Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 220 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 18 april 1931 - Svetsning i stålbyggnadstekniken, av Max Füchsel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 12. Ramförband.

konstruktionen än vid den senare. Vinkeln förmedlar en elastisk
anslutning, blott då svetsfogen anbringas längs dess skänklar,
icke vid de korta sidorna i tvärsnittet. Placerad på det
sistnämnda sättet ger fogen en stel anslutning och förhindrar
vinkelns elastiska formförändring. De stela förbanden äro i
stort sett de vanligare. Konstruktören får ur påkänningens
art sluta sig till, när och var en elastisk anslutning är önskvärd.

Förbanden måste även bedömas ur synpunkten, om
påkänningen är likformigt eller ojämnt fördelad över
svetsfogens hela längd. Till den förstnämnda kategorien
höra de förbindningar i fig. 11, där hörnfogen förbinder
konsolbalkens och pelarens flänsar. En viss
oregelbundenhet existerar på sin höjd i mitten av fogen,
om pelarens flänsar blivit konvext böjda genom svets
värmets inflytande. Härvid förskjutes brottlinjen i fogen
från det normala läget, dvs. en vinkel av 45° mot den
ena skänkeln. Genom särskilda konstgrepp under arbetet
kan man dock någorlunda förhindra dylika kastningar hos
flänsarna. På helt annat sätt uppträda spänningarna i en
hörnfog mellan pelaren och livet på konsolbalken.
Fogens övre ände utsättes för den maximala dragpåkänningen,
den undre för tryckpåkänning. Överskrides den tillåtna
dragpåkänningen uppstår upptill en spricka, som utgör
anvisningen till ett nedåt fortskridande brott. Detta slag
av förband kräva en säkring, vilken förefinnes, om man
samtidigt svetsar konsolflänsen vid pelaren, vilket framgår
av ett ex. i fig. 11.

Den noggrannhet, varmed de i förbindningen ingående ytorna
bearbetas, har ett stort inflytande på svetsfogens hållfasthet.
För att en god överföring av krafterna skall ernås, måste
ytorna sluta tätt till varandra, sålunda utan öppna mellanrum.
En dylik öppning, som vid materialets bearbetning lätt kan
komma att uppgå till 1,5 mm, betyder, att svetsmetallen i
fogen kommer att utsättas för ett extra, oberäknat
böjningsmoment. Framför allt måste man vara noga
med att öppningar undvikas vid anliggningen mellan pelaren
och konsolbalkens undre fläns. vilken vid belastning har
att överföra trycket till pelaren. En noggrann anliggning
mellan ytorna erbjuder den bästa avlastningen av
tryckpåkänningen från en här befintlig hörnfog. Fogen
kommer i sådant fall att överföra endast motståndet mot
konsolbalkens avskärning parallellt med pelarens axel.

När förbanden skola bedömas efter sin lämplighet för
dynamiska påkänningar, kan man räkna med de i fig.
11–13 visade förbanden med hörnfogar runt om profilen
samt de flesta ramförbanden och dessutom de i
fortsättningen behandlade förbanden med hjälp av
konsoler och s. k. sadelplåtar. De med hörnfogar
framställda omedelbara anslutningarna hava utefter
fogen en anliggningsyta, som kan framkonstrueras
genom utslagning av fogtjockleken a (jfr fig. 28) i
bildplanet. Denna yta kan med någorlunda riktighet
användas i ungefärliga hållfasthetsberäkningar. De i
fig. 12 framställda ramförbanden ha utförts på så sätt
att ändarna på två I-balkar avskurits under 45°
vinkel, varefter man placerat eri plåt av samma bredd
som flänsarna mellan de avsneddade ändarna och dragit
svetsfogar mellan balkarna och plåten längs livet och
flänsarna. Vissa förband ha erhållit ännu en förstärkning
genom påsvetsning av vinklar i de inre och yttre hörnen.
Hållfastheten hos dessa ramförband tilltar med antalet
flänsfogar, vilka samtidigt avlasta påkänningarna i
ändarna av livfogarna. Mellanläggsplåten måste
tillskärpas kilformigt i ändarna, så att man på varje
sida av plåten kan draga en fog med 90 ° kantvinkel.
Den starkaste förbindningen erhålles med påsvetsade
vinklar av plåt (varmbockad i 90° vinkel) i hörnens
båda yttersidor. Det nämnda ramförbandet med allsidigt
dragna flänsfogar kan anses som fullt tillräckligt starkt
för dynamiska påkänningar. Spänningslinjerna i kalkskiktet
giva en överskådlig bild av spänningsfördelningen.

Skarvning av pelare eller balkar, vilkas förhållande vid
knäckningspåkänning framgår av fig. 13, kan utföras
med ungefär likvärdig hållfasthet genom stumsvetsning
eller medelst hörnfogar mot en mellanlagd plåt.
Brottbelastningen vid knäckning hos den svetsade
förbindningen var vid båda typerna dubbelt så stor
(180 ton) som den


Fig. 13. Knäckningsförsök med en
skarvad pelare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>