Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1931 - Helium som bärgas för »L Z 128», av Erik Hallström - Ett nytt framsteg på tonfilmsområdet, av A. Salmony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträder först vid en sammansättning av 26 % vätgas och 74 % helium.
I motsats till fyllning med ren helium medföra gasblandningar
av nämnda art en ej oväsentlig höjning av luftskeppets
lyftkraft. Av ifrågakommande gaser för fyllning av luftskepp
har vätgasen den lägsta specifika vikten och därför också
den största lyftkraften; närmast därefter kommer helium.
Av sistnämnda gas utströmmar genom ballonghöljet betydligt
mindre mängder, än vad fallet är med vätgas. Vid helium
uppgår t. e. den utströmmande gasmängden pr m2 till 7 l
under 24 timmar.
Den största nackdelen med fyllning av luftskepp med vätgas
är eld- och blixtfaran, om man också hittills ej kunnat anteckna
någon skada eller olycka genom blixten i detta sammanhang.
Vid helium ställer sig saken helt annorlunda, då denna gas
besitter en mycket ringa termisk men stor elektrisk
ledningsförmåga, som minskar blixtfaran till ett minimum.
Då nu den ökade säkerheten genom användning av helium
även är förbunden med pekuniär besparing tack vare
blandningen med vätgas, så är detta naturligtvis en mycket
lycklig lösning. Härigenom kan den nyttiga lasten ej obetydligt
ökas. Genom helium-vätgasfyllning av den i Amerika brukliga
blandningen skulle t. e. "Graf Zeppelin" kunna taga 2 500 kg
mer last än vid användning av ren helium.
I en artikel i ett tyskt fackblad omtalar luftfartsexperten
dr Eckener, att vid avgörandet av frågan, om det nya
luftskeppet skulle fyllas med helium eller vätgas, spelade
konstnadsfrågan en utslagsgivande roll. Enligt hans utsago
skall man i "L Z 128" anordna gascellerna så, att
vätgasen ligger över heliumgasen, varigenom, om så
önskas, endast vätgas i första hand kommer att avgå
och helium skonas.
Enligt åberopade artikel hava förhoppningarna inom
luftfartskretsar att i Ryssland eller Tyskland finna områden
med större heliumförekomster slagit slint. Ej heller synes
hoppet att på konstlad väg framställa den värdefulla
ädelgasen kunna förverkligas. Amerikas nuvarande
produktion av 300 000 m3 pr år kommer i alla
händelser att vara tillräckligt för flera luftskepp, än
amerikanarna hava för avsikt att lägga sig till med. De
skola också kunna täcka det tyska behovet, synnerligast
om man betänker, att gasen kan renas och åter användas.
Då man beslöt att fylla "L Z 128" med helium, måste
framför allt hänsyn tagas till att kostnaderna så avsevärt
fördyrades, att den obestridliga fördelen av användning
av helium i början knappt kunde uppväga den höga
kapitalinvesteringen. Ännu 1920 var priset pä helium
47 Rm. pr m3, och en luftskeppsfyllning kostade
på den tiden 28 millioner Rm. Priset har nu sjunkit till
S Rm. pr m3. Då förlidet år ytterligare ett stort
heliumområde öppnades i Amarillo i Texas, hoppas man inom
rimlig tid kunna pressa ned priset till 2 Rm.
Fyllningen av det nya, stapellagda tyska luftskeppet kommer
därför att draga en kostnad av ca 500 000 Rm. Fastän
denna summa i första ögonblicket kan förefalla mycket
hög, kommer den utan tvivel att snart bliva betald, då
till följd av den med heliumdriften förbundna säkerheten
medför en sänkning av försäkringspremierna för passagerare,
besättning, gods och slutligen för själva luftskeppet.
Beslutet att fylla det nya luftskeppet med helium betyder
ett stort steg framåt mot den tid, då luftskeppstrafiken
blir en farlig konkurrent till sjöfarten. Erik Hallström.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
