Print (PDF) - On this page / på denna sida - Tekniska föreningar - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skellefte-taltets till malmarean största förekomst, med en huvuddel av 16/17 000 m2 och en malm av 28 % S, 0,5 % Cu och 0,8--0,9 %. As, en del med rikare svavelkis. Vidare Mensträsk-området, ett av de i geofysiskt avseende mest undersökta, som finnes på jorden. Här finnes guldhaltig arsenikkis. Sammanlagda malmarean 7 000 m2 med zink- och kopparhaltig svavelkis och en del andra metallmineral. Normalanalys: 34 % S, 2,34 % Cu, 2,51 % As, 5,14 % Zn, 53 gr Ag/ton och % gr Au. Mellan Svansele och Granbergsliden påträffades följande undantagsanalys: 1 166 gr Au/ton och 5 942 gr Ag. En arsenikmalm visade på 23 m djup 858 gr guld och 542 gr silver/ton osv. Den hittills funna malmarean inom Skellefte-fältet uppgår till ca 80000 m2, vilket vid sex meters avsänkning per år skulle giva 240 000 ton koppar-arsenikmalmer, 250 000 ton svavelkismalm med 39--47 % S samt 770 000 ton anrikningsmalm med 20-39 % S och mindre än 2 % Cu, 100 000 ton med 2--4 % Cu, 110 000 ton zinkhaltig svavelkis med 4--10 % Zink, 45 000 ton med 10--20 % Zn, 4 000 ton med 20--30 % Zn, tillsammans 1 500 000 ton malm per år. Nu arbetar en stab i bolaget av 4--5 geologer och en del särskilt utbildade blockletare. Diamantborrhålens sammanlagda längd utgör mera än 21 500 m. Bolidens malm är 600 m lång och har en bredd av intill 40 m med en malmarea av ca 10 000 m2. Arsenikkis, kopparkis, magnetkis, sulfidmalmer. Därtill zinkblende, blyglans, antimon och vismutmineral. Arsenikmalmerna hålla guld emellan 15 och 100 gr/ton, svavelkisen mera guldfri. Boliden är världens hittills kända största arsenikförekomst och skulle ensam kunna nästan täcka världsbehovet av arsenik, 36--40 000 ton per år. Gruvdriften började 1925. Genom det först byggda schaktet kan uppfordras 100--150 000 ton per år. Nu utvidgas det avsevärt. Verket vid Rönnskär togs i drift år 1930. Då verket är färdigt kommer dess kapacitet att bliva över 300 000 ton per år, motsvarande en produktion av 7 000 ton koppar, 6 000 kg guld och 213 000 kg silver. Efter föredraget uppstod en stunds diskussion. Bergmästare Dahlblom ansåg, att staten skulle anslå medel ej blott till kartering och borrningsundersökningar, utan även till schaktsänkning på de bästa malmfydigheterna, event. som nödhjälpsarbete, för att samtidigt stödja den privata företagsamheten, som ej kunde reda sig utan offentligt stöd. Intendent Hallberg efterlyste förhandlingar mellan staten och enskilda företagare, varpå föredragshållaren redogjorde för de hittills nådda resultaten, vilka dock ingalunda äro slutgiltiga. Överingenjör <sc>Berg,</sc> Wikmanshyttan, föreläste därefter över änmet "Moderna skärstål för verkstadsindustrien", varvid han först redogjorde för snabbstålens utveckling alltifrån Mushets första uppfinning till den senaste typen av moderna snabbstål med molybden, vanadin och nu senast betydligt stegrad halt av kobolt, samt anställde därefter en översiktlig jämförelse mellan dessa stål och de senaste skärmetallerna av volframkarbid, däribland främst det av Krupp tillverkade Widia-stålet. Som ett allmänt resultat av jämförelsen framgick, att dessa s. k. hårdmetaller ej äro smidbara, äro så hårda, att de endast på specialskivor av karborundum kunna slipas, och att de äro så spröda, att man ej kan slipa dem till skarpt egg. Som resultat av en enquéte med ett 70tal av de större verkstäderna i landet, hade man vid Wikmanshyttan erhållit följande allmänna bild av jämförelse mellan de olika skärstålen. Hårdmetallerna äro överlägsna snabbstålen vid bearbetning av hårda metaller, hårt gjutgods, kokillhärdat gods, högprocentigt manganstål, hård brons, ebonit, hårdgummi, papp, bakelit, glas och porslin, skiffer, marmor