Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11. 14 mars 1931
- Apokryfisk översättning, av E. Palm
- Tekniska föreningar
- Stockholms byggnadsingenjörsförening
- Tekniska föreningen i Gävle, av Hgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkerhet ända tills man får höra att "konvojen är en
glidrem", alltså det tyska "Fliessband", som vi väl nu
snart enat oss om att kalla löpande band här i Sverige.
På nästa sida frågas ordagrant: "Vem har uppfört detta
konvojsystem?", och svaret blir, att idén är hämtad från
svinslakterierna i Chikago. En neger hänger där upp
svinen på krokar, som "passera förbi honom var tionde
eller femtonde minut", men när de anlända till nästa
man i kedjan är hastigheten så stor, att "han nätt och
jämnt har tid att rycka kniven ur halsen på det ena svinet
för att smälla in den i halsen på det andra". Kanske
de flesta grisarna självmant gå till bödeln?
Vid National Tube Co:s gjuteri blir Dubreuil verkligen
imponerad, "där, under ett oavbrutet fyrverkeri, i vars
eldar arbetarna leva helt lugnt, de lärda blandningar
äga rum, vilka äro nödvändiga för fabrikationen – – –"
etc. Nog har man hört talas om mycket lärdom, men – – – .
Stålmassan i valsverket, (the pig) slankar fram som en
klump utan fötter.
Och vad skall man säga om en översättning som denna
(sid. 134): "Slumpen avgör hälften för geniala människors
framgång. Själv har jag betalat en tribut i upptäckten av
attraktionskalkylen" (uttrycket "to pay a tribute to" står
t. o. m. översatt i skollexikon). Och vidare: "Ett äpple blev
för mig liksom för Newton min räknekompass."
Sortering av godsvagnar å bangårdar brukar i vårt
land kallas växling, men man säger knappast att man med
hjälp av en stor rangerbangård kan sköta en million vagnar
om året lika litet som att rullbroar (traverser?) transportera
bördor i luften. Kanske det beror på en otur att fräs-
och borrmaskiner samt svarvar fått benämningen vridmaskiner,
och att slipskivor kallas slipstenar. Det låter kusligt, men
icke desto mindre står det ordagrant på sid. 191: "Sedan liktalet
är över, sjunga de församlade i korus följande visa eller någon
annan visa – – –."
Som avslutning kan lämpligen sid. 202 citeras:
»– – – produktionen" (tydligen även av böcker med
tekniskt innehåll) "ställer tekniska problem, som man
icke kan lösa utan kunskap i tekniska ting – – –."
E. Palm.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Stockholms byggnadsingenjörsförening
avhöll den 2 februari å restaurang Metropol ett mycket
talrikt besökt sammanträde, varvid byggnadsyrkesskolans
i Stockholm omorganisation diskuterades.
Till sammanträdet hade inbjudits en hel del intresserade
personer: borgarrådet O. Larsson, undervisningsrådet
Fredriksson, rektor Arvid Persson, Tekniska skolans
rektor Th. Thorén, byggnadsyrkesskolans föreståndare,
arkitekt Rud. S, Enblom, samt en del byggnadsingenjörer
herrar Andreas Nordström, Olle Engkvist, Oskar Hegert m. fl.
Under diskussionen, som inleddes av föreningens ordförande
Harald Jirlow, framhölls med skärpa, att det icke längre går
att förhala detta viktiga spörsmål. Man måste betänka, som
flera talare framhöllo, att skolan fyller en synnerligen viktig
funktion; den har under många år givit utbildning åt allra
största delen av de insiktsfulla, kunniga och ansvarsfulla
män, som faktiskt byggt Stockholm, från dess allra främsta
offentliga byggnader hela skalan ned igenom. Det är därför
på tiden, att skolans omorganisation slutligt avgöres och
skolan därvid erhåller en form som visserligen mera ansluter
sig till den gamla med treårig kurs och långa ferier, men att
skolan samtidigt erhåller så rikliga anslag, att möjlighet
förefinnes att utfylla brister i undervisningen och därigenom
hålla denna i nivå med teknikens utveckling. Som det nu är,
hänger omorganisationsfrågan som ett damoklessvärd över
skolan; ingenting kan göras, allting stupar på den stora
frågan hur det skall bli.
