Print (PDF) - On this page / på denna sida - Notiser - Tekniska föreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
</chapter> <chapter name="TEKNISKA FÖRENINGAR"> <h3>TEKNISKA FÖRENINGAR</h3> Tekniska föreningens i Västerås 24:de Arosmässa hölls den (8 november<footnote>Manuskript tidskriften tillhanda den 16 dec.</footnote> under ordförandeskap av direktör J. S. Edström och med livlig anslutning från inbjudna och föreningsmedlemmar. Bland de omkring 350 deltagarna märktes statsminister Ekman, statsrådet Hansén och ett stort antal ledande industrimän. Till behandling upptogs ämnet "Handelspolitiken och våra exportnäringar". Inledningsföredrag i frågan hölls av utrikesrådet <sc>Christian Günther</sc>. Talaren framhöll inledningsvis, att betydelsen för industrien av tullarna, höga eller låga, nog i viss mån är överskattad. För vår exportindustri får det emellertid anses ha varit fördelaktigt, att tullarna i vårt land varit konstanta sedan 1911 och alltså i realiteten sjunkit. Vidare har stabiliteten varit fördelaktig. Produktionen har kunnat anpassa sig. På de flesta håll utomlands ha förhållandena gestaltat sig annorlunda. Traktatpolitiken har lett till införandet av kamptullar. Tullarna ha skjutit i höjden och tullar, som från början avsetts som kamptullar, ha blivit permanenta. Vid tarifftraktaternas uppgörande har försvaret varit starkast och resultatet har blivit höjning. Beklagligt är att N. F. ingått för tarifftraktatsystemet. Talaren betonade därefter, att tarifftraktatsystemet icke passar oss. Vi ha inget att vinna med det. Vi ha varit passiva i vår tullpolitik och nöjt oss med klausulen om mest gynnad nation. Erfarenheten visar, att det resultat, som på så sätt nåtts, varit bra mycket bättre än för många tarifftraktatländer. Emellertid ha tendenser att kringgå mest gynnad nations klausulen gjort sig gällande, t. e. genom kontingentavtal. Dylikt leder lätt till missbruk. Dock kan inget land avstå från mest gynnad nations principen. Avståendet från densamma skulle leda till rena anarkien. Vad som bör göras är att få fram en fastare tolkning av den. Utrikesrådet Günther uppehöll sig härefter vid tendenserna i den allmänna tull- och traktatpolitiken. Trots allt talet om att handelsutbytet bör underlättas, är tendensen med avseende på tullarna oförtydbar. De bli allt högre och högre. Även arbetet inom N. F. har varit praktiskt taget utan resultat i den mån det avsett att åstadkomma lättnader på det handelspolitiska området. Men dessutom vilseledes den allmänna opinionen. Det talas om lättnader för den internationella handeln, men rör sig i själva verket om köp och byte. Talaren ansåg till slut, att Sverige bör inrikta sig på att påverka den allmänna opinionen i den anda, som gjorde sig gällande vid den ekonomiska världskonferensen. Sedan ordföranden avtackat föredragshållaren lämnades ordet fritt för diskussion. Därvid underströkos av direktör <sc>Nylander</sc> inledarens synpunkter med avseende på de svårigheter, som resas mot den internationella handeln. På flera håll möter man dessutom indirekt protektionism i form av statssubventioner, företräde åt inhemsk industri och rena förbud mot användandet av utländsk vara, exportpremier m. m. Vår exportindustri lider därav. Disponent C. <sc>Wahren</sc> framkastade frågan, om det dock icke var bäst för oss att se köpmannamässigt på saken och använda traktatpolitik. Generaldirektör <sc>Örne</sc> talade för användandet av mest gynnad nationsprincipen. Vidare uttryckte talaren sina betänkligheter mot protektionismen. Den leder lätt till osunda ekonomiska förhållanden och skråväsen. Just nu får allmänheten i de protektionistiska länderna