Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 16. 18 april 1931
- Notiser
- Radiotelefoni på 18 cm våglängd
- Möten per telefon i Helsingfors
- Metallurgkonferens i Schweiz
- Insänt: Anteckningar för en artikel om funktionalism, av S. Aug. Eskilson, Gunnar Sundbärg och H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parabolisk reflektor med 3 m diameter. En halvsfärisk
reflektor avskärmar antennen utåt och förebygger
därigenom direkta strålningsförluster. De ultrakorta
vågorna utbreda sig som bekant på ungefär samma sätt
som ljusvågor; sändare och mottagare äro därför vid
stationerna uppställda på ca 100 m avstånd från varandra,
så att den ena apparaten befinner sig i den andras
elektrooptiska skugga.
Försöken hava visat, att våglängder mellan 10 och 100 cm
äro praktiskt användbara för. radiotelefoni. En torutsättning
är dock, att fältet mellan sändare -och mottagare är fritt i
elektrooptiskt avseende. För radiofyrar och kommunikation
mellan fartyg eller flygmaskiner synes systemet emellertid
kunna användas, och de båda firmor som utfört ifrågavarande
försök hysa hopp om metodens framtida praktiska utnyttjande.
Möten per telefon i Helsingfors. Helsingfors telefonförening
har, enligt vad vi erfara ur Tekniska föreningens i Finland
förhandlingar (mars 1931), infört ett s. k. konferensnummer,
varigenom möjliggöras konferenser mellan högst 5 personer
per telefon. Ett sådant telefonmöte anordnas sålunda, att
sammankallaren ringer upp telefonvakten nummer 21 144
och kommer överens om den tid, då telefonkonferensen skall
hållas, samt uppger de personers namn och telefonnummer,
med vilka han önskar konferera. Telefonvakten underrättar
därpå de nämnda personerna om att de vid den uppgivna
tidpunkten skola ringa upp ett visst nummer. Endast de av
sammänkallaren uppgivna numren kopplas till dennes nummer,
varför ingen obehörig kan avlyssna konferensen, ej ens
telefonvakten, ty försöker han göra det, höra konferensdeltagarna
genast, att någon obehörig avlyssnar förhandlingarna. När
konferensen är slut, nedlägga deltagarna som vanligt mikrotelefonerna,
och förbindelsen mellan dem avbrytes.
Denna nya samtalsform har praktisk betydelse speciellt i sådana
fall, att en eller flera deltagare i en konferens äro förhindrade att
infinna sig på mötesplatsen.
Metallurgkonferens i Schweiz. Institute of Metals
håller sitt höstmöte i Zurich den 13–18 september på inbjudan
av Schweizerische Verband für Materialprufung. Utom
mötesförhandlingarna, bland vilka märkas ett föredrag av
Mr. U. R. Evans om "Thin films ön metals in relation to
corrosion problems", upptager programmet besök vid åtskilliga
av de mest bekanta schweiziska industrianläggningarna samt
diverse turistutflykter. Samtidigt med Institute of Metals möte
pågår i Zürich den första kongressen med den nya internationella
sammanslutningen för materialprovning. Ytterligare upplysningar
om mötet kunna erhållas från Mr. G. Shaw Scott, M. Se.,
36–38 Victoria Street, London, S. W. 1.
INSÄNT
Anteckningar för en artikel om funktionalism.
I en intressant uppsats under ovanstående titel, vars
innehåll i många stycken överensstämmer med mina
egna åsikter, har författaren kapten H. N. Pallin anfört
ett exempel, där han anser, att funktionalismen gått
bakåt, nämligen ifråga om den äldre gatulyktans runda
glascylinders, uppbärande lykttaket, ersättande med
smala pelare, som. uppbära taket, vari glödlampan
hänger i den nya lyktan. Kapten Pallin anser, att dessa
pelare förminska ljuseffekten genom skuggning. Detta
är naturligtvis riktigt, men kapten Pallin tycks förutsätta,
att glascylindern är alldeles utan sådan ljusförsvagande
effekt. Detta är emellertid icke riktigt, alldenstund enligt
fötometrisk undersökning en dylik glascylinder måste
anses förminska ljusstyrkan genom absorption och
reflexion med minst 10 % i alla riktningar, under det att
de ovannämnda smala pelarna endast försvaga ljuset i
4 riktningar upptagande mycket små ljusvinklar, som
förresten kunna placeras i sådana riktningar, där
ljusförsvagningen har ringa betydelse.
