Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 7 mars 1931 - Några synpunkter på järnsvampproblemet, av Assar Grönwall - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren och Sven Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och svamp, vilka båda framställas med mycket billig
elektrisk ström och nedsmältas i elektrisk stålugn
likaledes med mycket billig elektrisk ström, vida
billigare än strömmen vid utländska stålverk och i
varje fall uppvisande ett pris av långt under 1 öre per
kWh, skall kunna medföra möjlighet att framställa ett
svenskt kvalitetsstål, som är billigare än motsvarande
utländska. I detta program är sålunda den mycket
billiga elektriska energien av avgörande betydelse,
men det är tyvärr blott ett ringa fåtal av de svenska
järnverken, som ha förutsättningar att gå in för detta
program, om järnsvampproblemet i övrigt ernår en
rationell lösning, medan beträffande handelsjärnet
priset för den elektriska energien givetvis måste
ställa sig ytterligare lägre, om en lösning alls skall
kunna ernås på denna väg. Detta innebär sålunda,
att beträffande handelsjärnverken, vilka uppenbarligen
erfordra både billigare svamp och billigare elektrisk
energi än kvalitetsstålverken, svårigheterna att med
stadigvarande fördel gent emot utlandet kunna
utnyttja järnsvampen äro ändå större än för
kvalitetsstålverken. Av dessa omständigheter kan man
draga den slutsatsen, att järnsvampen, även om den
medför vissa fördelar i förhållande till köpskrotet, dock
endast i undantagsfall kan förbättra de svenska
järnverkens konkurrenskraft gent emot de utländska
verken, och att järnsvampproblemets betydelse kommit
att i viss mån överskattas.
En av orsakerna till att svenskt järn blir dyrt i tillverkning
jämfört med utländskt, är att i större delen av de svenska
masugnarna träkol användes som bränsle. I den mån man
utan nedsättning i kvaliteten kan minska träkolsförbrukningen
eller möjliggöra att träkolet kan delvis eller rent av helt
ersättas med koks, skulle man kunna ernå ett förbilligande,
som ej i nämnvärd grad kan erhålla motsvarighet i utlandet,
där man redan arbetar med koks som bränsle. Den
elektriska masugnen medför som bekant en mycket stor
kolbesparing, men dess stora energiförbrukning gör densamma
användbar i endast ett fåtal fall. Nyare undersökningar visa
emellertid, att man genom vissa förändringar i principen för
den elektriska masugnen, nämligen genom att åstadkomma
det erforderliga värmets införande i ugnen medelst syrgas, kan
påräkna att få fram en rent termisk metod, som förenar låg
kolförbrukning med låg förbrukning av elektrisk energi, och
vilken metod därigenom skulle bli mera allmänt användbar.
Den största fördelen med denna metod skulle dock ligga
däruti, att densamma skulle möjliggöra framställning av
götmetall i form av råstål direkt ur malm och kol, varigenom
man skulle bli helt oberoende av tackjärn, köpskrot och
järnsvamp och ändå erhålla ett billigt järn av hög kvalitet.
Den direkta metoden skulle givetvis med en viss fördel kunna
användas även i utlandet, men då besparingarna genom
densamma där aldrig skulle kunna bli så stora som i Sverige
och andra länder med dyrt bränsle, skulle dock en viss
utjämning till förmån för svenskt järn kunna ernås på denna
väg. En bidragande faktor till en sådan utjämning skulle också
ligga däruti, att ifrågavarande metod skulle medge vida större
ugnsenheter än de nu för träkol vanligen använda, varigenom
arbetskostnaden per ton järn kan ej oväsentligt sänkas.
En sammanfattning av de ovan anförda synpunkterna ger
sålunda till resultat, att en viss järnsvamptillverkning kan
innebära en viss fördel med hänsyn till skrotkvaliteten och
skrotpriserna vid martin- och elektrostålugnarna, men att
användning av järnsvamp i och för sig icke är ägnad att
öka de svenska järnverkens konkurrenskraft gentemot
utlandets järnverk. Det torde också framgå, att svenska
järnverk skulle ha mera att vinna på att söka åstadkomma
besparingar på de områden, där utländska järnverk ej
kunna draga samma nytta av eventuella förbättringar, och
att därvidlag vissa möjligheter föreligga. Så vitt man kan
finna, bör det vara av största intresse för svensk järnhantering
som sådan, att ifrågavarande uppslag blir ingående prövat,
innan alltför mycket arbete och kostnad nedlägges på
järnsvampen, som aldrig kan få samma betydelse. Bäst
torde vara att bygga en mindre försöksugn eller omändra
någon äldre träkolshytta för den nya metodens prövande.
Först torde vanligt tackjärn böra framställas och sedan, om
resultaten därav visa sig vara gynnsamma, torde man kunna
inrikta sig på att övergå till direkt framställning av råstål.
Assar Grönwall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
