Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 197 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 4 april 1931 - Artilleriskjutning mot flygmaskiner, av S. A. Odelberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annat. Därest tid står till förfogande föregås dagslägesskjutning
av ballistisk beräkning, vilken, om dagslägesskjutning ej
kan eller hinner utföras, får helt ersätta dylik. Beräkningen
utföres på grund av rådande vind, bestämd t. e. genom
pilotballongvisering, temperatur och lufttryck, understundom
även luftfuktighet. Dessutom kan korrektion behöva
beräknas för fel i projektilens vikt och utgångshastighet.
Så riktiga korrektioner som möjligt måste alltid vara
vidtagna innan mål uppträda.

Målets läge och rörelsetillstånd bestämmas dels på olika
sätt med hänsyn till sättet för pjäsens inriktande – direkt
eller indirekt –, dels efter principiellt olika metoder. Vid
direkt riktning hålles rikt-instrumentets optiska axel ständigt
inriktad på flygaren. Vid indirekt riktning inställes pjäsen i
sidled i förhållande till en viss bestämd nollriktning och i
höjdled i förhållande till horisontalplanet. I Sverige
användes i allmänhet "den linjära hastighetsmetoden".
Vid direkt riktning utgöras mätelementen enligt denna
metod av höjd, höjdvinkel, fart och kursvinkel. Höjden
angives i meter, höjdvinkeln, vinkeln mellan vågplanet
och syftlinjen till målet i grader, farten i förhållande till
marken i m/sek. Kursvinkeln är den horisontala, spetsiga
vinkeln mellan flygriktningen och lodplanet genom
syftlinjen, och angives i grader med tilläggande av
"kommer" eller "går", "plus" (rörelse åt höger) eller
"minus" (rörelse åt vänster). Vid indirekt riktning
tillkommer såsom mätelement sidvinkeln i förhållande
till nollriktningen. Sidvinkeln mätes vanligen i streck
(6 300 på varvet). Figurerna 6 och 7 klarlägga
mätelementen.

Om man tillsvidare bortser från det praktiska utförandet
av mätningarna, är nu första delen av problemet löst,
nämligen att bestämma målets läge och rörelsetillstånd.
Den långt svårare delen, att bestämma skjutelementen till
målpunkten, återstår. Skjutelementen äro vid direkt riktning
sidvinkeltillskott – framförhållning i sidled –, höjdvinkeltillskott
– f ramhållning i höjdled –, uppsättning - på grund av
projektilens sänkning under utgångsriktningen erforderlig
vinkel i höjdled – och tempering. Vid indirekt riktning
användes endast sidskalvinkel, elevationsvinkel och tempering.
Skjutelementen framgå av figurerna 8 och 9.

För förvandling av mätelementen till skjutelement användes
ett s. k. centralinstrument, en mekanisk


Fig. 10.


Fig. 11. Centralinstrument.

räknelåda. Det svenska instrumentet är grundat på
återgivande av förhållandena i rymden, ehuru en del
mekaniska utväxlingar måst tillgripas, för att instrumentet
ej skall erhålla för stora dimensioner (är nu omkring 1 m
i kub). Centralinstrumentets inre består av inbördes
förskjutbara metallstänger och å desamma fästa löpare.
Rörelserna (inställningarna) förmedlas genom å instrumentets
yttre sittande rattar. Avläsningarna ske mot kurvtrummor
och rörliga inder. Av figur 10 torde huvudprincipen av
anordningen framgå.

Inställning av höjden sker genom förskjutning av
"A-mätpunkten" i höjdled och av höjdvinkeln genom
förskjutning av "Pjäs" å vägen "Pjäs – B" (övre
figuren). Genom inställning av kursvinkel samt dödtid
och fart (produkten) bestämmes riktningen och längden
av "Mätpunkten – Fyrpunkten" (nedre figuren). Riktningen
av "Fyrpunkten – Målträffpunkten" erhålles samtidigt
under det att längden härav (skjuttiden ggr farten) fås
genom tatonering. En viss kombination av mätelement
ger en viss skjuttid, som därefter användes för inställning,
varvid den avlästa skjuttiden eventuellt ändras, ny inställning
sker osv. Av figuren framgår att sidvinkel- och
höjdvinkeltillskott direkt erhållas. Temperingen och
uppsättning (i ett kommandoord) erhållas ur en kurvtrumma,
upptagande sambandet mellan uppsättning och skottvidd
(c) vid olika höjdvinklar. Av utrymmesskäl går jag
icke in på bestämmandet av skjutelementen vid indirekt
riktning eller på det något från figurerna avvikande utföringssättet
av centralinstrumentet. Endast några detaljer av instrumentet
böra måhända beröras.

Höjd och fart, vilka äro relativt konstanta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>