Print (PDF) - On this page / på denna sida - Teknisk tidskrift häft. 2 årg. 61 10 jan. 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<chapter name="TEKNISK TIDSKRIFT HÄFT. 2 ÅRG. 61 10 JAN. 1931">TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 2 ÅRG. 61 <tab>10 JAN. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN INNEHÅLL: Planerade nordpolsexpeditioner med ballong och några reflexioner angående Andrées ballongfärd. -- Malmölinjernas elektrifiering. -- Västerbron. -- Anslutning av växthus till värmekraftverk. -- Notiser. -- Tekniska föreningar. -- Sammanträden.PLANERADE NORDPOLSEXPEDITIONER MED BALLONG OCH NÅGRA REFLEXIONER ANGÅENDE ANDRÉES BALLONGFÄRD.
Det har vid något tillfälle i samband med överförandet av Andrée-minnena till Sverige uttalats den åsikten att det är idéerna, påfundet, drömmen som främst föra världen framåt, icke verkställigheten. Någon större betydelse skulle icke hava fästs vid detta yttrande så vida icke den väsentliga delen av den officiella behandlingen av Andrées nordpolsexpedition synes hava varit besjälad av samma uppfattning. Detta må, fritt från alla reflexioner, stå som ett inledande motto för följande bidrag till belysning av verkställigheten av nordpolsföretaget. Projektet att utnyttja ballongen i polforskningens tjänst är nästan lika gammalt som denna forskning själv. Ungefär samtidigt med att Franklin 1845 lämnade England med de båda skeppen Erebus och Terror för att utforska den nordvästra passagen inlämnade den franska ballongföraren Dupuis-Delcourt en skrivelse<footnote>Dupuis-Delcourt: "De l'art aérostatique et de son application aux transports par air; rapport présenté a S. E. le ministre de l'Intérieur", 1847.</footnote> till inrikesministeriet, i vilken han påvisade, att man med tillhjälp av ballongen lätt skulle kunna uppnå Nordpolen. Denna fråga diskuterades därefter vidare i "L'Aéronaute", årgång 1872, av Mareschal, Silbermann och Gustav Lambert. En verkligt allvarlig vetenskaplig bearbetning av detta svåra problem utfördes av dr E. Meissel 1866,<footnote>Zeitschrift des Deutschen Vereins zur Förderung der Luftschiffahrt, 1882.</footnote> som utgick från att han skulle kunna påräkna en viss grad av styrbarhet genom att utnyttja luftströmmarnas olika riktning på olika höjd. Höjdförändringen skulle Meissel uppnå utan gas- eller ballastförlust därigenom, att den 22 500 m3 stora lysgasballongen kombinerades med en mindre varmluftsballong (eller mongolfiere), vars temperatur kunde regleras. Det första mera praktiskt utformade förslag till en nordpolsexpedition med ballong framlades av den franske ballongföraren Sivel, vilket även 1872 underställdes en noggrann prövning av "Société francaise de navigation aérienne". Sivel föreslog byggandet av en vätgasballong om icke mindre än 18 000 m3. Konstruktionen var synnerligen väl genomtänkt. För att minska gasförluster samt minska nedtyngning genom regn och snöbelastning skulle ballongen förses med ett dubbelt hölje, som nedtill skulle anslutas till en ringformad ballong fylld med luft, som med en volym om 6 000 m3 skulle kunna bevaras under visst övertryck. En säkerhetsventil begränsade detta trycks storlek. Genom det övertryck som luften kunde erhålla i den ringformade ballongen uppnådde konstruktionen en i viss mån automatisk reglering av höjden, så att större höjd än 800 m aldrig skulle behöva intagas. Därmed var en av de mest betydelsefulla anledningarna till gas- och ballastförluster eliminerad. Sivels polballong skulle dessutom förses med en 5--600 meter lång släplina, som i sin mån även automatiskt skulle reglera höjden. Gondolen var helt täckt och skulle även kunna tjänstgöra som båt och släde. Den kommission, som anförtrotts att granska Sivels förslag, uttalade sig för projektets utförbarhet och underströk dessutom att det principiellt antagligen var det enda sätt, på vilket en ballongfärd i polartrakterna med framgång skulle kunna genomföras. Den av Sivel planerade expeditionen kom aldrig till utförande. Sivel omkom genom kvävning vid en höjdfärd med ballong 1877. De här omnämnda planerna på nordpolsexpeditioner med ballong hade icke mera allvarligt ingått på frågan om den förmånligaste utgångspunkten. Meissel ansåg sig kunna starta från S:t Petersburg, och Sivel skulle med fartyg bege sig så långt norrut som möjligt och därefter starta från fartyget. De första som föreslogo Spetsbergen som bas voro de franska ballongförarna Hermite och Besançon. De framlade sitt förslag till en nordpolsexpedition 1892. Deras omsorgsfullt utarbetade planer utgingo från användandet av en vätgasballong om inalles 17 840 m3. Expeditionen skulle bestå av fem man. Ballongkorgen skulle vara 5,1 m lång och 3,4 m bred samt indelad i tre rum. Den skulle göras vattentät, så att den skulle kunna flyta. Förutom skidor och båt skulle man medföra 8 eskimåhundar. Vid landning skulle hela korgen kunna frigöras genom en snabbkoppling. Besançon och Hermite hade även övervägt möjligheten att använda segel för att därigenom deviera ballongen ur vindriktningen. Denna metod hade nämligen då använts av fransmännen Lhoste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
