Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. 7 feb. 1931
- Litteratur: Insänd litteratur
- Tekniska föreningar
- Tekniska föreningen i Uppsala, av E. K.
- Ingenjörsföreningen i Halmstad, av E. Ö.
- Personalnotiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aufgaben und Lösungen aus der Gleich- und
Wechselstromtechnik, av H. och W. Vieweger, Julius Springer,
Berlin 1930. Pris Rin. 11:50.
Department of Mines, Canada.
The salt industry of Canada, Ottawa 1930. Pris 20 cents.
Tables annuelles de constantes et données numériques
de chimie, de physique de biologie et de technologie,
volym VII, del 1 o. 2. Gauthier-Villars & Cie. Paris 1930.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska föreningen i Uppsala
firade den 13 december 20-årsminnet av sin tillblivelse.
Ordföranden, civilingenjör Sturzen-Becker, öppnade
sammanträdet med ett anförande, vari han erinrade om
att det så gott som på dagen var tjugo år sedan föreningen
stiftades. Det konstituerande sammanträdet hölls nämligen
den 12 december 1910. Då föreningen bildades, hade
den 17 medlemmar. Medlemsantalet har sedan stigit och
hållit sig omkring hundratalet.
Sekreteraren, civilingenjör Karsvik, föredrog därefter en
kortare återblick på föreningens verksamhet under de
gångna åren. Föreningen har icke mindre än 174 gånger
kallat sina medlemmar samman till föredrag, utflykter
m. m. Föreningens förste ordförande var stadsingenjör
Gösta Laurell. Han efterträddes av disponent Anders Starup.
Under de senaste tio åren har ordförandeplatsen beklätts
av civilingenjör Orvar Sturzen-Becker. Föreningen tillhör
ej de äldre i landet, vilket har sin förklaring i att Uppsala ej
är någon gammal stad som industristad betraktad. De
gångna tjugo åren ha emellertid visat att förutsättningarna
finnas här för en teknisk förening, som man med tillförsikt
kan tillönska en god framtid.
Kvällens föredrag hölls av diplomingenjör Ingemar Tennberg
i A.-b. Elektrisk malmletning, Stockholm, och behandlade
"Svensk malm- och oljeletning i utlandet". Ingenjör Tennberg
var just återkommen från en mer än tvåårig resa runt hela
gamla världen inklusive Australien, och det var i synnerhet
erfarenheter från denna resa, han på ett mycket medryckande
och intressant sätt skildrade i anslutning till en serie
skioptikonbilder. Han skildrade dessutom malm- och oljeletning
i Amerika, där framgången varit synnerligen stor, i skilda delar
av Europa, på Grönland och i Afrika. Han framhöll under vilka
svårigheter våra svenska ingenjörer arbeta där ute, där icke
blott naturförhållandena försvåra arbetet utan även nationalism
och protektionism stå hindrande i vägen, men samtidigt också
med vilken skicklighet svenskarna genomföra sitt arbete. Endast
de amerikanska ingenjörerna kunna på detta område sägas stå
i jämnhöjd med de svenska och han bådde närvarande ägna
dessa våra landsmän långt borta från Sverige en varm tanke.
Därefter intogs supé och vid denna ägnades de avlidna
medlemmarnas minne en hyllning av ingenjör Thure Gyllenberg.
Telegrafiska hälsningar, som ingått, upplästes. Vid det
följande samkvämet visades mer eller mindre skämtsamma
bilder från föreningens utfärder. E. K.
Ingenjörsföreningen i Halmstad
sammanträdde lördagen den 20 december å Hotell Svea
i Halmstad. Sammanträdet, till vilket inbjudits medlemmar
av Halmstads handelsförening och tjänstemannaförening,
leddes av föreningens ordförande, disponent H. Wellner,
Oskarsström, som hälsade medlemmar och gäster välkomna.
