Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 291 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 23 maj 1931 - Cementtillverkningens utveckling och nuvarande ståndpunkt, av Folke Winqwist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Produktionen vid Lommafabriken var år 1874
16 000 fat eller ca 2 700 ton.

Med tiden, allt efter som man vann större erfarenhet
på cementfabrikationens område, förbättrades också
kvaliteten på det svenska portlandcementet högst
avsevärt, och detta förde bl. a. med sig, att exporten
till främmande länder kom igång. Därvid blev det
alltmera klart för fabrikens ledning att för att fullt kunna
utnyttja alla möjligheter borde en fabrik byggas i
Limhamn. Ett sådant förslag kom också till utförande
i januari 1887.

Vid dessa undersökningar för den nya Limhamnsfabriken
möta vi för första gången ett namn, som sedan blivit
av stor betydelse för hela världens cementproducenter,
nämligen F. L. Smidth i Köpenhamn. Limhamnsfabriken,
sådan den kom till stånd åren 1889–1890, var
F. L. Smidths första cementfabriksbygge, och att han fick
ledningen av detta företag sig anförtrodd berodde väl
närmast på hans personliga vänskap med disponent
R. F. Berg. Samarbetet visade sig fruktbringande även
under senare år.

Produktionen i Limhamnsfabriken var år 1890 44 000
fat eller ca 7 500 tons portlandcement. Från början
skedde cementklinkerbränningen i Limhamn i schaktugnar
som drevos diskontinuerligt. Senare utbyttes de mot
ringugnar, där man hade större möjligheter att tillvarataga
den tillförda värmemängden. När det senare lyckades att
konstruera schaktugnar som kunde drivas kontinuerligt,
återgick man till sådana.


Fig. 3. Gamla Limhamnsfabriken. Uttagning av den färdigbrända cementklinkern från schaktugnar.


Fig. 4. Schematisk bild av roterugn – t. v. inkommer slammet, t. h. inblåses kolpulvret, nedtill kylaren,
varur klinkern framkommer t. v.

Emellertid hade man kommit underfund med
Portlandcementets stora betydelse för byggnadsindustrien,
närmast tack vare den armerade betongens genombrott,
och det blev nödvändigt att övergå från den småindustriella
tillverkningen till verklig rationell stordrift. Det blev först
i U. S. A., som den revolutionerande förändringen ägde
rum. Där hade man framför allt att taga hänsyn till de
höga arbetslönerna, samtidigt som man hade relativt billiga
kol. Mot slutet av förra århundradet hade man där
experimenterat fram den s. k. roterugnen. Till en början
var denna av synnerligen anspråkslösa dimensioner
jämtört med våra dagars roterugn. Bränsleekonomien
vid de tidigare roterugnarna var synnerligen dålig. Det
behövdes nästan 3 500 Cal per kg klinker i den tidens
18 m långa ugnar. I dag, när man arbetar med ugnar
upp till 125 m längd, har man reducerat värmeåtgången
till 1 600–1 800 Cal per kg. Den stora förtjänsten hos
roterugnen ligger i dess ringa behov av manuellt arbete.
För att per dag bränna en viss kvantitet klinker behövs
det nämligen vid schaktugnsdrift ca 20 gånger så mycket
folk som vid roterugnsdrift. Dessutom erhåller man en
produkt från roterugnen som är av bättre och jämnare
kvalitet.

Cementfabriken i Limhamn.

I Limhamn kom en roterugnsanläggning till stånd åren
1906–1907, som bestod av fyra roterugnar, 30 m
långa och 2,2–2,4 m i diameter. Redan när beslut
fattades om denna modernisering, hade det visat sig
fördelaktigt att flytta hela fabrikationen till Limhamn,
varför Lommafabriken nedlades år 1905.

Med de allt större krav som byggnadsingenjörerna
ställde på det nya förträffliga byggnadsmaterialet
måste man i ännu högre grad än förut tänka på att
erhålla en jämn kvalitet. Då det var förenat med
vissa svårigheter att blanda det torra råmjölet,
försökte man istället förmala råmassan i vått tillstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>