Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kolmarknadens läge - Det utrikespolitiska kvartalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
systemet tillämpades. I Skottland gick emellertid så gott som hela distriktet i strejk under hänvisning till att "spread över" var olagligt. Då arbetet fortsatte i övriga distrikt, och en omröstning om allmän arbetsnedläggelse gav till resultat majoritet mot strejk, avvecklades emellertid konflikten efter endast några dagar. Sedermera hava gruvarbetarna godkänt "spread över", vadan detta system väl numera får anses vara lagligt. Vid årsskiftet utbröt strejk i Wales, omfattande ca 170 000 man. Efter upprepade misslyckade medlingsförsök träffades den 15 januari nytt avtal, och arbetet återupptogs den 19 januari. Avtalet är märkligt såtillvida, att detsamma uppgives hava blivit avslutat för en tid av minst 3 år, varvid de i november 1929 tillämpade löneskalorna skola gälla t. o. m. februari i år och därefter lönesatser, som fastställas av en gemensam skiljenämnd. Arbetstiden är 7 1/2 timme per veckodag. Någon uppgörelse enligt "spread over"-systemet ha gruvägarna alltså icke lyckats genomföra. I ett flertal distrikt gälla f. n. endast tillfälliga avtal, vilka utgå inom närmaste tiden, varför ytterligare konflikter icke äro uteslutna. Den 1 juli 1931 träder bestämmelsen om 7 timmars arbetsdag för gruvindustrien åter i kraft, och man emotser inom kolkretsar detta datum med ganska stor oro. En ytterligare minskad arbetstid går säkerligen icke att genomföra utan motsvarande löneminskning, men huruvida detta kommer att medföra arbetskonflikter är svårt att säga. Att den engelska kolindustrien i många avseenden är ohjälpligt efterbliven är utan vidare klart, och säkert är, att den har en lång väg att vandra på rationaliseringens väg, innan den såväl tekniskt som kommersiellt blir lika välorganiserad som den tyska. I Tyskland pågår som bekant f. n. ett försök att tvångsvis få ned prisnivån. Sålunda ha priserna för såväl kol som järn och andra metallvaror sänkts med bortåt 10 %, i samband varmed regeringen genom att giva avkunnade skiljedomar laga kraft sörjt för att arbetslönerna reducerats mellan 6 ā 8 %. I Ruhr höll denna lönesänkningstaktik på att leda till öppen konflikt, och partiella strejker på kommunistiskt initiativ kommo även till stånd, men sedan regeringen genom att införa en nödförordning avkunnat en självständig skiljedom, innebärande 6 % lönereduktion för gruvarbetarna ha lugna förhållanden åter inträtt. Gruvägarna fordrade 12 %, vilken fordran under hand nedprutades till 8 %, och arbetarna förklarade sig villiga att påtaga sig 4 % lönesänkning. Det förefaller som om gruvägarna, då kolprisen den 1 december sänktes, av regeringen ställts i utsikt en reduktion i lönerna av 8 % från den 1 januari, vilket emellertid under trycket av de oroliga politiska förhållandena icke ansetts genomförbart. I Belgien och Holland ha lönesänkningar för gruvarbetarna tidigare genomförts, och även i Polen ha gruvägarna insisterat därpå. I pressen ser man gång efter annan uppgifter om, att överenskommelse mellan de trenne viktigaste kolexporterande länderna, England, Tyskland och Polen skulle vara omedelbart förestående. Finnes det då verkligen några utsikter för en dylik överenskommelse inom den närmaste tiden? Knappast. Visserligen skulle säkerligen samtliga kolexporterande länder önska bättre priser, men därifrån och till att kunna komma överens om exportkvoter etc. för de olika länderna är steget säkerligen långt. De försök, som från engelsk sida i bl. a. Geneve gjorts för att få till stånd likformiga arbetsförhållanden i de olika produktionsländerna, ha ju icke heller lett till något resultat. I den till Skandinavien utsända engelska koldelegationens rapport framhålles, att det vore högeligen önskvärt, att en för den engelska kolindustrien fördelaktig internationell överenskommelse kunde träffas, men man kan ju knappast kalla det fördelaktigt för England att vid en konstlad högre prisnivå låta exempelvis Polen behålla den vidsträckta skandinaviska marknad, som på engelsk bekostnad vunnits tack vare statliga, indirekta subsidier. Det skulle därför icke vara allt för förvånande om England, därmed följande konkurrenternas exempel, började subventionera exporten för att kunna återvinna de förlorade marknaderna. Ännu en tid torde det alltså finnas utsikter för att de kolkonsumerande länderna få dra fördel av den hårda konkurrensen, men förr eller senare torde väl en överenskommelse komma till stånd. Om en dylik sedan kan göras verkligt bindande återstår att se. <tab><tab>Bn. </chapter> <chapter name="DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.">DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.
<h3>Av <sc>Rütger Essén.</sc></h3> Tysklands paradoxala inre läge. -- Nationalsocialisternas offensiv mot socialdemokraternas maktställning i Preussen. -- Regeringsskifte och politisk avspänning i Österrike. -- Ministären Tardieus fall i Frankrike. -- Ministären Steeg: försök till vänsterkartellens återställande. -- Regeringen Mac Donalds växande svårigheter. -- Dåliga utsikter för den indiska round-table-konferensen. -- Revolutionsförsök i Spanien. -- Pilsudskisegrar i Polen: ovisshet om regeringssättets utveckling. -- Stalin nedslår oppositionen i Ryssland. -- Femårsplanen: propaganda, provokation och verklighet. <tab><tab><tab>Stockholm den 20 januari 1931. Alltsedan den stora nationalsocialistiska framgången vid septembervalen till den tyska riksdagen har den inre utvecklingen i Tyskland från många håll emotsetts med fruktan och oro. Otvivelaktigt råder också vidsträckt nöd och jäsning i sinnena runt om i riket. Antalet arbetslösa uppgives nu röra sig omkring den oerhörda siffran av fyra millioner, och allt tyder på att en verklig nödvinter står för dörren. Det är ej att undra över att i detta läge den tunga tributskyldighet till utlandet som Young-planen innebär endast med största otålighet och motvilja bäres. De program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