och fiber. Vid arbeten där grova skär förekomma ha hårdmetallerna visat sig för spröda, så att eggen av en eller annan anledning krossats sönder. Hårdmetallerna fordra, för att lämna ett gott arbetsresultat, speciella maskiner med mycket stor skärhastighet och stadigt byggda för erhållande av vibrationsfri gång. De måste arbeta med små skär men uthärda i stället mycket stor skärhastighet. I anslutning härtill meddelade han en del praktiska erfarenheter, som visade att de vackra siffror man teoretiskt vid speciella prov kan uppnå med dessa hårdmetaller i vanlig drift ingalunda motsvaras av verkligheten även med hänsyn till nu tillgängliga arbetsmaskiner. Föredraget, som var späckat med siffertabeller, slutade med det uttalandet, att import av utländska snabbstål och hårdmetaller vore "att gå över ån efter vatten", enär vårt land själv kan producera fullt jämförbara skärstål. Vid därefter följande diskussion yttrade sig myntdirektör Grabe, som med stöd av erfarenheterna från små urmakaresvarvar påvisade skillnaden mellan att "böka" undan stålmaterial och att med ett skarpslipat polerat stål skär loss en svarvspån, som kännetecknades av bibehållen materialhållfasthet. Han hade personlig erfarenhet och framhöll, vilka utmärkta resultat man på detta sätt kunde erhålla vid noggrann stålbehandling och absolut vibrationsfri gång hos maskinerna. I diskussionen bidrogo f. ö. överingenjör Uhrus samt ingenjörerna Sten Pihlblad från Atlas-Diesel och Malmqvist från Vagnfabriken, var och en med belysande resultat från deras verksamhet. Sedan talarna blivit avtackade, förklarade ordföranden dagens förhandlingar avslutade, varefter den på Grand hotell anordnade middagen vidtog. I hotellets stora och vackra matsal samlades sålunda ett 130-tal middagsgäster under ovanligt god och gemytlig bergsmannastämning. Det hela utvecklade sig till en lysande fest med få och korta tal men så mycket mera av trevliga bordsvisor, karikatyrer med rim av bergsingenjör Tiberg över kända klubbmedlemmar, bland annat en rimmad synnerligen spirituell dialog över styrelsemedlemmarna av tvenne gäster, civilingenjörerna Per Hellström och Ivar Hjort samt framför allt av en kamratlig, mycket kordial samvaro, vartill klubbens ordförande och de äldre klubbmedlemmarna på ett föredömligt sätt bidrogo. T. Q. </chapter> <chapter name="Sammanträden"> <h3>SAMMANTRÄDEN</h3> Svenska teknologföreningen. Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst sammanträder å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, måndagen den 12 januari 1931 kl. 19,30. Sammanträdet öppnas efter enkel kvart. Ärenden: 1) Protokollsjustering. -- 2) Inval. -- 3) Inkomna skrivelser. -- 4) Revy över vad som hänt inom väg- och vattenbyggnadsfacket under år 1930 av följande referenter: bandirektör Yngve A. Simonsson: järnvägar; förste ingenjör John Bergström: kommunalteknik; ingenjör Nils A. Ranow: bro- och byggnadskonstruktioner; förste byråingenjör K. J. Peder Wittrock: vattenkraft: vägingenjören, kapten Ernst Augustinsson: vägar. -- Supé och samkväm. Avdelningen för Kemi och bergsvetenskap sammanträder å Svenska teknologföreningens lokal, Brunkebergstorg 20, fredagen den 16 januari 1931 kl. 19,30. -- Ärenden: 1) Val av justeringsmän för aftonens protokoll. -- 2) Inval. -- 3) Inkomna skrivelser. -- 4) Malefinheden i Teknikken, föredrag av professor dr-techn. A. H. M. Andreasen, Köpenhamn. -- Supé och samkväm. Teknisk finhetsanalys. Professor dr A. H. M. Andreasen vid Den polytekniske Læreanstalt i Köpenhamn kommer att torsdagen den 15 januari kl. 15,30 hålla föredrag å ingeniörsvetenskapsakademiens lokal, Grevturegatan 14, över ämnet "Nogle Bidrag til den tekniske Finhedsanalyse". Intresserade ägu tillträde till föredraget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
