- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
26

(1871-1934)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Notiser - Tekniska föreningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senares magnetiska egenskaper ej äro i så hög grad 
beroende av värmebehandlingar som nickel-järnlegeringarnas 
(permalloy). Denna upptäckt ledde till systematiska 
undersökningar av systemet nickel-järn-mangan i 
magnetiskt hänseende.

Man undersökte tre serier med resp. 5, 10 och 15 % Mn. 
Utgångsmaterial voro elektrolytjärn, elektrolyt-nickel 
och renaste mangan. Vid undersökningarna bestämdes 
spec. motståndet, magnetiska mättningsvärdet, 
begynnelsepermeabiliteten  och koercitivkraften såväl 
efter långsam som hastig avsvalning av proven.

Begynnelsepermeabiliteten visar vid de ternära 
legeringarna liksom vid Ni-Fe-legeringarna ett kraftigt 
markerat maximum, vilket genom mangantillsatsen förskjutes 
mot en högre relativ nickelhalt, Medan det hos Ni-Fe-legeringar 
med 79 % Ni råder en stor skillnad mellan 
begynnelsepermeabiliteten hos ett hastigt avsvalnat och ett 
långsamt avsvalnat prov, är denna skillnad mindre, om 
legeringen även innehåller mangan. Specifika elektriska 
motståndet stiger med manganhalten, medan mättningsvärdet 
sjunker. Koercitivkraften är i allmänhet högre än hos motsvarande 
manganfria legeringar.

För många elektrotekniska ändamål fordras på samma gång 
ett högt specifikt motstånd och en permeabilitet, vilken 
så litet som möjligt influeras av fältstyrkan. 
Undersökningarna ha visat, att dylika material kunna erhållas 
på två vägar. Den ena beror därpå, att vid kallbearbetning 
koercitivkraften ökas i hög grad, medan begynnelsepermeabiliteten 
sjunker. Det har framgått, att vid en därpå följande anlöpning 
av materialet, vid vilken koercitivkraft och permeabilitet åter 
förändras men i motsatt riktning, begynnelsepermeabiliteten inom 
ett bestämt temperaturintervall stiger hastigare än vad 
koercitivkraften sjunker. Man kan sålunda genom att under viss 
tid glödga materialet vid 650° å 800'° uppnå permeabilitetsvärden 
om 3 000 och däröver utan att permeabiliteten (upp till 0,1 gauss) 
ökas med 20 %.

Den andra vägen att öka koercitivkraften består i att tillfoga 
andra ämnen, vilka icke fullständigt gå i fast lösning eller 
vilka vid lämplig värmebehandling åter utskiljas ur den fasta 
lösningen. A. Kussmann och B. Scharnow ha påvisat, att genom 
legeringsämnen, som bilda blandkristaller, koercitivkraften 
endast förändras obetydligt, medan den alltid ökas av olösta 
tillsatser. Det har visat sig, att en ringa tillsats av silver 
ökar koercitivkraften, vilken blir mindre vid hastig än vid 
långsam avsvalning av materialet. Försök ha visat, att man här 
har en mycket bekväm metod att höja koercitivkraften utan alltför 
stor förändring av begynnelsepermeabiliteten.

Chalmers tekniska institut. K. m:t har förordnat professorn 
B. H. Grauers att fortfarande under tre år från l januari 1931 
vara rektor för Chalmers tekniska institut.
</chapter>
<chapter name="Tekniska föreningar">
<h3>TEKNISKA  FÖRENINGAR</h3>
Tekniska föreningen i Eskilstuna

sammanträdde å maskinfackskolan den 11 nov. <footnote>Manuskriptet tidskriften tillhanda den 10 dec.</footnote>, varvid förhandlingarna leddes av 
föreningens ordförande, direktör Gustaf Hök.

Vid sammanträdet höll rektor Max Grenander ett 
föredrag över ämnet "Energi ocli materia".

Talaren började med att betona den strävan efter 
enhetlighet, som innebor i varje vetenskap. Särskilt 
under de sista hundra åren hade denna strävan varit 
framgångsrik. Inom kemien har man funnit, att alla de 
olika grundämnenas atomer äro uppbyggda av elektroner 
och protoner, medan man inom fysiken lyckats hänföra 
företeelserna till de båda grundbegreppen energi och 
materia. Här kvarstår alltså en dualism, som dock 
numera håller på att upplösas.

