Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 153 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1931 - Elektrisk reflexionsugn, av C. Benedicks och J. Härdén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bestrålningen varade i 60 sek.; strömstyrka 39,5 amp.,
spänning 42. effekten sålunda 1,65 kW.

Kalorimetern (begynnelsetemperatur 21,0°) visade de
successiva temperaturer som anges i fig. 6. Ganska snart
efter bestrålningens slut. då temperaturen redan stigit till
punkten b, erhålles ett maximum c. Kalorimetern
har emellertid ännu icke antagit likformig temperatur
(utan är varmare i mitten, där termoelementet sitter).
Temperaturen utjämnas emellertid snart, längs en kurva
cde, varefter snabbare temperaturfall inträder. Detta


Fig. 6.

ger en inflexionspunkt (d), som måste anses som
det rationella måttet på temperaturstegringen. Punkten
d inträffar här 1 1/2 min. efter strålningsperiodens
slut; för att ej erhålla för hög (utan snarare något för låg)
verkningsgrad anges i beräkningen den temperatur som
observerades efter 2 minuter. Bestämningens
noggrannhetsgrad motiverade ej anbringandet av korrektion
för den därunder inträffade strålningsförlusten.
Temperaturstegringen blir alltså här 273,5°–21° =
= 252°C. Då kalorimetern (vikt 230,5 g) hade värmevärdet
(230,5 X 0,093 =) 21,4 gcal/grad utgjorde det upptagna
värmet 21,4 . 252 = 5400 gcal, motsvarande 90,1 gcal/sek.
eller 375 watt/sek. Den funna verkningsgraden är således
375 . 100/1 650 = 22,8 %.

Denna siffra kan anses lågt uppskattad; förlusterna i det
kalorimetern omgivande kärlet ha ej frånräknats (ehuru
de sannolikt äro rätt avsevärda).

Denna verkningsgrad avser den ljusbågen tillförda energien,
och bortser från förlusterna i strömkretsen i övrigt. (Den
använda primärspännmgen utgjorde ca 60 volt.)

c. Använda evakueringskärl.
Sedan det visat sig, att det använda kärlet (kolv av jenaglas,
fig. 2) ej var lämpligt, enär det blev för högt upphettat på den
mot bågen vända delen, försöktes med en kolv av klar kvarts.
Denna överdrogs dock mycket fort på insidan med en opak
beläggning, som ej kunde avlägsnas. Därför gjordes, för att
även kunna utföra smältningar i vakuum, ett kärl enligt fig. 7.
m är en mantel av koppar, försedd med ett kitt-lås n
samt ett fastkittat kupigt fönster f av klar kvarts- eller
pyrexglas. Som värmeskydd tjänade en inre mantel k, försedd
med en spiral för vattenkylning l, samt därinom ett
strålningsskydd h av kvartsglas. Kalorimetern a uppställdes
som förut på stavar b. i är termoelementet. Det hela
placerades medelst tuben d direkt på en högvakuumpump.
Kalorimetern kunde ersättas med en magnesiadegel. Fig. 8
visar anordningen uppställd (ljusbågen brinnande).


Fig. 7.

Vissa svårigheter uppstodo att förhindra fönstrets
sönderspringande. Vid kvartsglas uppträdde den förut
nämnda opaka beläggningen. Försöksvis användes
även glasklocka av cylindrisk form, som tätades medelst
slipning eller gummipackning mot en plan metallskiva
(synlig å fig. 9). Densamma var emellertid utsatt för
sprickning. Någon slutgiltig lösning har ej utarbetats.


Fig. 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>