Print (PDF) - On this page / på denna sida - Teknisk tidskrift häft. 3 årg. 61 17 jan. 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<img 1></img> Fig. 4. Grusväg i Minnesota, är denna avdelning, vars verksamhet är förlagd till den förenämnda försöks- och provningsanstalten vid Arlington. De undersökningsarbeten, som i olika laboratorier utföras av denna avdelning, äro uppdelade i fyra grupper allt efter som de avse 1) undergrunden, 2) icke bituminösa material och deras användning, 3) bituminösa material och deras användning samt 4) vägbeläggningar och landsvägsbroar, för vilken sistnämnda grupp talrika utomhusprovningar jämväl företagits under de senaste tio åren (fig. 3). Efter kongressen och i omedelbar anslutning till densamma ägde samtidigt tre olika studieresor rum, den första genom de nordöstra, den andra genom de sydöstra och den tredje genom de nord-centrala delarna av Förenta staterna. Dessa studieresor, vilka vardera hade en varaktighet av omkring fjorton dagar och vardera räknade omkring hundra inbjudna deltagare, hade organiserats av Highway Education Board, en sammanslutning, som bildades år 1920 och vars närmaste motsvarighet i fråga om verksamhet och uppgift torde hos oss få anses vara Svenska vägföreningen. Den första turen, som närmast avsåg studium av högklassiga vägbeläggningar för tung trafik i tätt befolkade industriområden, gick genom staterna Connecticut, Massachusetts, New York, Pennsylvania, Ohio och Michigan och räknade som svensk deltagare ingenjör Södergren. Den andra turen, som omfattade olika typer av vägar, huvudsakligen inom jordbruksdistrikt och i tempererade och halv-tropiska zoner, gick genom staterna Virginia, North Carolina, South Carolina, Georgia och Florida. Av svenskarna deltog ingenjör von Matern i denna tur. Den tredje turen, som avsåg olika typer av vägar under varierande topografiska och klimatiska förhållanden särskilt i de norra delarna av landet, gick genom staterna Wisconsin, Minnesota, Iowa, Missouri, Illinois, Indiana och Michigan och räknade som svenska deltagare ingenjör Wretlind samt författaren. Dessa studieresor, för vilka särskildar detaljerade redogörelser komma att lämnas i annat sammanhang, voro av ett utomordentligt intresse. Med gemensam utgångspunkt i huvudstaden Washington konvergerade de alla till samma slutpunkt Detroit, unionens fjärde stad och centrum för den amerikanska automobil- och flygmaskinsindustrien. Turerna, som företrädesvis ägde rum per automobilomnibus, hade givetvis närmast anordnats för att bereda de däri deltagande tillfälle att förvärva en personlig kännedom om byggnad och underhåll av vägar och om vägtrafiken i Förenta staterna. För att emellertid giva största möjliga behållning och värde av dessa studieresor hade programmet för desamma uppgjorts ej endast i syfte att giva deltagarna en personlig kännedom om det amerikanska vägväsendet utan jämväl om amerikanskt liv och om amerikanska förhållanden av i dag överhuvud. Sålunda omfattade programmet talrika besök uti olika industriella anläggningar och fabriker, gruvor, universitet, skolor, polikliniker m. m., ja till och med i ett fängelse. Under den tredje studieresan, vilken pågick under 19 dagar, kunde man konstatera det väldiga arbete, som särskilt under de senaste tio åren utförts inom de olika staterna för vägnätets utveckling och förbättring, och för så vitt författaren även lyckades rätt uppfatta stämningen bland deltagarna i de övriga turerna gåvo dessa studieresor såsom helhetsintryck det omdöme, att Förenta staterna intaga ett av de främsta rummen i världen i fråga om vägarnas beskaffenhet. Förenta staterna har för det "närvarande något över 3 000 000 miles landsvägar, av vilka omkring 660 000 miles äro permanentbelagda, och kostnaderna för vägväsendet under de senaste åren hava årligen uppgått till den för våra förhållanden fantastiska siffran av mellan 1 och 1 1/2 milliarder dollars. Därest man emellertid på vägväsendets område skulle våga en jämförelse mellan vårt land och Förenta staterna, vill det förefalla författaren, av vad han varit i tillfälle att inhämta, att det knappast är någon artskillnad utan fastmera en gradskillnad, som framträder vid en dylik jämförelse. Denna <img 1></img> Fig. 5. Betongväg i Illinois.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
