Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 jan. 1931 - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skellefte-fältets till malmarean största förekomst, med
en huvuddel av 16/17 000 m2 och en malm av 28 % S,
0,5 % Cu och 0,8–0,9 %. As, en del med rikare svavelkis.
Vidare Mensträsk-området, ett av de i geofysiskt
avseende mest undersökta, som finnes på jorden.
Här finnes guldhaltig arsenikkis. Sammanlagda malmarean
7 000 m2 med zink- och kopparhaltig
svavelkis och en del andra metallmineral. Normalanalys:
34 % S, 2,34 % Cu, 2,51 % As, 5,14 % Zn, 53 gr
Ag/ton och % gr Au. Mellan Svansele och Granbergsliden
påträffades följande undantagsanalys: 1 166 gr Au/ton
och 5 942 gr Ag. En arsenikmalm visade på 23 m djup
858 gr guld och 542 gr silver/ton osv.
Den hittills funna malmarean inom Skellefte-fältet
uppgår till ca 80000 m2, vilket vid sex meters
avsänkning per år skulle giva 240 000 ton koppar-arsenikmalmer,
250 000 ton svavelkismalm med 39–47 % S samt 770 000
ton anrikningsmalm med 20-39 % S och mindre än 2 %
Cu, 100 000 ton med 2–4 % Cu, 110 000 ton zinkhaltig
svavelkis med 4–10 % Zink, 45 000 ton med 10–20 %
Zn, 4 000 ton med 20–30 % Zn, tillsammans
1 500 000 ton malm per år.
Nu arbetar en stab i bolaget av 4–5 geologer och en
del särskilt utbildade blockletare. Diamantborrhålens
sammanlagda längd utgör mera än 21 500 m.
Bolidens malm är 600 m lång och har en bredd av
intill 40 m med en malmarea av ca 10 000 m2.
Arsenikkis, kopparkis, magnetkis, sulfidmalmer. Därtill
zinkblende, blyglans, antimon och vismutmineral.
Arsenikmalmerna hålla guld emellan 15 och 100 gr/ton,
svavelkisen mera guldfri. Boliden är världens hittills kända
största arsenikförekomst och skulle ensam kunna nästan
täcka världsbehovet av arsenik, 36–40 000 ton per år.
Gruvdriften började 1925. Genom det först byggda
schaktet kan uppfordras 100–150 000 ton per år.
Nu utvidgas det avsevärt. Verket vid Rönnskär togs
i drift år 1930. Då verket är färdigt kommer dess
kapacitet att bliva över 300 000 ton per år, motsvarande
en produktion av 7 000 ton koppar, 6 000 kg guld
och 213 000 kg silver.
Efter föredraget uppstod en stunds diskussion.
Bergmästare Dahlblom ansåg, att staten skulle
anslå medel ej blott till kartering och
borrningsundersökningar, utan även till schaktsänkning
på de bästa malmfydigheterna, event. som
nödhjälpsarbete, för att samtidigt stödja den privata
företagsamheten, som ej kunde reda sig utan
offentligt stöd. Intendent Hallberg efterlyste
förhandlingar mellan staten och enskilda företagare,
varpå föredragshållaren redogjorde för de hittills
nådda resultaten, vilka dock ingalunda äro slutgiltiga.
Överingenjör Berg, Wikmanshyttan, föreläste
därefter över änmet "Moderna skärstål för
verkstadsindustrien", varvid han först redogjorde för
snabbstålens utveckling alltifrån Mushets första
uppfinning till den senaste typen av moderna snabbstål
med molybden, vanadin och nu senast betydligt stegrad
halt av kobolt, samt anställde därefter en översiktlig
jämförelse mellan dessa stål och de senaste skärmetallerna
av volframkarbid, däribland främst det av Krupp
tillverkade Widia-stålet.
Som ett allmänt resultat av jämförelsen framgick, att
dessa s. k. hårdmetaller ej äro smidbara, äro så hårda,
att de endast på specialskivor av karborundum kunna
slipas, och att de äro så spröda, att man ej kan slipa
dem till skarpt egg.
Som resultat av en enquéte med ett 70tal av de större
verkstäderna i landet, hade man vid Wikmanshyttan
erhållit följande allmänna bild av jämförelse mellan de
olika skärstålen. Hårdmetallerna äro överlägsna
snabbstålen vid bearbetning av hårda metaller, hårt
gjutgods, kokillhärdat gods, högprocentigt manganstål,
hård brons, ebonit, hårdgummi, papp, bakelit, glas
och porslin, skiffer, marmor och fiber. Vid arbeten
där grova skär förekomma ha hårdmetallerna visat sig
för spröda, så att eggen av en eller annan anledning
krossats sönder. Hårdmetallerna fordra, för att lämna
ett gott arbetsresultat, speciella maskiner med mycket
stor skärhastighet och stadigt byggda för erhållande av
vibrationsfri gång. De måste arbeta med små skär men
uthärda i stället mycket stor skärhastighet.
I anslutning härtill meddelade han en del praktiska
erfarenheter, som visade att de vackra siffror man
teoretiskt vid speciella prov kan uppnå med dessa
hårdmetaller i vanlig drift ingalunda motsvaras av
verkligheten även med hänsyn till nu tillgängliga
arbetsmaskiner.
Föredraget, som var späckat med siffertabeller,
slutade med det uttalandet, att import av utländska
snabbstål och hårdmetaller vore "att gå över ån
efter vatten", enär vårt land själv kan producera
fullt jämförbara skärstål.
Vid därefter följande diskussion yttrade sig
myntdirektör Grabe, som med stöd av
erfarenheterna från små urmakaresvarvar
påvisade skillnaden mellan att "böka" undan
stålmaterial och att med ett skarpslipat polerat
stål skär loss en svarvspån, som kännetecknades
av bibehållen materialhållfasthet. Han hade
personlig erfarenhet och framhöll, vilka utmärkta
resultat man på detta sätt kunde erhålla vid
noggrann stålbehandling och absolut vibrationsfri
gång hos maskinerna.
I diskussionen bidrogo f. ö. överingenjör Uhrus
samt ingenjörerna Sten Pihlblad från Atlas-Diesel
och Malmqvist från Vagnfabriken, var och en med
belysande resultat från deras verksamhet.
Sedan talarna blivit avtackade, förklarade ordföranden
dagens förhandlingar avslutade, varefter den på
Grand hotell anordnade middagen vidtog. I
hotellets stora och vackra matsal samlades sålunda
ett 130-tal middagsgäster under ovanligt god och
gemytlig bergsmannastämning. Det hela utvecklade
sig till en lysande fest med få och korta tal men så
mycket mera av trevliga bordsvisor, karikatyrer med
rim av bergsingenjör Tiberg över kända klubbmedlemmar,
bland annat en rimmad synnerligen spirituell dialog
över styrelsemedlemmarna av tvenne gäster,
civilingenjörerna Per Hellström och Ivar Hjort samt
framför allt av en kamratlig, mycket kordial samvaro,
vartill klubbens ordförande och de äldre
klubbmedlemmarna på ett föredömligt sätt bidrogo.
T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
