Print (PDF) - On this page / på denna sida - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<img 1></img> Fig. 3. Förslag till kraftstationsanläggning vid Krångede. Horisontalsektion genom maskinsalen. framkommit ett helt nytt system för maskinuppställningen, vara patent sökts -och vilket system Krångedebolaget torde överväga att tillämpa. Tilloppstuberna äro insprängda i berget liksom maskinsalen, vars golv befinner sig ca 40 m under markytan. Maskinsalen utgöres endast av en ca 6 m hög och maximalt ca 9 m bred gång och inrymmer förutom lager för maskinaggregaten endast regulatorerna, medan aggregaten själva monterats i var sitt vertikalt, cirkulärt, i berget drivet schakt med maximalt 11 m diameter. Ventilationsluften insuges genom schakten, och den uppvärmda luften utsuges i mellanrummet mellan schaktväggen och en i schaktet inbyggd plåtcylinder. Tillträdet till maskinsalen förmedlas genom andra schakt, inrymmande person- och materialhissar samt trappvägar över schaktöppningarna är uppförd en byggnad för monteringshall och verkstad samt lågspänningsställverk, kontrollrum, ingenjörs- och personalrum. Högspänningsställverket är förlagt i det fria. Första utbyggnadsstadiet planeras att omfatta två aggregat om sammanlagt 60 000 kW. Fullt utbyggt och efter planerade sjöregleringar avses kraftverket att kunna lämna omkr. 180 000 kW. <img 1></img> Fig. 1. Selenlikriktarelement. c isolation, d fjädrande tryckplatta, f, g, kylplattor, h kopparplatta, i selenskikt, k metallfolium. Fig. 2. Ström- och spänningskarakteristik för selenlikriktaren vid likström. Selenlikriktaren. I VDI-Zeitschrift (10 januari 1931) har dr F. Noack lämnat beskrivning av en ny, intressant likriktartyp, selenlikriktaren. Det verksamma organet i denna apparat är en platta av selen, vilken å ena sidan är fastsvetsad vid en kopparplatta, å andra sidan anligger mot ett metallfolium. Kopparplattan bildar alltså likriktarens ena pol, metallfoliet den andra. Metallfoliet pressas medelst en elastisk kropp mot selenen, så att strömmen fördelas fullt likformigt över ytan. Likriktningsverkan är så god, att strömgenomgången i de båda riktningarna förhålla sig som 1 000 : 1 vid lika stora men motsatt riktade spänningar. För att selenens egenskaper skola komma till sin rätt, måste materialet äga en stor elektrisk ledningsförmåga och en lämplig kristallinisk struktur. Vidare måste anliggningen mot kontaktytorna vara god och likaså kylningen, för vars skull man försett apparaten med utskjutande kylplattor. Likriktaren kan belastas med ca 24 V per element eller ca 6 gånger så mycket som en kopparoxidlikriktare. Apparaten säges vara okänslig för mekaniska skakningar och atmosfäriska faktorer. I motsats till kopparoxidlikriktaren är den okänslig också för starka temperaturväxlingar, varför den kan användas även via 100 °C. Om likriktaren överbelastas och på grund därav uppvärmes, så tilltar ledningsmotståndet, varför den till en viss grad reglerar sig själv. Genom seriekoppling av flera celler kunna givetvis även högre spänningar likriktas. <img 1></img> Fig. 1. Tvärsnitt och längdsektion av "Schori-pistolen". Metalliseringspistol, typ Schori. En metalliseringspistol, som ej torde vara mera känd i Sverige och som i vissa detaljer avsevärt skiljer sig från Schoops bekanta konstruktion (om denna se bl, a. Teknisk tidskrift 1930, sid. 375), är den s. k. Schori-apparaten, av belgiskt ursprung. Till apparaten, vars utseende framgår av fig. 1, föra fyra gummislangar, nämligen från en syrgasbehållare, en acetylenbehållare, en pressluftbehållare och en behållare för det metallpulver som användes vid spritsningen. Pistolen saknar, som synes, alldeles rörliga delar. Behållaren för metallpulvret har form av ett timglas (fig. 2), och pulvret utsuges genom en öppning i förbindelseröret mellan de båda delbehållarna. För att möjliggöra utsugningen av pulver, som t. e. på grund av fuktighet icke vill självrinna, finnes vid förbindelseröret en liten luftdriven turbin, som genom sin vibration luckrar upp pulvermassan. Acetylengasens tryck är 0,5 ā 0,7 atm., syrgasens ca 2,5 kg och pressluftens ca 3 kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