Detta ständiga ovisshetstillstånd skapar otrevnad och
osäkerhet samt lamslår skolarbetet. Behövliga reparationer
av skollokalerna böra med det snaraste utföras, så att
trevnaden kan gå hand i hand med elevernas ljusa optimism
och framtidsvyer. Skolans förslitna undervisningsmaterial
bör ersättas och nyheter på området anskaffas.
Skolan har under de senaste årtiondena måst draga sig fram
på så knappa anslag, att dessa icke räckt till mer än för en
ytterst nödtorftig undervisning i allt det nya, som hör den
moderna tekniken till. För att eleverna dock skola få någon
aning om vad som rör sig i tiden, ha medel oftast fått
anskaffas på privat väg eller också ha forna, om skolans
anseende måna elever, vilka blivit framgångsrika företagare
på byggnadsområdet, uppoffrat tid, krafter och pengar
på att ge undervisning i aktuella ämnen, ofta gratis.
Detta och mycket mera låg till grund för diskussionen i
byggnadsingenjörsföreningen och för avlyssnaren framstod
densamma som ett klagoskrik på bättre förhållanden.
Föreningen beslöt att giva sin styrelse i uppdrag att närmare
utforma en resolution av ungefär följande innehåll: Stockholms
byggnadsingenjörsförening talrikt församlad till diskussion
med anledning av förslag till byggnadsyrkesskolans
omorganisation, vill härmed som sin bestämda övertygelse
uttala, att skolan bör, ehuru med så rikliga anslag, att vissa
brister i skolundervisningen kunna utfyllas, bibehållas vid
sin gamla stomme med 3-årig kurs, uppdelad på terminer
med långa ferier, vilka giva tillfälle till praktisk verksamhet
och omsättning i levande livet av i skolan inhämtade kunskaper.
Styrelsen fick dessutom i uppdrag att med uppmärksamhet
följa frågans vidare utveckling.
Tekniska föreningen i Gävle
avhöll lördagen den 7 februari årsmöte å Grand hotell
under ordförandeskap av stadsarkitekt Gunnar Wetterling
och med livlig tillslutning. Den avgående styrelsen beviljades
full och tacksam ansvarsfrihet för det gångna årets
förvaltning. I enlighet med valberedningens förslag omvaldes
hela styrelsen och består av stadsarkitekt Gunnar Wetterling,
ordförande, ingenjör Armand Deshayes, v. ordförande,
civilingenjör Sigurd Hillgren, sekreterare, civilingenjör
Lars Lundeberg, klubbmästare, maskiningenjör Elis B. Höjer,
ingenjör C. M. Jonsson och yrkesinspektör Nils Melander.
På förslag av styrelsen tillsattes en kommitté för omarbetning
av föreningens stadgar, vilken kommitté fick följande
sammansättning: yrkesinspektör Nils Melander, ingenjör
Erik Nordström och civilingenjör Sigurd Hillgren.
Maskiningenjör Elis B. Höjer lämnade ett meddelande över
ångtekniska dagen i Borås den 15 nov. 1930, vid vilken han
såsom föreningens representant närvarit.
Aftonens huvudföredrag hölls av civilingenjör Mårten Björklund,
Motala, över ämnet: "Moderna ångpanneanläggningar."
Talaren berörde först kolpulvereldning och beskrev de
olika metoderna för kolets målning och de olika slag av
kvarnar, som därvid användes, ävensom olika sätt för
inmatning av kolpulvret i pannorna. Därefter beskrevos
olika typer av moderna pannor och visades exempel från
en del nya och moderniserade anläggningar. Sålunda
redogjorde tal. bl. a. för den nya anläggningen i Borås,
den undeif utförande varande anläggningen vid Karskär,
ångkraftverket i Västerås, masonitfabrikens i Nordmaling
ångpanneanläggning samt för sjöpannor och lokomotivpannor.
Vidare berördes även rosteldning. Som en sammanfattning
framhöll tal., att tendensen hos moderna ångpanneinstallationer
är att öka ångbelastningen per kvm eldyta, varigenom lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0172.html
