Print (PDF) - On this page / på denna sida - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<img 1></img> Fig. 2. Pulverbehållare med utsugningsslang och luftslang för vibrationsturbinen. Acetylen-syrgasblandningen förbrinner i en krans vid pistolmynningen, och lågan utblåses av pressluften, som tillföres i en ringformig stråle och vars hastighet regleras med en ventil på pistolkolven. Luften verkar därvid som en ejektor och utsuger metallpulver ur behållaren. Pulvret inträder i mitten av den kransformiga lågan och kommer sålunda ej i beröring med luften. Pulvermängden regleras genom undertrycket i sugledningen, vilket i sin tur regleras av arbetaren genom att denne med tummen mer eller mindre täcker ett hål på kolvens baksida. Tillförseln av metall kan på detta sätt ögonblickligen stoppas. Per timme förbrukar apparat av normalstorlek ca 8,5 kg zinkpulver (med en vidhäftningsgrad av ca 70 %), ca 1000 liter syrgas, ca 800 liter acetylen och ca 25 m3 pressluft av 3 kg tryck. Regler och råd beträffande byggnadsåskledare. En kommitté inom Svenska, elektroingenjörsföreningen har nyligen framlagt förslag till regler och råd beträffande utförandet av byggnadsåskledare. Medlemmar av kommittén ha varit professor Emil Alm, ingenjör B. John F. Andersson, docent Harald Norinder, direktör Karl Thorngren, överdirektör Waldemar Borgquist, professor Henning Pleijel och direktör Nils Wallin. Förslaget förelåg till behandling vid Svenska elektroingenjörsföreningens sammanträde den 23 januari. Vid utarbetandet av förslaget ha dels erfarenhetsrön från inträffande åskslag inom och utom landet, dels de i vissa länder existerande bestämmelserna av motsvarande slag utnyttjats. Normer för byggnadsåskledare finnas numera i Tyskland, Schweiz, Danmark och U. S. A., av vilka de amerikanska normerna äro de mest omfattande. De hittills utkomna normerna karakteriseras genomgående av en strävan till förenkling och förbilligande av anläggningarna. Man har frångått uppfattningen, att en hög uppfångarstång skyddar för åskslag inom ett av stångens höjd bestämt område, och likaså har man frångått det belgiska systemet med en större kvastliknande anordning i uppfångarledningens avslutning upptill. Ur kostnads- och förenklingssynpunkt ha de hittills utkomna normerna säkerligen påverkats av de tyska, som möjliggjort en enklare och mera rationell konstruktion av åskledaren, än vad tidigare varit fallet. Kommittén har den uppfattningen, att betydelsen av den rent okulära besiktningen hittills tillmätts alldeles för litet värde i de utförda normerna. Det svenska förslaget förordar en grundlig kontroll i fråga om vissa byggnader, såsom sådana, i vilka ett större antal människor vistas, särskilt värdefulla byggnader, byggnader för förvaring av lättantändliga eller explosiva ämnen samt byggnader som genom sitt läge äro utsatta för åskslag. I fråga om enklare byggnader av annat slag än de nämnda förordas en enklare kontroll. I inledningen till förslaget betonas, att det ur elektrofysisk synpunkt är av underordnad betydelse, om åskledaren är av koppar, järn eller annan metall. Huvudsaken är dels, att den är avpassad efter byggnaden och terrängförhållandena och så rikligt dimensionerad, att den icke vare sig mekaniskt slites sönder eller smälter genom urladdningen, samt att den är motståndskraftig mot frätning. För utförande av åskledare å byggnader enligt den förstnämnda kategorien förordar förslaget, att sådant bör överlåtas åt kompetent person eller entreprenörfirma, medan anläggning för exempelvis en mindre lantgård eller villa bör kunna utföras av ägaren själv med biträde av hantverkare eller montör. Ledningsmaterialet i åskledaranläggningen bör hava följande minimidimensioner: För koppar i form av tråd 6 mm diam., lina 35 mm2 och band 40 mm2 med 2 mm tjocklek, för galvaniserat järn i form av tråd 8 mm diam., lina 70 mm2 och band 75 mm2 med 3 mm tjocklek. För åskledare på kyrkor krävas dock grövre dimensioner. I fråga om kontrollen av anläggningarna påpekas bl. a. att motståndsmätningar på åskledares ovan jord belägna delar ej behöva utföras eller tillmätas någon betydelse. Små rost- eller oxidskikt kunna nämligen uppvisa ett högt övergångsmotstånd utan att anläggningen behöver vara ineffektiv. Erfarenheten har visat, att dylika övergångsmotstånd utan vidare överbryggas vid åskslag. Normer för elektriska kokplattor. Svenska elektroingenjörsföreningen hade vid sitt sammanträde den 23 januari att behandla även förslag till normer för utförande och provning av elektriska kokplattor, som utarbetats av elektriska standardiseringskommitténs utskott för kok- och värmeapparater. Bland de detaljerade föreskrifterna kunna säkerligen de som beröra konstruktionen ha intresse för en större allmänhet. Det föreskrives alltså, att kokplattans häll bör vara plan eller konkav, att kokplatta med en märkeffekt av mer än 500 W ej får utföras med stiftreglering och att sådan ej får förekomma ens vid lägre effekt än 500 W, såvida ej kontakter, strömställare och dylika delar äro utförda i enlighet med gällande särskilda bestämmelser. Strömställare för effektreglering skall vara försedd med tydlig markering av de olika lägena. Inga spänningsförande delar få vara åtkomliga för oavsiktlig beröring. Kokplatta skall vara försedd med anslutningskontakt för jordledning, vilken kontakt skall stå i ledande förbindelse med plattans alla metalldelar, vilka icke höra till strömkretsen. Den uppmätta effekten får vid märkspänning och vid varm platta ej avvika från märkeffekten med mer än 10 % och vid kall platta med mer än 20 %. Svenska industriens standardiseringskommission. Svenska teknologföreningens styrelse har beslutat att Svenska teknologföreningen skall även under åren 1931--1933 vara ansluten till S. I. S. och har, sedan direktör Vilh. Nordström undanbett sig återval, för nämnda år utsett till sina ordinarie representanter i kommissionen undervisningsrådet Nils Fredriksson och civilingenjör Ch. Hässler samt till suppleanter för dessa direktör Kristoffer Huldt och civilingenjör Gunnar Chatillon-Winbergh. Fmn. Standardisering av hyvelplanksprofiler. I Oslo sammanträdde den 20 jan. en nordisk konferens för behandling av ett förslag till standardisering av hyvelplanksprofiler, vilket på grund av beslut vid en år 1929 hållen konferens mellan svenska, norska och finska trävaru-fabrikanter utarbetats av Norges industriförbunds standardiseringskommitté. I Oslokonferensen deltogo från Sveriges sida direktör Carl Ekman, ingenjör Knut Gullstrand, direktör Amos Kruse och överingenjörerna August Larsson och Emil Löf. Internationellt samarbete inom gasverksindustrien. Det alltmera vidgade tekniska och vetenskapliga samarbetet mellan olika länder har nu utsträckts även till gasindustrien. På franskt initiativ sammanträdde den 25 nov. 1930 i "Maison du Gaz" i Paris ombud för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
