Print (PDF) - On this page / på denna sida - Depressionen och den svenska cellulosa- och trämasseindustrien - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
</chapter> <chapter name="NOTISER"> <h3>NOTISER</h3> Framställning och användning av natriumhypoklorit i U. S. A. Med anledning av en artikel om framställning och användning av flytande klor i Teknisk tidskrift, Kemi, häfte 5,1930, har en i U. S. A. bosatt svensk ingenjör <sc>Per Ebbersten</sc> tillställt oss ett meddelande angående tillverkning och användning av natriumhypoklorit i U. S. A. Vår meddelare har under en följd av år varit anställd vid Penna Salt Mfg. Co., Philadelphia, och har därvid bl. a. haft tillsyn över denna gren av tillverkningen. Natriumhypoklorit kan ej i praktiken framställas i fast form och kommer därför i handeln i vattenlösningar av olika koncentration. Vid Penna Salt Mfg. Co. tillverkas en produkt, innehållande 15-16 % verksam klor, 0,4--0,8 % fri NaOH jämte samma mängd Na2CO3. Hypokloriten framställes som bekant genom inledning av klor i natronlut, varvid omsättningen sker enligt formeln 2 NaOH + Cl2 = NaCl + NaOCl + H2O. Råmaterialen erhållas vid bolagets egna saliner i Michigan, där natriumhydroxid och klor framställas genom elektrolys av koksalt, och sändas vidare till fabriken i järncylindrar eller tankvagnar. Vid hypoklorittillverkningen lägges natriumhydroxiden i fasta block på järngaller, som nedsänkas i en vattenfylld cistern. Lösningens koncentration avpassas till 40° Bé. Efter avkylning och sedan olösliga partiklar sjunkit till botten, avdrages den klara lösningen i en annan järnbehållare och utspädes till 30° Bé. Sedan lösningen fått klarna under en vecka, pumpas den upp i "klorinatorerna", som äro gjorda av betong och invändigt klädda med en sorts kvartscement. I lösningen inledes nu klorgas till nära mättning. Om den ekvivalenta klormängden överskrides och temperaturen är för hög, dekomponeras lösningen, som då blir obrukbar. Processen måste därför noga övervakas. En charge håller ca 2 800 kg. Efter satureringen går lösningen till kvartsfilter och tappas därefter i damejeanner av glas eller lergods eller i järntunnor, infodrade med gummimaterial. Temperaturen vid satureringen bör ej överstiga 30 °C. Klorinatorerna äro därför försedda med ett kylsystem av lergodsrör i förbindelse med en kylmaskin. Till en början använde man järnbehållare med utvändig vattenkylning, varjämte man genom klorgasens expansion sökte nedsätta reaktionsvärmet. Produkten upptog dock för mycket järn (den bör ej innehålla mer än högst 0,002 % Fe2O3). Man har nyligen även lyckats avlägsna en del av koksaltet ur lösningen. Fabriken, som till en början hade en årskapacitet av endast 15 000 kg hypoklorit och ett värde på anläggningarna av ett par tusen dollars, producerar nu 200 000 kg per månad, och anläggningskostnaderna ha stigit till ca. 50 000 dollars. Fabrikationen har under det sista året stegrats trots den allmänna konjunkturförsämringen i landet. Arbetsstyrkan är endast 4 ā 5 man och har kunnat bibehållas oförändrad trots produktionsökningen. Priset (om det är självkostnads- eller partiförsäljningspriset som avses, är ej angivet) uppgår till 3 ā 4 cents per pound, motsvarande 25 ā 33 öre per kg. Klorhalten hos produkten minskas något vid varm och ljus förvaring, mera ju högre koncentrationen är. En 5 %-ig lösning är dock mycket stabil. Som driftsanalyser tillämpas bestämning av Cl, NaOH och Na2CO3. Vid klorbestämningen titreras lösningen i en As2O3-lösning (1/10 n) med metylorange som indikator. Före titrering på alkalier i lösningen förstöres hypokloriten genom kokning med vätesuperoxidlösning (3 %). Natriumhypokloriten har i Amerika alltmer undanträngt klorkalken i färgerier och blekerier inom textilindustrien. Även inom pappersindustrien användes den, dock ej i så stor utsträckning som klorgas. En icke ringa användning har hypokloriten erhållit i tvättinrättningar, vid rening av vatten samt som antiseptiskt medel. I detaljhandeln förekommer den som 5 %-ig lösning i flaskor om 1 pint (480 cc) till 18 cents per flaska och under en mångfald benämningar. Dess alltjämt ökade användning som antiseptiskt och kosmetiskt medel torde ha stimulerats av den gynnsamma erfarenhet man genom A. Carrels försök under världskriget vann av natriumhypoklorit (Dakins lösning) som antiseptikum vid sårskador. Kolhydrering i England. Bergius' kolhydreringsmetod har som bekant introducerats i England av Fuel Research Board, vilken myndighet i sin berättelse för verksamhetsåret 1929--1930 ger en intressant översikt över de resultat som i England vunnits av metoden. Hydreringsanläggningen ligger i Greenwich och är av samma system som Bergius' originalanläggning i Mannheim samt arbetar i rätt stor skala. Oljeutvinningen kan betraktas som tillfredsställande, men den enligt originalmetoden erhållna produkten är en tjärliknande vätska som håller avsevärt med vatten jämte fasta ämnen. De senare kunnal frånskiljas medelst centrifugering, varvid dock en betydlig mängd olja går förlorad. Att destillera tjäran fore centrifugeringen har heller icke lyckats så bra, bl. a. på grund av skumbildningen. Man har däremot vid Greenwichanläggningen utexperimenterat en avsevärd förbättring av metoden, innebärande att vätgasen får cirkulera kontinuerligt över bränslet, varvid man likaledes kontinuerligt avskiljer de flyktiga beståndsdelarna i en kondensor. Den olja som uttages ur kondensorn skiljer sig betydligt från den normala Bergiusoljan, i det att den är mörkt rödbrun till färgen, fullständigt klar, genomskinlig i tunna skikt och fri från fasta föroreningar. Vid destillation av denna olja upp till 360 °C erhålles ej ett beck som återstod utan en tung, vaxliknande olja. Med denna modifikation i metoden kan man utvinna 540 ā 580 liter bensinliknande olja per (metriskt) ton stenkol. Om möjligt ännu mera betydelsefull är upptäckten, att tjäror från lågtemperatur eller vanlig destillering av stenkol kunna nästan fullständigt förvandlas till bensin och oljor genom hydrering i närvaro av lämpliga katalysatorer. I fråga om lågtemperaturtjäror behandlades fraktionerna över och under 230 °C var för sig. Vid behandling av den högre fraktionen erhöllos de bästa resultaten, om hydreringen skedde vid 450 °C med ett tryck på vätgasen av 105 atm. Med molybdensyra och svavel som katalysatorer erhölls en bärnstensgul, svavelfri olja, fullkomligt löslig i bensin och fri från beck. Ehuru processen var intermittent, omvandlades 78 % av chargen i neutral olja, och man väntar än bättre resultat i en ny, kontinuerligt arbetande anläggning. Fraktionen under 230° behandlades på liknande sätt, men katalysatorn utgjordes av molybdensyra enbart. I detta fall omvandlades all tjära i neutral olja med kokpunkt lägre än 170°. Oljan erfordrar ingen raffinering efter destillationen. Vid fortsatta försök utfördes hydreringen vid atmosfärstryck och med en blandning av molybdensyra och aktivt träkol. Utbytet av neutral olja uppgick härvid till 80 % av det teoretiska. Man räknar med att i en lämplig anläggning kunna omvandla de ca 90 liter tjära man i genomsnitt erhåller vid förgasning av 1 ton stenkol till ca 72,5 liter motor-bensin och 17,5 liter neutral olja med kokpunkt mellan 230 och 360 °C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
