Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 28 mars 1931 - Sjätte internationella vägkongressen. II. Uttalanden och beslut, av Axel Valsinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkställes på det mest ekonomiska och för de särskilda
behoven bäst anpassade sättet. I detta syfte böra
vederbörande offentliga myndigheter träffa nödiga legala
och finansiella dispositioner av beskaffenhet att gynna
de naturliga ekonomiska betingelserna för vart och ett
av de olika transportsätten.
2. Samverkan mellan järnvägs- och landsvägstransport är
det mest trängande problemet.
3. Utvecklingen i fråga om landsvägstransport medelst
motorfordon har icke varit av samma intensitet i alla länder.
I mån som denna utveckling fortskridit i ett land, i samma
mån har problemet beträffande koordination och
korrelation av landsvägs- och järnvägstransport aktualiserats
och blivit allt mera trängande i sitt krav på en lösning, baserad
på bred, rationell och ekonomisk grundval, så att det allmänna
i sin helhet må draga största möjliga nytta av alla till buds
stående transportmöjligheter.
4. Transport per landsväg och transport per järnväg äro
dels varandra kompletterande, dels från varandra avgränsade
verksamheter, vilka måste bedömas med hänsyn till värderas
speciella företräden.
5. Vid övervägandet av detta koordinationsproblem måste det
beaktas, att den yrkesmässiga och offentliga trafiken såväl
för person- som för godsbefordran utgör blott en mycket
ringa del av den totala landsvägstrafiken. I allmänhet
ombesörja privata automobiler den allra största delen av
landsvägstrafiken, och det är dessa, som allvarligast konkurrera
med järnvägarna om personbefordran. Järnvägarna finna det
med sin fördel förenligt att ersätta förlustbringande tåg med
busstrafik, vars drift ombesörjes av järnvägarna själva eller
av dem närstående företag.
6. All offentlig busstrafik bör vara underkastad betryggande
kontroll av en ansvarig myndighet, i syfte att säkerställa trafikens
regelbundenhet, effektivitet och ändamålsenlighet, trafikanternas
säkerhet samt för att förebygga osund konkurrens och
oekonomiska taxor.
7. I vissa fall har det befunnits, att den ringa trafik, som den
yrkesmässiga och offentliga landsvägstrafiken kunna beröva
järnvägarna, i hög grad kompenserats genom den ökning i
trafiken, som därigenom tillförts huvudbanorna. Detta är
förhållandet särskilt i bergstrakter, där anläggning av järnvägar
ställer sig synnerligen kostsamt. Där har automobilen
åstadkommit en fullständig omvälvning av samfärdselförhållandena
samt för dylika trakter medfört en kraftigare industriell och
kommersiell utveckling.
8. I fråga om olika sätt för en närmare samverkan mellan
järnvägs- och landsvägstrafik tillämpas i allmänhet ett eller
flera av följande tre förfaringssätt:
a) Frivilligt samarbete mellan å ena sidan järnvägsbolagen
och å andra sidan innehavarne av omnibus- och lastbilsföretag.
b) Anordnande av transport per landsväg genom järnvägsbolagen
själva eller under dessas finansiella och administrativa kontroll eller
ock delaktighet i ledningen av landsvägstransportföretagen.
c) Samarbete (jämlikt härför utfärdade lagföreskrifter), innebärande
åläggande för de olika transportföretagen att biträda åvägabringandet
av samverkande trafikföretag, därvid, i händelse samförstånd icke
uppnås, dylikt samarbete bör tvångsvis åläggas genom statlig myndighet.
Kongressen, som beaktat, att frågan angående samverkan mellan de
olika transportmedlen varit föremål för behandling och uttalanden av
den internationella järnvägskongressen i Madrid, den 5–15 maj 1930,
under titeln "konkurrensen mellan automobil- och järnvägstrafik",
och som icke är i tillfälle att företaga det grundliga studium, som
de av Madridkongressen gjorda besluten påkalla, uttalar önskemålet,
att hädanefter frågan om åstadkommande av samverkan mellan de
olika transportmedlen per landsväg, per järnväg, per vattenväg och
per luftfart bör övervägas vid för detta ändamål sammankallade
internationella kongresser.