En annan fördel, som, uppnås med glascylinderns
avlägsnande, är att dess rengöring bortfaller. Man kan
således med säkerhet påstå, att den nya armaturen är
ändamålsenligare än den gamla.
Det förefaller som om det anförda skulle vara ett
exempel på behövligheten för envar att besinna den
av kapten Pallin till arkitekten riktade uppmaningen:
"Ni måste öka Edra kunskaper!" S. Aug. Eskilson.
Den moderna arkitekturen har i Sverige blötts och stötts
alldeles för mycket. På något outgrundligt sätt har den
döpts till funktionalism – ordet finns väl knappast i något
annat språk än det svenska. Så mycket tid och så mycket
kraft slösas på detta ändlösa offentliga käbbel som är
detsamma i dag som i går, att det hela i längden börjar
ge en på sätt och vis rätt beklämmande känsla av att det
i Sverige knappt existerar några verkligt allvarliga frågor
och att vi står en smula utanför världens stora aktuella
ödesfrågor. Det är därför efter mycken tvekan undertecknad
nu drar sitt strå till stacken, och med den föresatsen att söka
belasta tidskriftens utrymme så litet som möjligt. Kapten Pallins
"anteckningar", som synas mig rymma en massa träffande
saker, visa emellertid här och där prov på en så pass ytlig
uppfattning att det kanske kan vara berättigat att göra ett
par invändningar.
Kapten Pallin säger: "Funktionalismen, driven till sina
yttersta konsekvenser, kör bort den tekniskt oskolade
arkitekten och ersätter honom med ingenjören". Medgives:
den arkitekt som är tekniskt oskolad kör den bort.
Men låt oss fortsätta: "Då han (arkitekten) ännu i mångt
och mycket saknar nödig utbildning och kompetens
såsom ingenjör, får hans funktionalistiska verksamhet en
anstrykning av dilettantism". När man har hunnit till den
punkten får man tyvärr svårt att förklara bägge de citerade
yttrandena annat än genom att anta att kapten Pallin har
en rätt underlig uppfattning om den nutida arkitektutbildningen.
Hans uppfattning om arten av den nutida arkitektens
verksamhet tycks tyvärr vara lika underlig: "Den moderna,
rationellt utförda byggnaden är till 90 % en teknisk produkt,
och dess formgivning är därav i allt väsentligt bestämd. Vilka
delar återstå sedan för arkitekten att utföra i egenskap av
arkitekt?" Låt oss antaga siffran 90 som riktig, men är det
möjligt att kapten Pallin verkligen tror att det som arkitekten
uträttar i egenskap av arkitekt är att sätta till de 10 procenten
estetik till de 90 procenten teknik? Då kapten Pallin frågar:
"kan man ej vänta, att ingenjören, som alltid varit så
övervägande praktiskt inriktad, skall kunna lika väl som
arkitekten lösa även plan- och inredningsfrågorna i det
tekniskt-funktionalistiska huset?" så skulle undertecknad
vilja svara: jo, säkert, om ingenjören specialiserar sig på
dessa frågor, dvs., om han skaffar sig arkitektutbildning.
Den speciella arkitektutbildningen på Teknis utöver den
grundläggande matematiska, den byggnadsstatiska,
byggnadstekniska och byggnadshygieniska (i det väsentliga
identisk och till stor del gemensam med väg- och vattenbyggarens)
består ju just i några års ständigt penetrerande av planlösnings
och inredningsuppgifter – vartill kommer en del arkitekturhistoria
och annat. Är inte planlösningen och hela genomorganiserandet
av byggnaden ett tekniskt arbete, och inte bara tekniskt utan
ekonomiskt och psykologiskt arbete, och ett mycket invecklat
sådant, som kräver en grundlig utbildning?
Kapten Pallin säger: "Så småningom skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0236.html
