Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
TEKNISK TIDSKRIFT
27 sept. 1930
Det vid ett eller ett par tillfällen bestämda
erforderliga kloröverskottet visar sig därför kanske vid ett
annat tillfälle otillräckligt. Först efter en
regelbunden lång observationstid kan ett någorlunda säkert
resultat erhållas för ett visst vatten och en viss
anläggning, och klorkontrollen möjliggör då en
inskränkning av de omständliga bakteriologiska
analyserna. Möjligen kunna även en samtidig noggrann
renhetsanalys (grumlighet, färg) och klorkontroll
giva ett snabbt och säkert resultat.
För sterilisering av avloppsvatten är helt naturligt
en mindre noggrann klorkontroll tillåtlig, bl. a. enär
ett högre överskott på klor utan olägenhet kan få
förekomma.
Applikationspunkt för kloren.
Ursprungligen har kloren — i form av
hypo-klorit — tillsatts till råvattnet, sålunda före rening,
och endast på en enda punkt. Så småningom har
applikationspunkten flyttats längre fram i
reningsprocessen, enär kloråtgången därigenom minskats
och även en säkrare kontroll ernåtts. När sedan en
ständigt ökad steriliseringseffekt eftersträvats och
nya uppgifter för kloren upptäckts, har kloren åter
börjat tillsättas vid reningsprocessens början,
samtidigt med att kloreringen av renvattnet bibehållits,
och det är nu vanligt att kloren tillsättes på flera
punkter under reningsproceduren. För att skilja
olika metoder åt, har man tillagt prefix före
klorering, t. e. enkel-, dubbel-, för-, efter-, delad, över-,
av- osv. Det råder en viss oreda beträffande vad
som menas med den ena eller andra benämningen.
För den efterföljande redogörelsen göres följande
definitioner, som speciellt gälla
vattenledningstekniken:
Efterklorering är klorering på en enda punkt efter
vattnets filtrering i en dos, som normalt ej förorsakar
smak.
Delad klorering är efterklorering men på 2 eller
flera punkter. Den sammanlagda dosen är ej
nämnvärt större än vid efterkloreringen och förorsakar
normalt ej smak.
Förklorering är klorering på en enda punkt före
vattnets filtrering i en dos, som normalt ej förorsakar
smak.
Dubbelklorering är en kombination av för- och
efterklorering i doser, som normalt ej förorsaka
smak.
Överklorering är klorering, vanligen före
filtreringen, i en kraftig dos, som i regel förorsakar smak
och därför måste efterföljas av avklorering. Med
av-klorering förstås avlägsnande av kloröverskottet,
vilket vanligen sker genom tillsättning av kemikalier,
som binda kloren, eller genom absorption t. e. med
aktivt kol.
För val av kloreringsmetod är i första hand den
önskade steriliseringseffekten avgörande.
Grundläggande är den synpunkten, att sista steget av
kloreringen blott bör vara en extra säkerhet. Det gäller
alltså, att före sista kloreringen genom den
föregående reningen erhålla ett vatten, som flertalet dagar
av året utan olägenhet skulle kunna serveras
konsumenterna. Om icke filtrering, eventuellt efter
kemisk fällning, ger detta resultat, bör åtminstone delad
klorering komma till användning. Yid mycket starkt
förorenat vatten erfordras dubbel- eller överklorering.
Delad klorering, varvid en del av den för
efterklorering erforderliga dosen tillsättes vid
filterutloppet och resten före högtryckspumparna, har visat
sig medföra effektivare sterilisering än
efterklorering och medför större säkerhet vid apparatfel. I
staten Ohio, U. S. A., föreskrives, att delad klorering
alltid skall användas i st. f. enbart efterklorering.
Yid dubbelklorering sker förkloreringen med 2 à 3
gånger så stor dos som efterkloreringen.
Förklorering sker vanligen före såväl kemisk fällning som
filtrering. Den höga dosen vid förkloreringen
möjliggöres av det orena vattnets höga klorförbrukning
samt den långa kontakttiden, och är synnerligen
kraftigt bakteriedödande. Förklorering är värdefull
även av andra skäl än att god sterilisering skall
ernås. Förklorering avlägsnar nämligen växtlighet i
reservoarer, filter och rörledningar, minskar
kemikalieåtgången och spolvattenförbrukningen, medför
ofta bättre färgreduktion m. m. Liksom den delade
kloreringen medför dubbelklorering större säkerhet
vid apparatfel.
I de fall då icke heller dubbelklorering hjälper,
måste vattnet överkloreras och därpå avkloreras.
Råvattnet gives då en kraftig klordos, som medför
ett kloröverskott av 0.5—1,5 mg/1 i renvattnet, vilket
är av säker bakteriedödande verkan. Överskottet
avlägsnas eller omtransformeras till andra föreningar
genom tillsättning av tiosulfat eller svaveldioxid
eller genom kontakt med aktivt kol. Denna
kloreringsmetod är dyrbar, men har hittills visat sig
absolut effektiv. Överklorering medför samma
fördelar som förkloreringen och har därjämte funnit
en betydelsefull användning för avlägsnande av
smak och lukt.
Klorering för andra ändamål än sterilisering.
Inledningsvis nämndes, att det icke är endast för
sterilisering, som klorering kommit till användning
inom vattenreningstekniken.
Den näst steriliseringen viktigaste uppgiften för
klorering torde vara bekämpande av växtlighet,
framförallt algbildning, i vatten. Innan klorering kom
till användning för bekämpande av växtlighet i
vatten, var behandling med kopparsulfat det viktigaste
hjälpmedlet för detta ändamål. För ett stort
antal ofta förekommande algarter t. e. spirogyra,
oscil-laria, diatomaceae m. m. är även kopparsulfat
effektivt och måhända det bästa medlet, åtminstone i
stora vattensamlingar såsom sjöar, dammar och
reservoarer. Det finns emellertid vissa arter t. e.
pro-toeoccus, som icke alls påverkas av kopparsulfat.
I nästan alla undersökta fall har däremot klor visat
sig mycket effektivt. Även en klordos, som ej ger
något kloröverskott, har i en del fall medfört
resultat, men i regel bör ett kloröverskott av 0,2—0,5 mg/1
hållas. J
Klorering för avlägsnande av växtlighet har
erhållit en synnerligen vidsträckt användning i U. S. A.
Metoden brukas sålunda för borttagande av slem
och alger i sjöar med stillastående vatten, i
bassänger, reservoarer och rörledningar, i
vattenledningsfilter för att förhindra sammanbakning av
filtersanden, i biologiska filter för att förhindra
igensättning och "sjöbildning" osv.
I cellulosafabriker nyttjas klorering för att
avlägsna en för avfallsvattnet karakteristisk besvärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