en god lektion i att höga tullar icke skydda mot svåra ekonomiska förhållanden. Krisen är lika svår eller värre i de länder, som ha starkt tullskydd än vad den är i länder, som föra en mera frihandelsvänlig politik. Handelsrådet <sc>Lundvik</sc> framhöll, att vårt land genom att hålla på principen om mest gynnad nation och med enkeltariff nått lika goda resultat, som om vi drivit traktatpolitik. Vår fredliga politik har varit oss till gagn. Bankdirektör <sc>Rydbeck</sc> påpekade, att mest gynnad nations-politiken ger största möjliga reda och hoppades att förhållandena skulle bli sådana, att Sverige kunde fortsätta denna tullpolitik. Talaren framhöll, att den svenska industrien varit lycklig, som kunnat undvika höga skyddstullar, subventioner och statsunderstöd. På så sätt har den fått konkurrenskraft. Det är en helt annan industri i vårt land nu än för 10 år sedan. Skydden förslöa. Direktör Rydbeck hoppades att industrien nu skulle motstå frestelsen att göra framställningar till staten om hjälp. Disponent <sc>de Geer</sc>, Lesjöfors, talade för ett ytterligare närmande mellan de skandinaviska länderna. Kommerserådet <sc>Enström</sc> gjorde ett inlägg, vari han framhöll, att en våldsam utjämning icke vore osannolik. I känslan härav vidmakthöllos konstlade industrier, som behövdes vid krig. Talaren ansåg, att N. F. hade rätt mycket skuld till läget genom den anda, som var rådande vid förhandlingarna där. Direktör <sc>Berger</sc>, Halmstad, framhöll, att vi i realiteten sänkt våra tullar. Borde vi ej kunna skaffa oss någon kompensation därför. Professor <sc>Undén</sc> framhöll, på tal om förhållandena i N. F., att detta icke är någon självständig församling. Det är att betrakta som ett sekretariat. Mentaliteten blir den, som råder i de skilda länderna och alla verka för vad de anse vara sina intressen. Beträffande kontingentsystemet ansåg talaren, att den principen bör hävdas att om kontingentprincipen tillgripes för en vara alla böra ha nedsättning för samma vara i obegränsad mängd. Bankdirektör Rydbeck vände sig mot kommerserådet Enströms uttalande om krigsfaran. Han delade icke kommerserådet Enströms uppfattning i saken. Diskussionen var därefter slut och ordf. avtackade dem, som deltagit i densamma. Härefter vidtog supé och samkväm. Tal höllos därvid av direktör Edström, landshövding Murray, statsminister Ekman och statsrådet Hansen. Till underhållningen bidrog assessor Cronholm med sång. Omkring 200 personer voro närvarande vid samkvämet. <tab>F. E. Tekniska föreningen i Härnösand höll ordinarie sammanträde den 22 november, då val av styrelse och övriga förtroendemän ägde rum. Till ordförande efter lektor Thurdin, som avflyttat från orten, valdes trafikchefen friherre G. S. Leijonhufvud och till vice ordf. civilingenjören C. Fr. Söderbaum. Sekreteraren ingenjör P. Melander omvaldes liksom även skattmästaren stadsingenjör P. O. Björner. Till vice sekreterare utsågs överingenjören W. Jobson och till klubbmästare omvaldes ingenjör Knut Blom. Som ersättare i styrelsen omvaldes direktör K. Kihlberg och nyvaldes civilingenjören A. Ygberg. Revisorer blevo ånyo ingenjörerna O. Kjerrulf och H. Brodin och ersättare disponenten M. Bagge. Från styrelsen förelåg förslag till ändring av några punkter i föreningens stadgar, och därjämte hade inkommit ett stadgeändringsförslag från enskild medlem. Efter några smärre ändringar av styrelsens förslag uttalade sig mötet för detta, men beslöts att avgörandet skulle ske först vid nästa sammanträde. Kaptenen i V. V. K. Ragnar Larson, Sundsvall, höll därpå ett sakrikt föredrag "Om förstörelse av betong i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
