Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2. 10 jan. 1931
- Planerade nordpolsexpeditioner med ballong och några reflexioner angående Andrées ballongfärd, av Tord Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 2 ÅRG. 61 10 JAN. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Planerade nordpolsexpeditioner med ballong och några reflexioner angående Andrées ballongfärd.
– Malmölinjernas elektrifiering. – Västerbron. – Anslutning av växthus till värmekraftverk. – Notiser.
– Tekniska föreningar. – Sammanträden.
PLANERADE NORDPOLSEXPEDITIONER MED BALLONG
OCH NÅGRA REFLEXIONER ANGÅENDE
ANDRÉES BALLONGFÄRD.
Det har vid något tillfälle i samband med överförandet
av Andrée-minnena till Sverige uttalats den
åsikten att det är idéerna, påfundet, drömmen som
främst föra världen framåt, icke verkställigheten.
Någon större betydelse skulle icke hava fästs vid
detta yttrande så vida icke den väsentliga delen
av den officiella behandlingen av Andrées
nordpolsexpedition synes hava varit besjälad av
samma uppfattning. Detta må, fritt från alla reflexioner,
stå som ett inledande motto för följande bidrag till
belysning av verkställigheten av nordpolsföretaget.
Projektet att utnyttja ballongen i polforskningens
tjänst är nästan lika gammalt som denna forskning
själv. Ungefär samtidigt med att Franklin 1845 lämnade
England med de båda skeppen Erebus och Terror för
att utforska den nordvästra passagen inlämnade den
franska ballongföraren Dupuis-Delcourt en skrivelse[1] till inrikesministeriet, i vilken han
påvisade, att man med tillhjälp av ballongen lätt skulle
kunna uppnå Nordpolen. Denna fråga diskuterades
därefter vidare i "L’Aéronaute", årgång 1872, av
Mareschal, Silbermann och Gustav Lambert.
En verkligt allvarlig vetenskaplig bearbetning av
detta svåra problem utfördes av dr E. Meissel 1866,[2]
som utgick från att han skulle kunna påräkna en viss
grad av styrbarhet genom att utnyttja luftströmmarnas
olika riktning på olika höjd. Höjdförändringen skulle
Meissel uppnå utan gas- eller ballastförlust därigenom,
att den 22 500 m3 stora lysgasballongen
kombinerades med en mindre varmluftsballong
(eller mongolfiere), vars temperatur kunde regleras.
Det första mera praktiskt utformade förslag till
en nordpolsexpedition med ballong framlades av den
franske ballongföraren Sivel, vilket även 1872
underställdes en noggrann prövning av "Société francaise
de navigation aérienne".
Sivel föreslog byggandet av en vätgasballong om
icke mindre än 18 000 m3. Konstruktionen var
synnerligen väl genomtänkt. För att minska
gasförluster samt minska nedtyngning genom regn och
snöbelastning skulle ballongen förses med ett dubbelt
hölje, som nedtill skulle anslutas till en ringformad
ballong fylld med luft, som med en volym om 6 000 m3
skulle kunna bevaras under visst övertryck. En säkerhetsventil
begränsade detta trycks storlek. Genom det övertryck
som luften kunde erhålla i den ringformade ballongen
uppnådde konstruktionen en i viss mån automatisk reglering
av höjden, så att större höjd än 800 m aldrig skulle
behöva intagas. Därmed var en av de mest betydelsefulla
anledningarna till gas- och ballastförluster eliminerad.
Sivels polballong skulle dessutom förses med en 5–600
meter lång släplina, som i sin mån även automatiskt skulle
reglera höjden. Gondolen var helt täckt och skulle även
kunna tjänstgöra som båt och släde.
Den kommission, som anförtrotts att granska Sivels
förslag, uttalade sig för projektets utförbarhet och
underströk dessutom att det principiellt antagligen var
det enda sätt, på vilket en ballongfärd i polartrakterna
med framgång skulle kunna genomföras.
Den av Sivel planerade expeditionen kom aldrig till
utförande. Sivel omkom genom kvävning vid en
höjdfärd med ballong 1877.
De här omnämnda planerna på nordpolsexpeditioner
med ballong hade icke mera allvarligt ingått på frågan
om den förmånligaste utgångspunkten. Meissel ansåg
sig kunna starta från S:t Petersburg, och Sivel skulle
med fartyg bege sig så långt norrut som möjligt och
därefter starta från fartyget.
De första som föreslogo Spetsbergen som bas voro
de franska ballongförarna Hermite och Besançon.
De framlade sitt förslag till en nordpolsexpedition 1892.
Deras omsorgsfullt utarbetade planer utgingo från
användandet av en vätgasballong om inalles 17 840 m3.
Expeditionen skulle bestå av fem man. Ballongkorgen
skulle vara 5,1 m lång och 3,4 m bred samt indelad
i tre rum. Den skulle göras vattentät, så att den skulle
kunna flyta. Förutom skidor och båt skulle man medföra
8 eskimåhundar. Vid landning skulle hela korgen kunna
frigöras genom en snabbkoppling.
Besançon och Hermite hade även övervägt möjligheten
att använda segel för att därigenom deviera ballongen
ur vindriktningen. Denna metod hade nämligen då
använts av fransmännen Lhoste och
[1] Dupuis-Delcourt: "De l’art aérostatique et de son
application aux transports par air; rapport présenté a
S. E. le ministre de l’Intérieur", 1847.
[2] Zeitschrift des Deutschen Vereins zur Förderung der
Luftschiffahrt, 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0023.html
