Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 32 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 17 jan. 1931 - Sjätte internationella vägkongressen. I, av Axel Valsinger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 4. Grusväg i Minnesota,

är denna avdelning, vars verksamhet är förlagd till
den förenämnda försöks- och provningsanstalten vid
Arlington.

De undersökningsarbeten, som i olika laboratorier
utföras av denna avdelning, äro uppdelade i fyra
grupper allt efter som de avse 1) undergrunden,
2) icke bituminösa material och deras användning,
3) bituminösa material och deras användning samt
4) vägbeläggningar och landsvägsbroar, för vilken
sistnämnda grupp talrika utomhusprovningar jämväl
företagits under de senaste tio åren (fig. 3).

Efter kongressen och i omedelbar anslutning till
densamma ägde samtidigt tre olika studieresor rum,
den första genom de nordöstra, den andra genom
de sydöstra och den tredje genom de nord-centrala
delarna av Förenta staterna. Dessa studieresor, vilka
vardera hade en varaktighet av omkring fjorton
dagar och vardera räknade omkring hundra inbjudna
deltagare, hade organiserats av Highway Education
Board, en sammanslutning, som bildades år 1920
och vars närmaste motsvarighet i fråga om verksamhet
och uppgift torde hos oss få anses vara Svenska vägföreningen.

Den första turen, som närmast avsåg studium av
högklassiga vägbeläggningar för tung trafik i tätt
befolkade industriområden, gick genom staterna
Connecticut, Massachusetts, New York, Pennsylvania,
Ohio och Michigan och räknade som svensk
deltagare ingenjör Södergren.

Den andra turen, som omfattade olika typer av vägar,
huvudsakligen inom jordbruksdistrikt och i tempererade
och halv-tropiska zoner, gick genom staterna Virginia,
North Carolina, South Carolina, Georgia och Florida.
Av svenskarna deltog ingenjör von Matern i denna tur.

Den tredje turen, som avsåg olika typer av vägar under
varierande topografiska och klimatiska förhållanden
särskilt i de norra delarna av landet, gick genom staterna
Wisconsin, Minnesota, Iowa, Missouri, Illinois, Indiana
och Michigan och räknade som svenska deltagare ingenjör
Wretlind samt författaren.

Dessa studieresor, för vilka särskildar detaljerade
redogörelser komma att lämnas i annat sammanhang,
voro av ett utomordentligt intresse. Med gemensam
utgångspunkt i huvudstaden Washington konvergerade
de alla till samma slutpunkt Detroit, unionens fjärde
stad och centrum för den amerikanska automobil-
och flygmaskinsindustrien.

Turerna, som företrädesvis ägde rum per
automobilomnibus, hade givetvis närmast anordnats
för att bereda de däri deltagande tillfälle att förvärva
en personlig kännedom om byggnad och underhåll
av vägar och om vägtrafiken i Förenta staterna. För
att emellertid giva största möjliga behållning och värde
av dessa studieresor hade programmet för desamma
uppgjorts ej endast i syfte att giva deltagarna en
personlig kännedom om det amerikanska vägväsendet
utan jämväl om amerikanskt liv och om amerikanska
förhållanden av i dag överhuvud. Sålunda omfattade
programmet talrika besök uti olika industriella anläggningar
och fabriker, gruvor, universitet, skolor, polikliniker
m. m., ja till och med i ett fängelse.

Under den tredje studieresan, vilken pågick under
19 dagar, kunde man konstatera det väldiga arbete,
som särskilt under de senaste tio åren utförts inom
de olika staterna för vägnätets utveckling och förbättring,
och för så vitt författaren även lyckades rätt uppfatta
stämningen bland deltagarna i de övriga turerna gåvo
dessa studieresor såsom helhetsintryck det omdöme,
att Förenta staterna intaga ett av de främsta rummen
i världen i fråga om vägarnas beskaffenhet.

Förenta staterna har för det "närvarande något över
3 000 000 miles landsvägar, av vilka omkring 660 000
miles äro permanentbelagda, och kostnaderna för
vägväsendet under de senaste åren hava årligen
uppgått till den för våra förhållanden fantastiska
siffran av mellan 1 och 1 1/2 milliarder dollars.
Därest man emellertid på vägväsendets område skulle
våga en jämförelse mellan vårt land och Förenta
staterna, vill det förefalla författaren, av vad han
varit i tillfälle att inhämta, att det knappast är
någon artskillnad utan fastmera en gradskillnad,
som framträder vid en dylik jämförelse. Denna


Fig. 5. Betongväg i Illinois.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>