VI. 1) Trafikens reglering i de stora städerna och deras
närmaste omgivningar. 2) Parkering av och garage för fordon.
Generalrapportör: Mr. Miller Mc Clintock, Director
Albert Russel Erskine Bureau for Street Traffic Research,
Harvard University.
1. Kongressen bekräftar de på Milanokongressen gjorda
uttalandena under femte frågan rörande åtgärder i städerna
i syfte att underlätta trafiken och främja trafiksäkerheten.
2. I fråga om trafiktecken och -signaler betonar kongressen
nödvändigheten av likformighet samt att principen om form
och färg iakttages för detta ändamål.
a) Kongressen framhåller, att de åtgärder, som härutinnan
vidtagits av den diplomatiska konferensen i Paris 1926 och
som angivits i Bulletin nr 57, maj–juni 1928, utgöra ett viktigt
steg framåt i förevarande hänseende. Kongressen förordar,
att de länder, som icke godtagit dessa åtgärder, vid
utarbetandet av dylika trafikföreskrifter måtte beakta de
principer, som angivas i nämnda bulletin. Kongressen föreslår,
att en internationell kommitté tillsättes av den internationella
ständiga kommissionen för att överväga åtgärder i syfte att
nämnda principer må bliva allmänt tillämpade.
b) Kongressen förordar vidare, att genom denna internationella
kommitté utarbetas förslag till enhetliga normer för signaler och
andra anordningar för kontroll och reglering av trafiken. Till
dess sådana normer fastställts, är det att rekommendera, att den
röda färgen i trafiksignaler användes endast såsom stoppsignal.
3. Kongressen framhåller, att utarbetandet av regler och
bestämmelser för trafikens underlättande i starkt trafikerade
distrikt utgör ett problem, som blir alltmera komplicerat, och
att särskilda regleringsbestämmelser härutinnan böra tillämpas
först efter en noggrann undersökning av de lokala förhållandena,
verkställd genom utsedda sakkunniga i samråd med av frågan
berörda parter. Under lämpliga förutsättningar hava följande
slag av regleringsåtgärder befunnits ändamålsenliga:
a) Restriktioner med hänsyn till parkering genom utfärdade
rums- och tidsbegränsningar eller parkeringsförbud.
b) Avlastning av trafiken genom trafikförbud för vissa slag av fordon.
c) Uppdelning av trafiken i olika körfiler.
d) Enkelriktad trafik.
e) Rotationstrafik i korsningspunkter, vilket möjliggör anordnandet
av refuger av tillräcklig storlek och synlighet.
f) Bestämmelser för ändring av körriktningen i korsningspunkter
samt för utförande av U-vändningar mellan korsningspunkter.
g) Bestämmelser för fotgängare.
4. Under erkännande av de materiella och finansiella svårigheter,
som, äro förbundna med omplanering av trafiköverlastade,
bebyggda områden i storstäderna, anser kongressen emellertid,
att en väsentlig lättnad kan ernås genom ändringar, som syfte till
gatornas anpassning i dylika områden efter den moderna trafikens
krav. Bland sådana anpassningsmöjligheter äro att nämna följande:
a) Där det är ekonomiskt möjligt, bör i sådana områden all trafik
förmedelst skenor avlägsnas från gatornas plan och förläggas under
jorden, eller ock ersättas med snabbgående trafik eller med andra
transportformer, som erbjuda minsta möjliga hinder för trafiken,
varigenom kunna ernås förbättrade trafikförhållanden och ökning
av trafikkapaciteten i allmänhet.
b) Fotgängares korsande av livligt trafikerade gator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
