO, jämte
frigjort väte, som avgår. Syret i underklorsyran är
löst bundet och verkar starkt oxiderande in statu
nascendi.

Då föroreningar ingå i vattnet, synes i första hand
underklorsyrans löst bundna syre och den fria
kloren angripa desamma. Därjämte åstadkommas
emellertid verkningar av annan art, och dit hör
förstörelse av organismer.

I de flesta naturliga vatten åtgår största delen av
den tillsatta kloren för oxidation av den i vattnet
förekommande organiska substansen, även om
vattnen äro renade. Den klormängd, som åtgår
(förloras) vid oxidation och kloridbildning, kallas vattnets
klorförbrukning. Klorförbrukningen är
huvudsakligen beroende av föroreningens art och mängd,
kontakttiden samt vattentemperaturen, men även av
klorkoncentrationen. Fig. 1 åskådliggör det typiska
förloppet, när klor tillsättes ett orent vatten. Den
tillsatta kloren förbrukas i början hastigt, men —•
förutsatt att klordosen är tillräcklig — redan efter
ett par minuter sker förbrukningen mycket
långsammare och ett visst kloröverskott återstår, vilket
endast långsamt ytterligare avtager.

Sterilisering.

Kloren utövar genast vid tillsättningen en kraftigt
dödande verkan på organismer. Viktigast är därvid
bakterieförstörelsen, dvs. sterilisering. En fullständig
sterilisering kan emellertid icke uppnås förrän
vattnet mättats med klor i sådan utsträckning, att ett
visst överskott på fri klor förefinnes.

Klorens bakteriedödande förmåga antages numera
huvudsakligen bero på giftverkan. Denna
giftverkans natur är ej fullt klarlagd; möjligen hindrar klo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:36 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930v/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free