Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 16 maj 1931 - Överblick av den industriella koncentrationsrörelsen i modern tid, av G. Settergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att fastställa, för branschen gemensamma konditioner.
Man får på detta sätt till stånd den enklaste av alla
karteller den s. k. konditionskartellen. Efter någon
tid fortsätter man på den inslagna vägen och fastställer
även gemensamma priser för medlemmarna och har så
kommit fram till nästa utvecklingsform, den s. k.
priskartellen, vilken fortfarande torde vara den
vanligaste kartellformen.
Om konditions- och priskartellerna skola kunna uträtta
något av värde för medlemmarna, är det nödvändigt,
att kontroll utövas över att den ingångna överenskommelsen
noga efterföljes. För den skull brukar man uppdraga åt
en särskild ombudsman att genom granskning av medlemmarnas
böcker och affärshandlingar tillse, att överenskommelsen
efterleves. Dessa överenskommelser äro ofta ej tillräckliga
för att råda bot på de existerande missförhållandena inom
en bransch, beroende därpå, att man ej ernår någon som
helst begränsning av produktionen. När konjunkturerna
bli fallande uppkommer ofta överproduktion. Frestelse
uppstår då hos vissa i ekonomiskt hänseende svårt ställda
kartellmedlemmar, att gå under de fastställda priserna,
andra följa snart efter och hela överenskommelsen faller
så småningom sönder. Konditions- och priskartellerna
visa sig för den skull som regel icke livskraftiga annat än
under goda konjunkturer.
Vill man åstadkomma större reda inom en bransch nödgas
man för den skull välja högre kartellformer, där jämväl
produktionens omfattning och fördelning äro reglerade.
De kartellformer, som i första hand då komma i åtanke
äro produktions- och avsättningskartellerna. Inom
produktionskartellen söker man först fastställa efterfrågan
på den ifragakomman.de varan på statistisk väg, varefter
produktionen uppdelas på kartellmedlemmarna i
förhållande till vars och ens produktionsförmåga. Däremot
ordnas ej avsättningen, utan var och en får själv ombesörja
försäljningen av den kvot, som kommer på honom.
Inom avsättningskartellen sker en uppdelning av avsättningen
antingen på så sätt att själva avsättningsområdet uppdelas,
varvid varje kartellmedlem tilldelas ett visst område, inom
vilket han med uteslutande av andra får sälja, eller så, att
varje kartellmedlem tilldelas sina bestämda kunder eller
också sker en tidvis återkommande uppdelning av
avsättningen, efter vilken ingående beställningar fördelas
på kartellmedlemmarna. Avsättningskartellen är en vanlig
sammanslutningsform, vilken här i landet bl. a. kommit till
användning inom bryggeri- och tegelindustrierna, där
avsättningen fördelats mellan medlemmarna efter en viss
distriktsindelning, varigenom särskilt besparing i transportkostnader
åstadkommes, något som för dessa branscher är av stor betydelse.
Den högsta kartellformen är det s. k. syndikatet. Det
har stor likhet med avsättningskartellen och skiljer sig
från denna endast därigenom att ett särskilt försäljningsbolag
upprättas, vilket fördelar inkommande order på
kartellmedlemmarna efter en viss vid kartellens bildande
fastställd kvotberäkning. Genom bestämmelserna rörande
gemensamhet i försäljningen har denna kartellform
tillförsäkrats en helt annan styrka och stabilitet än de tidigare
omnämnda. Kontrollen har framför allt på ett tillfredsställande
sätt betryggats. Här i landet återfinnas ett flertal
sammanslutningar organiserade, som försäljningssyndikat.
Margarinfabrikernas försäljnings a.-b. utgör ett typiskt
exempel på dylik sammanslutningsform.
Vid sidan av nu nämnda kartellformer återfinnes speciellt
i Tyskland ett nytt slag av kartell, den s. k.
kalkulationskartellen. Denna sammanslutningsform
utgår ifrån, att priskonkurrensen inom en bransch i
mycket stor utsträckning beror på bristfälliga metoder
vid kalkyleringen. Om en eller flera firmor inom branschen
kalkylera för lågt, leder detta till underbud, vilket så
småningom ödelägger hela branschen. Kalkulationskartellen
avser att föra in medlemmarna på sunda vägar ifråga om
kalkylering. Kalkul.ationskartellerna hava kommit till
mycket stor användning inom sådana områden, där en
priskartell svårligen kan bildas på grund av att antalet
kvalitéer inom branschen är allt för stort och typerna
växlande. En ren priskartell på ett område, där
varutyperna icke äro på förhand fixerade medför givetvis
att en del företag få för höga, andra för låga priser. I och
för fastställandet av priserna fastställes ett visst
kalkulationsschema, som kartellmedlemmarna förbinda
sig att följa. Råvaran inräknas i självkostnadspriset efter
åtgång och fakturapriser. Priset på de olika arbetsprocesserna
bestämmes med ledning av ackordspriset och vissa fixerade
tillägg för allmänna omkostnader. Försäljningskostnadstillägget
liksom tillägg för kundförluster, räntor och vinst äro också
på förhand fixerade. Dessa karteller uppgivas ha åstadkommit
mycket gott till sanering av konkurrensförhållandena inom de
områden, där de förefunnits. De påverka även själva
produktionen på ett gynnsamt sätt därigenom, att medlemmarnas
kostnadsberäkningar underkastas en jämförande kritisk
granskning, vilket stimulerar till tekniska och ekonomiska
förbättringar.
Internationella karteller.
Monopolbildningar återfinnas numera icke blott inom de
nationella gränserna utan särskilt efter krigets slut ha
också ett stort antal internationella sammanslutningar
av monopolistisk natur tillkommit. Den första internationella
kartellen, det s. k. vismut-syndikatet, kom i kraft redan
på 1870-talet. Även den än i dag bestående rälskartellen
är av gammalt datum. Det i våra dagar mest bekanta
internationella kartellavtalet är emellertid det som inom
järn- och stålindustrierna slutits mellan Tyskland, Frankrike,
Belgien och Luxemberg. Bland internationella
sammanslutningar, till vilka även svenska företag äro
anslutna, märkas glödlamps-, linoleums- och
cementkartellerna. Den vanligaste internationella
sammanslutningsformen är en överenskommelse, där varje
medlem garanteras sin hemmamarknad. Ifråga om övriga
marknader bruka prisöverenskommelser träffas ofta i
förening med en uppdelning av avsättningen efter kvot.
Ej heller rena priskarteller äro ovanliga, ehuru
kontrollsvårigheterna i detta fall givetvis äro än större än
då fråga är om en nationell priskartell.
Jag övergår härefter att i korthet omnämna det tekniska
förfarandet vid bildandet av en sammanslutning, varvid
jag väljer de båda högsta formerna, försäljningssyndikatet
och trusten.
Bildandet av ett försäljningssyndikat.
Försäljningssyndikatet organiseras såsom förut
nämnts genom bildandet av ett särskilt aktiebolag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
