Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1931 - Litteratur - Anmälan: Nordisk familjebok, band 12, av E. H—r. - Anmälan: Gasfernversorgung, av S. Qvarfort - Anmälan: Starrpunkt und Viskosität bituminöser Stoffe, av S. Qvarfort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redaktionens förmåga att utvälja det för allmänbildningen
viktigaste av det rikliga kunskapsstoffet. En tekniker
håller ju icke familjeboken för teknikens skull, men han
har genom uppslagsverket numera möjlighet att verka
allmänbildad t. o. m. Lissa och kan med sina kunskaper
införliva den, att drottning Kristinas viktigaste politiska
insats var att skaffa en tronföljare samt att kvinnorna
hos sudannegerfolket kru anses vara ovanligt fula. Han
bör dock icke förlita sig på familjebokens uppgift, att
Knut Lindmark skulle vara pappa till ej blott
Brunkebergstunneln och Katarinahissen utan även till
professor Tore Lindmark, vilken i verkligheten är
brorson till Knut L. E. H–r.
Gasfernversorgung av dr ing. A. Kemper. Serien
Kohle, Koks, Teer. 121 sid. Förlag Wilhelm Knapp,
Halle (Saale), 1930. Pris häft. M. 10:20.
För ett par år sedan stod striden het i Tyskland
mellan anhängarna av fjärrgasförsörjning från
Ruhrområdets koksverk till det övriga Tyskland
och de tyska lokala gasverken. Numera ha stridens
vågor lagt sig så mycket, att en mera givande saklig
diskussion kunnat komma till stånd och som ett led
i denna kan ifrågavarande bok anses. Författaren
synes tillhöra gasverkens anhängare, men söker
det oaktat göra motparten den största möjliga
rättvisa genom en opartisk inställning på problemet.
Han påpekar själv att det är jämförelsevis lätt att
uppgöra ekonomiska kalkyler för gasverkens
självkostnader, då dessa verk i de flesta fall ägas
av kommunerna, och dessa vanligen offentliggöra
verkens statistik och ekonomiska ställning. Svårare
är att komma till rätta med koksverken, som
företräda fjärrförsörjningsidén, då dessa senare äro
enskilda företag och böjda att med hänsyn till sina
aktieägare endast offentliggöra de siffror, som passa
dem själva, Detta gör att författaren för deras
vidkommande delvis rör sig mera på sannolikheternas
plan, men det behöver fördenskull ej betyda att
siffrorna bli alltför osäkra.
Ifråga om fjärrgasförsörjning skiljer författaren på två
system, koksgas- eller Ruhrgasförsörjning och regional-
eller gruppgasförsörjning, vilket senare system sedan
länge i större eller mindre omfattning praktiserats av
gasverken själva. Vid det förra systemet är det frågan
om distribution av den såsom biprodukt vid koksverken
erhållna gasen, vid det senare gasverkens egen såsom
huvudprodukt tillverkade gas. Det är egentligen en stor
Ruhrkoncern, som stått i spetsen för propagandan för
det förra systemet, nämligen A. G. für Kohleverwertung,
numera Ruhrgas A. G. Från nämnda håll har påpekats
den stora nationalekonomiska betydelsen av ifrågavarande
system, såsom innebärande, utom allmänekonomiska
fördelar, en lösning av kolindustriens svåra
sorteringsproblem. Med detta förstås det förhållandet,
att Ruhrgruvorna vid kolbrytningen erhålla en stor
kvantitet finkol, som det är svårigheter att finna avsättning
för, och att detta finkol skulle mera ekonomiskt kunna
tillgodogöras i de stora koksugnsanläggningarna för
produktion av en högvärdig exportkoks. Det grövre
kolet har däremot ingen svårighet att finna avsättning
på exportmarknaden.
Från motpartens sida ha framförts andra synpunkter
på problemet. För det första skulle ett nedläggande
av de lokala gasverken medföra ett ökande av den
redan förut stora arbetslösheten. Vidare skulle
statsjärnvägarna förlora fraktinkomsten på kolen
från gruvorna. Ruhrdistriktets arbetare skulle också
bli alltför mäktiga och genom strejkhot kunna
tillskansa sig fördelar gentemot andra landsdelars
arbetare. Ur försvarssynpunkt vore det mindre
lämpligt att ha sin gaskälla så nära inpå eventuellt
fientliga makter etc. Slutligen påpekas, att
sorteringsproblemet för kolen helt visst ej bleve
löst genom ruhrgasförslaget, då hela den stora
produktionen av gaskol bleve frigjord för en
säkerligen ej så väl betald exports Dessa äro
de mera allmänna synpunkterna på problemet.