Talaren redogjorde så för, huru striderna om ljusets 
natur avgjorts till förmån för den energetiska 
uppfattningen och för, huru Laue och herrarna Bragg 
lyckats erhålla interferens hos röntgenstrålar och därmed 
visat dessa vara av samma natur som ljuset, medan däremot 
katodstrålarna av Perrin m. fl. funnits bestå av elektroner 
och alltså vara av materiell natur.

Sedermera fann Planck, att energi kan utstråla blott i 
form av vissa energikvanta, och att den alltså förekommer 
i ett slags atomistisk form. Einstein har i sin 
relativitetsteori kommit till den slutsatsen, att energi 
och materia äro ekvivalenta och kunna förvandlas till 
varandra, och slutligen framlade de Broglie sin på vissa 
djupgående analogier mellan optik och mekanik grundade 
lära om materievågorna. Enligt denna skulle de materiella 
elektronerna vara tillordnade vågor av strålande energi. 
När Germer m. fl. för ett par år sedan fann selektiv 
återkastning (interferens) hos katodstrålar, erhöll 
denna teori sin experimentella bekräftelse.

Numera har alltså det antingen-eller, som gällt när man 
velat avgöra en strålnings natur, förbytts till ett 
både-och, och fysikens sista dualism håller på att försvinna.

Det lärorika och intresseväckande föredraget, som 
åskådliggjordes genom balloptikonbilder och experiment, 
applåderades livligt av det fulltaliga auditoriet.

Efter föredraget följde gåssupé och ett angenämt 
samkväm å Stadshotellet. <tab><tab>V. L.

Örebro ingenjörsklubb

höll lördagen den 15 nov. <footnote>Manuskriptet tidskriften tillhanda den 15 dec.</footnote> ordinarie årsmöte under 
ordförandeskap av majoren Knut F. Hållén. 
Åt styrelsen uppdrogs att fungera som kommitterade 
för januarisammanträdet (Hindersmässan). Vid 
fortsatt behandling av frågan om medlemskap i 
Föreningen tekniska museet beslöt klubben tillsvidare 
ingå som medlem under ett år, och skulle fortsatt 
medlemskap bero av framtida beslut. I enlighet med 
förslag av vid föregående sammanträde utsedda 
kommitterade beslöt klubben avgiva yttrande över det 
av statens tekniska verk upprättade förslaget till 
bestämmelser för järnkonstruktioners användning vid 
byggnadsverk.

För nästa tvåårsperiod valdes till ordförande rektorn 
Waldemar Hallström, till v. ordförande för landsorten 
bergsingenjören Sven von Hofsten, Bofors, och till 
sekreterare civilingenjören E. A. Hilding Andersson 
efter resp. majoren Knut F. Hållén, bergsingenjören 
A. Edvard Mueller och lektorn Gustaf P. Widbeck, 
som enligt stadgarna voro i tur att avgå. Utom de 
tre nyvalda utgöres styrelsen av de ännu ett år 
kvarstående v. ordföranden l:e baningenjören Ludvig 
F. Hjelm och kassaförvaltaren disponenten Rudolf 
Jonsson.

I övrigt skedde omval av funktionärer, nämligen för 
ett år: till klubbmästare ingenjören Frans M. Waldenström 
och till v. klubbmästare vikarierande lektorn C. Sigurd 
Eriksson; till revisorer: disponenten B. A. Helmfrid Ruhlin 
och N. Gottfrid Lindström; till revisorssuppleant: lektorn 
Svenfredrik Möller; till referenter i arkitektur och 
husbyggnadskonst: arkitekten K. Albert Jonson och stadsarkitekten 
Georg A. Arn; i väg- och vattenbyggnadskonst: civilingenjören 
Erik G. Brinck och kaptenen John M. Cederblad; i mekanik: lektorn 
Georg E. Nordberg och ingenjören Gottfrid O. Nordlindh; i 
elektroteknik: disponenten Tore K A. Hedin och ingenjören 
Valdemar Eriksson; i kemi och bergsvetenskap: fil. doktorn 
B. Gottfrid T. P. L. Nannes och lektorn A. Reinhold Ahlberg.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 2 16:46:51 2008 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931a/0036.html

Valid HTML 4.0!