Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 151 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1931 - Elektrisk reflexionsugn, av C. Benedicks och J. Härdén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här vissa svårigheter: det var oundgängligen nödvändigt
att förhindra att pyrometern träffades av den från kratern
utgående direkta strålningen, varigenom en skenbar, för
hög temperatur komme att erhållas. Detta förhindrades
genom användandet av en roterande dubbelbländare
med sektorer, såsom framgår av fig. 4.

a är spegeln med ljusbågen i ena brännpunkten,
d är ett block av bränd kalk, format som degel, s
är en snett ställd spegel av ca 8 mm diameter, som
reflekterar ljuset från smältan i d genom skyddsröret t
till optiska pyrometern o ("Pyropto", från Hartman
& Braun).

Mellan spegeln a och smältan i d finnes en bländare
b (visad i plan i undre bilden), uppdelad i två
sektorer, så att de öppna sektorerna b’, b’ äro mycket
större än den stängande delen b. Den drives medelst
en konisk kuggväxel k, av axeln e och motorn m.
På samma axel finnes en motsvarande bländare c, som
i förhållande till b är inställd så, att b skärmar av
strålningen från bågen medan strålningen från smältan
observeras i pyrometern. Storleken av sektorerna c’ kan
regleras genom en ställbar sektor. Enär öppningarna b’
äro stora i jämförelse med b, minskas ej värmetillförseln
till smältan i alltför hög grad under observationen.

Anordningen kontrollerades på så sätt, att ett termoelement
fastlöddes på undersidan av ett nickelbleck, som befann sig
i en degel. Denna kunde värmas antingen (A) genom en
liten motståndsugn, i och för komparering av den optiska
och den termoelektriska pyrometern eller genom bestrålning
från ljusbågen, dels (B) med kontinuerlig bestrålning


Fig. 3.


Fig. 4.

(genom stillastående bländareöppning), dels (C) med
roterande bländareanordning.

Vid dessa försök visade sig bländareapparaten icke
erforderlig, i det att intot nämnvärt temperatur överskott
framträdde i fallet B. Detta måste anses bero på den
bildade nickeloxidens svarta färg, alltså starka absorption.

I sådana fall, då den upphettade kroppen har sämre
absorption, såsom ljusa oxider, torde bländareapparaten
vara oundgänglig. En segerkägla visade t. e. vid ett
försök (utan bländareapparat) alldeles abnormt hög
temperatur. Närmare försök gjordes icke, då för dylika
substanser en tillräckligt noggrann termoelektrisk
mätning skulle vålla för stort arbete.

e. Några data belysande effektiviteten.
Några försök gjordes att medelst segerkägla bestämma
hur hög temperatur, som kunde ernås. Följande
iakttagelser må anföras.

Segerkägla nr 32, smältpunkt 17100;[1] strömstyrka
70 amp. Käglan helt nedsmält på 75 sek.

Segerkägla nris 40, 41, smältpunkt 1960 till 1990°; strömstyrka
= 130 amp. Smälte ned på 2 min.

Segerkägla nr 42, smältpunkt 2 000–2 100°; strömstyrka
130 amp. Smälte vid tvenne försök ned delvis på ca 3 min.[2]

Ett försök gjordes med nedsmältning av ca 60 gr mjukt
järn i en degel fodrad med järnslig. Smältningen gjordes i
luft. Strömstyrka =: 120 amp., 43 volt. Nedsmältningen
skedde på 4 min. (osmält del förekom emellertid i smältan).

Ett annat försök gjordes att smälta en mindre mängd (0,2 g)
platina i luft, i en skål av bränd kalk. Strömstyrkan var
100 amp., spänning 44 volt. Smältning och hopflytning
(under livlig kokning) skedde på 41/2 min. Under försöket
förbrukades totalt, inklusive urtorkning av skålen, 1,1 kWh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>