Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 21. 23 maj 1931
- I samarbetsfrågan, av Sigurd Nauckhoff
- Skånska ingenjörsklubben, av Fr. Montén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördel förenligt att etabler,a ett närmare samarbete
med moderföreningen eller dess kretsföreningar i
västra och södra Sverige.
Svenska teknologföreningens åtgärder att förlägga
sina årsmöten 1928 till Göteborg och i år till Malmö
få uppfattas som bevis på föreningsledningens strävan
att bereda jordmånen för ett närmare samarbete i
angiven riktning och det är också med största
tillfredsställelse årsmötesbestyrelserna kunnat
konstatera att deras strävanden mötts med intresse
och förståelse. Stockholm i maj 1931.
Sigurd Nauckhoff.
SKÅNSKA INGENJÖRSKLUBBEN.
Skånska ingenjörsklubben är icke den första
sammanslutningen i sitt slag i Skåne. Den föregicks
av Tekniska föreningen i Malmö, sorn bildades 1883.
Denna, som synes hava avsomnat redan efter 3 år,
redovisar för sitt första verksamhetsår 70 betalande
medlemmar, av vilka omkring två tredjedelar torde
hava varit ingenjörer eller industriidkare, medan
återstoden rekryterades huvudsakligen bland sjöfartens,
handelns och hantverkets utövare. Föreningens namn
lever fortfarande i form av "Tekniska föreningens
donationsfond", en stipendiefond vid tekniska
läroverket, dit föreningens kontanta kvarlåtenskap,
kr. 463:10, år 1888 överlämnades på förslag av
ingenjör Erik Qvistgaard. Den sannolika orsaken till
föreningens upplösning torde hava varit dess alltför
heterogena sammansättning, i det att icke hälften av
medlemmarna ägde teknisk utbildning.
Intresset för och behovet av en sammanslutning mellan
teknikens representanter i Skåne överlevde emellertid
den nämnda föreningen. Baningenjören Oscar Lundberg
sammankallade 1887 till ett möte järnvägsbyggaren
greve Fr. Posse, överingenjören, dåvarande löjtnant
Henrik Holmberg, direktören, bergsingenjör F. H. Kockum
och direktören, civilingenjör Hjalmar Wessberg. Dessa
beslöto att bilda ett rent tekniskt sällskap under
benämningen Skånska ingenjörsklubben och inbjödo
till en början ett 20-tal ingenjörer till ett förberedande
sammanträde på hotell Kramer den 19 november 1887.
Jämnt en vecka senare hölls konstituerande sammanträde
i "Sällskapets nya lokal å Vestergatan nr 115", varvid
som ordförande fungerade löjtnant Holmberg och som
sekreterare ingenjör Lundberg. Ett framlagt förslag till
stadgar antogs efter smärre ändringar. Till medlemmar
av styrelsen valdes greve Posse, direktör Wessberg,
löjtnant Holmberg och direktör Kockum samt
disponenten, ingenjör H. F. Berg, bandirektör
H. Nathorst och ingenjör B. Wetterbergh. Till
skattmästare ,antogs löjtnant Skarstedt. Lokalfrågan
löstes enligt protokollet sålunda: "Angående klubblokalen
beslöts att antaga ingenjör Bergs välvilliga anbud att
upplåta en våning i sin gård vid Westergatan till den
1 april 1888 mot ett pris av 50 kronor." Omedelbart
efter det konstituerande klubbsammanträdet höll den
nyvalda styrelsen sammanträde, varvid som första
ärende val av sekreterare företogs. Härom säger
protokollet: "Då emellertid denna ansvarsfulla och
maktpåliggande befattning svårligen kan av en med
mera vanliga förmögenheter utrustad person uppbäras,
ansåg styrelsen välbetänkt att välja 2:ne sekreterare,
och utsagos härtill herrar Holmberg och Wetterbergh."
Av de följande protokollen framgår, att det ej sällan
inträffade, att de båda ordinarie sekreterarna "strejkade
in corpore", varvid protokollen fördes av dåvarande
lektorn vid tekniska elementarskolan, sedermera
professorn vid tekniska högskolan O. E. Lundholm.
Efter valet av sekreterare följde ordförandeval, varvid
R. F. Berg blev ordinarie och F. H. Kockum vice
ordförande. Vid klubbens sammanträden leddes
emellertid förhandlingarna än av den ene, än av den
andre av styrelsens ledamöter efter förut träffad
överenskommelse. Sammanträden höllos två
gånger i månaden från september till och med april.
Inval av nya medlemmar verkställdes av styrelsen
utan klubbens hörande. Vid slutet av år 1888 synes
antalet medlemmar hava uppgått till 50.
Vid sammanträdena torde under de första åren antalet
närvarande aldrig hava stigit till tvåsiffrigt tal. Protokollens
avfattning tyder på att en synnerligen kordial och munter
stämning varit rådande. Ämnen för föredrag och
diskussioner voro då liksom nu dels sådana av allmänt
tekniskt intresse såsom t. e. om "rökförbrännande
eldstäder", om "legeringar av järn och nickel", om
"taktäckning med träcement" etc., dels iakttagelser
under utländska resor såsom "Berlins kloakväsen".
"Hängande järnbanor i Amerika" osv., dels slutligen
tekniska spörsmål av speciellt intresse för Skåne,
exempelvis "Järnvägen Malmö–Limhamn", "Förslag
till ny hamn i Åhus", "Ångfärjeförbindelse
Malmö–Köpenhamn" m. m. Studiebesök vid fabriker,
verkstäder och byggnadsföretag förekommo ofta
och voro givetvis lätta att anordna, då deltagarna
voro så få. Efter förhandlingarna konsumerades öl
och smörgåsar, och det vill av protokollen synas,
som om dessa livsmedels kvalitet och kvantitet,
enkannerligen ölets, varit föremål för synnerligen
animerade diskussioner, Då hyresavtalet med ingenjör
Berg utgick, förhyrdes från den l april 1888 lokal
i Östergatan 32.
Stadgarna ändrades redan i december 1889, då
invalet av nya medlemmar överflyttades från styrelsen
till klubben. Formen blev ballottering, och det
behövdes blott en svart kula för att hindra inval.
Denna bestämmelse jämkades 1892 därhän, att
10 % svarta kulor erfordrades för att utestänga
den föreslagne. Först år 1929 ändrades stadgarna
i denna punkt, så att styrelsen åter har avgörandet
i invalsfrågan, dock först sedan klubbmedlemmarna
beretts tillfälle att hos styrelsen, om de så önska,
framställa invändningar mot den föreslagne.
Vid stadgeändringen 1889 infördes en bestämmelse
om att ett antal referenter skulle utses, av vilka var
och en skulle på sin lott hava en viss gren av tekniken.
Icke mindre än 25 klubbmedlemmar tilldelades var
sin bransch. Från början av år 1890, då rektorn
vid tekniska elementarskolan P. Isberg blev
ordförande och ingenjör G. Bremberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0288.html
