Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3. 17 jan. 1931
- Sjätte internationella vägkongressen. I, av Axel Valsinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 3 ÅRG. 61 17 JAN. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Sjätte internationella Vägkongressen, av Axel Valsinger. – Svenska teknologföreningen under
år 1930. – Depressionen och den svenska cellulosa- och trämasseindustrien. – Notiser. – Tekniska
föreningar. – Personalnotiser. – Sammanträden.
SJÄTTE INTERNATIONELLA VÄGKONGRESSEN. I.
Av Axel Valsinger.
Vid den år 1908 i Paris hållna första internationella
Vägkongressen för undersökning av frågor,
som ägde samband med anpassandet av vägar efter
nyare fortskaffningsmedel, beslöts, bland annat,
upprättandet av en internationell ständig förening för
behandling av dylika frågor och för åstadkommande
av periodiska vägkongresser (Association Internationale
Permanente des Congrès de la Route), och bildades
samtidigt en internationell ständig kommission
(Commission Internationale Permanente des Congrès
de la Route), som skulle stå i spetsen för föreningen
och vars verkställande organ (Bureau Exécutif) skulle
hava sitt säte i Paris.
Sedan år 1912 har Sverige varit anslutet till
ifrågavarande internationella ständiga förening och
representerat genom ombud i nyssnämnda
kommission, nämligen till den 10 februari 1922
genom förutvarande distriktschefen i västra väg-
och vattenbyggnadsdistriktet Theodor Helleberg
och från nyssnämnda dag av författaren till denna
redogörelse.
Föreningen, till vilken icke mindre än 51 stater, i
likhet med Sverige, genom ombud äro anslutna, har
till ändamål att gynna framåtskridandet på vägväsendets
område såväl beträffande vägars byggande och
underhåll som ock beträffande trafiken på och
utnyttjandet av vägarna och söker uppnå detta sitt
mål bland annat genom anordnande med lämpliga
mellantider av internationella vägkongresser. Förutom
den ovannämnda första Vägkongressen i Paris 1908
har föreningen tidigare anordnat sådana kongresser
i Bryssel 1910, i London 1913, i Sevilla 1923 och
i Milano 1926.[1]
Efter inbjudan från Amerikas förenta staters regering,
som år 1926 officiellt anslutit sig genom ombud till
den förenämnda internationella föreningen, beslöt den
internationella ständiga kommissionen, vid sammanträde
i Paris (Chantilly) den 30 juni 1928, enhälligt att antaga
denna inbjudan och att den sjätte internationella
Vägkongressen skulle hållas i Washington andra veckan
av oktober månad 1930, varjämte kommissionen, i
samförstånd med den amerikanska lokala
organisationskommittén, fastställde program för de
ämnen, som skulle bliva föremål för den sjätte
kongressens arbeten.
Den sjätte internationella vägkongressen har nu ägt rum i
Washington den 6–11 oktober 1930. Icke mindre än
65 olika länder voro representerade vid kongressen
genom särskilda officiella ombud, och antalet personliga
deltagare i kongressen utgjorde 1 343.
Svenska regeringen hade till officiellt ombud vid
kongressen utsett t. f. byråchefen i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen Axel Valsinger. Kongressen
räknade i övrigt sju svenska deltagare, nämligen
direktören i Svenska cementföreningen Tage Bilde,
direktören i Svenska vägaktiebolaget Sven Eriksson,
kaptenen Gunnar Höckert, ingenjören vid Stockholms
stads gatukontor Nils Lidvall, sekreteraren i Svenska
väginstitutet Nils von Matern, sekreteraren i Svenska
vägföreningen Alex Södergren och direktören i a.-b.
Vägförbättringar E. Paul Wretlind.
Kongressen började sina arbeten måndagen den 6
oktober 1930 med ett sammanträde av den internationella
ständiga kommissionen i Förenta staternas handelskammares
magnifika byggnad.
Mr Roy D. Chapin, ordförande i den amerikanska
organisationskommittén och i National Automobile
Chamber of Commerce, samt mr Thomas H. Mac
Donald, sagda kommittés generalsekreterare och
chef för United States Bureau of Public Roads,
utsagos därvid till den sjätte kongressens ordförande
resp. generalsekreterare.
Det vid kongressen i Bryssel år 1910 instiftade
treårspriset, 4 500 francs, för bästa tävlingsskrift
på vägväsendets område tillerkändes mr Edwin
W. James vid Division of Highway Transport of
the Bureau of Public Roads för en avhandling,
betitlad "Highway trarisportation, Construction
and Finance".
Kongressens högtidliga öppnande ägde rum
samma dag på e. m. i Constitution Hall (fig. 1)
i närvaro av Förenta staternas utrikesminister
Henry L. Stimson, som framförde en välkomsthälsning
till kongressen å sin regerings vägnar.
Kongressens arbeten fördelades, i likhet med vad
[1] Redogörelser för dessa kongresser återfinnas i Teknisk
tidskrift: Pariskongressen, Väg- och vattenbyggnadskonst,
1909, häfte 9 ; Brysselkongressen, Väg- och
vattenbyggnadskonst, 1911, häfte 6 ; Londonkongressen,
Veckoupplagan, 1914, häfte 18; Sevillakongressen,
Allmänna avdelningen, 1923, häfte 33 och 35:
Milanokongressen, Väg- och vattenbyggnadskonst,
1926, häfte 11 och 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0039.html