Ordföranden meddelade, att den nya styrelsen till vice
ordförande omvalt stadsingenjör Ragnar Lyttkens och
till sekreterare och klubbmästare nyvalt maskiningenjör
Egon Östlund samt utorn syreisen valt civilingenjör
Carl von Schéele till skattmästare och biträdande
klubbmästare.
Aftonens föredrag hölls av överingenjören, doktor
Ivar Svedberg, Hälsingborg, över Andrées nordpolsfärd.
Föredraget belystes med ett flertal intressanta
skioptikonbilder.
Föredragshållaren, vilken som bekant var en av de
tekniker, som var Andrée behjälplig vid förberedelserna
för expeditionen och bl. a. konstruerade ballonghuset
på Danskön, påminde först om den långa tid, som förflutit
sedan Andrée-männens avfärd. De tre männen voro
nästan glömda, då vi en sensommardag fingo budskap
från Tromsö om att de funnit deras lik. Det var en helt
ny generation, som vuxit upp, av vilken en och annan
genom hörsägen hört talas om, att det var några män,
som en gång givit sig iväg till Nordpolen i ballong. Det
var dessa män, man nu funnit, och detta gjorde Andrées
namn åter aktuellt.
På ett medryckande och av djup känsla buret sätt
tecknade talaren de tre polarfararnas personligheter.
Andrée, sade han, ansågs av många som en stor
äventyrare, men man kan här tillämpa ett gammalt
ordspråk: "säg mig med vem du umgås, och jag skall
säga dig, vem du är". Att Andrée var något helt annat
än en äventyrare borgar sådana namn bland hans
gynnare och vänner som Oscar II, Nobel, Nordenskiöld,
Arrhenius m. fl. Talaren redogjorde därefter på ett
utförligt sätt för de ekonomiska och tekniska
förberedelserna för expeditionen. Andrée hade beräknat
kostnaderna för densamma till 130 000 kronor. Genom
en nationalinsamling hade han hoppats få ihop detta
belopp, men insamlingen kom endast igång som
försöksteckning och inbragte 300 kronor samt ett löfte
om ett bidrag på 1 000 kronor, om företaget blev av.
En dag besöktes han av Alfr. Nobel, som hoppades, att
teckningen ännu ej vore avslutad, utan att han också
skulle kunna få lämna ett bidrag. – Ja, svarade Andrée,
jag skall se efter i mina papper. Jo, det finns möjligheter.
Det fattas ännu 128 700 kronor. Nobel tecknade då
omedelbart 20 000 kronor. Ett belopp, som han
sedermera avsevärt ökade.
Vid de tekniska förberedelserna och expeditionens
tekniska och instrumentella utrustning uppehöll sig
talaren givetvis längsta tiden. Och det var en synnerligen
ingående och intressant redogörelse, han därvid
lämnade. Särskilt tilldrog sig ballongens och ballonghusets
konstruktion, ballongens inredning samt principerna
för densammas styrbarhet medelst segel och släplinor
ett stort intresse. Enligt Andrées beräkningar skulle
genom denna styrbarhet en avvikning från vindriktningen
av 27 grader kunna erhållas. Att så icke blev fallet måste
tillskrivas förlusten av släplinorna redan vid starten.
Efter att utförligt ha redogjort för avfärden, skildrade
talaren expeditionens öden och äventyr så långt man
känner till av de dagböcker, man funnit på Vitön. Det
medryckande föredraget avtackades med kraftiga
applåder av det fulltaliga auditoriet, varefter ordföranden
med några "ord minde om de djärva polfararnas gärning
samt å ingenjörsföreningens vägnar frambar till doktor
Svedberg föreningens tack.
Efter sammanträdet följde supé och samkväm under en
synnerligen angenäm stämning. E. Ö.
PERSONALNOTISER
Civilingenjör K. K. Adler, nu statens väginspektör,
K. väg-och vattenbyggnadsstyrelsen, Stockholm.
Civilingenjör Walter Louis Améen, nu anställd hos
ingenjörsfirman T. An. Tesch, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0097.html