Den sak författaren emellertid gör sig den största
mödan att klargöra är, huruvida det ur privatekonomisk
synpunkt lönar sig att använda fjärrgas, antingen från
Ruhr eller från lokala centra. Därvid kommer han in
på frågan om gasens självkostnadspris vid gasverken
och vid koksverken. Helt naturligt är gasens pris vid
de förra högre, då de få hämta sitt kol ofta långväga
ifrån och kostnaderna för gastillverkningen i deras i
allmänhet mindre och ej så moderna ugnar äro högre,
varjämte den viktigaste biprodukten, koksen, ej är
av samma höga kvalitet som koksverkens. Beroende
på större eller mindre modernitet hos gasverken
varierar gasens pris i klockorna från 0,71 Pf./m3
till 6,82 Pf./m3. Medelpriset torde ligga på
4 à 5 Pf./m3. För Ruhrgasen får författaren ett
motsvarande pris av 2,0 Pf./m3, beräknat
för samlingsklockor i Ruhrområdet.
I ett följande kapitel ingår författaren på rördimensionens
inverkan på kostnaden för fjärrgasledningarna och
kommer fram till en beräkningsmetod för den mest
ekonomiska dimensionen för ett givet fall. De sista
kapitlen behandla problemets tillämpning på ett visst
konkret fall, provinsen Hannovers gasförsörjning. Här
beräknas kostnaderna för tre olika alternativ, nämligen
gasförsörjning med Hannovers gasverk som centrum,
med olika lokala gasverk som utgångspunkter och
med gas från Ruhrområdet. Enligt samma synpunkter
behandlas Thüringen. För båda dessa områden anser
författaren att ruhrgasprojektet knappast kan ställa sig
billigare än de andra alternativen. För Mellantyskland
gällde 1927 ett erbjudande från Ruhrgas A. G. om gas
fritt huvudledning till ett pris av 4,9–6,5 Pf./m3,
beroende på de berörda gasverkens storlek. Då åtminstone
flera av de större verkens självkostnader rörde sig mellan
4 och 5 Pf./m3 är det klart att gasverkens ägare,
storstäderna, ställde sig avvisande, och att planen utan
deras medverkan måste förfalla.
Slutligen diskuterar författaren användningen av brunkolsgas
för fjärrförsörjning. Härvid påvisas att en brunkolsgas av
stenkolens kvalité ännu ej kan produceras i något känt
ugnssystem, och att det är omöjligt att, förrän detta kan
äga rum, genomföra en beräkning av bärigheten av en
fjärrgasförsörjning grundad på avgasning av brunkol.
Såsom totalomdöme kan sägas att boken ger ett gott
tvärsnitt genom ett även för andra länder än Tyskland
mer eller mindre brännande problem, nämligen gasens
förbilligande och de olika medel som stå till buds därför.
S. Qvarfort.
Starrpunkt und Viskosität bituminöser Stoffe av
H. Metzgeb. Serien Kohle, Koks, Teer. Förlag
Wilhelm Knapp, Halle (Saale) 1930. Pris haft. M. 5:60.
Författaren till ovanstående arbete har tagit till sin uppgift att
söka få fram ett karakteristiskt och lätt bestämbart tal för
bituminösa ämnen med särskild tanke på deras användning
för vägändamål. Han påpekar då först, att dessa ämnen
bland annat karakteriseras av, att de sakna smältpunkt i
egentlig mening och att de i stället uppvisa ett temperaturintervall,
under vilket de så småningom övergå från fast till flytande
form. Den temperatur, vid vilken bituminösa ämnen övergå
i flytande form, kan med tillräcklig noggrannhet bestämmas
enligt Ubbelodhe. Detta är däremot ej fallet med
mjukningspunkten, som hittills bestämts enligt Ring och
Kugel eller enligt Kræmer-Sarnow. Temperaturavståndet
mellan mjuknings- och droppunkt, gradavståndet = ty.
Gradspanne, skulle bli ett utmärkt karakteristi-kum, om
endast den första punkten kunde exaktare bestämmas.
Denna mjukningspunkts, eller som författaren hellre
benämner den, stelningspunkts bestämmande, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
