Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 21. 23 maj 1931
- Tendenser till högre krav på bostadsstandard, av Erik Bülow Hübe
- Notiser
- Stockholms spårvägar under år 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäljning skall inbringa samma belopp, kommer till en
så till vida högre kostnad per eldstad vid öppet
byggnadssätt, att hyran måste ökas med tre procent
mot den hyra, som blivit erforderlig vid slutet byggnadssätt.
Naturligtvis kan, om tomtpriset i stället sänkes i motsvarande
grad, hyresökningen undgås, men en hyresökning av så
ringa mått erlägges säkerligen gärna för fördelen av friare
bostadsläge.
Huruvida byggnadslängorna böra orienteras i norr och
söder eller öster och väster är en senare sak. Det torde
vara ogörligt att vid vår breddgrad erhålla nämnvärd sol
i bottenvåningarna under vinterns mörkaste månader,
vilken orientering man än tillgriper, såvida icke husavstånden
göras oöverkomligt stora. Ligga husen i öster och väster
skymmer ett framförliggande hus det bakomliggandes nedre
våningar, ligga de i norr och söder hinner morgonsolen icke
upp tidigare än att blott några svaga, snett mot fönstren
infallande strålar råka österväggen och eftermiddagssolen
hinner gå ned innan infallsvinkeln mot västerfönstren blir
tillräcklig. Genom burspråksfönster kan visserligen något
mera sol fångas, dock icke tillräckligt för full belysning.
Det är således endast under årets ljusare tid vi vid denna
breddgrad kunna räkna med effektiv sol, och då ha båda
systemen sina förtjänster och nackdelar. Särskilt synes
mig då österlägen ur trevnadssynpunkt ha minst förtjänster
– där lyser solen in då barnen äro i skolan, husfadern och
även husmodern, om hon är självförsörjande, i arbetet och
i varje fall under den tid då hon sannolikt har att uträtta
sina utomhusärenden. Vilket av orienteringslägena, som
bör föredragas, kan således i varje särskilt fall bestämmas
med hänsyn till lokala förhållanden.
Fastän åtskilligt ännu återstår innan våra bostäder för
flertalet av befolkningen kommit på samma höjd, som
utvecklingen nått till inom andra områden, synes dock
tydligt att åtskilligt uppnåtts och att utvecklingen är på
god väg. Av vidstående bilder visar fig. 1 en bild över
Gamla staden i Malmö, där man ser huru gårdarna äro
sammanträngda. Fig. 2 visar ett fotografi av en modell,
upptagande dels kvarter för sluten bebyggelse med fria
gårdar, dels lamellbebyggelse med vinkelstående
huskroppar med gårdsutrymmen åt söder och väster.
Fig. 3 upptager ett förslag med lamellbebyggelse med
dels ost-västliga byggnadskroppar för genomgående
lägenheter och dels nordsydliga för stiftelseändamål.
Fig. 4 slutligen åskådliggör nordsydligt orienterade
bostadshus för arbetarebefolkning, ordnade omkring
ett industriområde.
Ehuru de hävdvunna kvarteren för slutet byggnadssätt
ännu hava många anhängare, visa dessa bilder dock att
ett friare byggnadssätt är på väg att tränga igenom.
Erik Bülow Hübe.
NOTISER
Stockholms spårvägar under år 1930. Styrelseberättelsen
över A.-b. Stockholms spårvägars verksamhet under år
1930 anger antalet resande på spårvägslinjerna till 141,3
mill. mot 130,4 mill. år 1929, vilket innebär en ökning med
8,4 %. ökningen under år 1929 utgjorde endast 3,5 %
i jämförelse med resandefrekvensen under år 1928.
Inkomsterna av spårvägstrafiken uppgingo till 23,3 mill.
kr. mot 21,4 mill. kr. år 1929; ökningen utgör 8,9 %
(motsvarande ökning mellan 1928 och 1929 utgjorde
3,9 %). Antalet vagnkm utgjorde 29,7 mill. mot 28,1
mill. år 1929 (ökning 5,7 % mot 7,2 % mellan åren
1928 och 1929). Antalet resande per vagnkm (inkl.
års- och skolkort) utgjorde 4,76 mot 4,64 år 1929
och 4,81 år 1928. Inom de olika stadslinjerna växlade
resandeantalet (exkl. års- och skolkort) per vagnkm i
dagtrafik mellan 4,9 och 7,3; största belastningen per
vagnkm hade den tillfälliga linjen Norrmalmstorg–Utställningsområdet.
På förortslinjerna växlade antalet resande per vagnkm
i dagtrafik mellan 2,0 och 4,8. Inkomsten per vagnkm
uppgick till 78,36 öre mot 76,05 öre år 1929 och
78,48 år 1928. Antalet spårvägsresor per invånare
och år utgjorde 290 mot 275 år 1929 och 271 år 1928.
På omnibuslinjerna utgjorde antalet resande 34,6 mill.
mot 24,6 mill. år 1929 (ökning med 40,7 %;
motsvarande ökning mellan åren 1928 och 1929
utgjorde 41,6 %). Inkomsterna av omnibustrafiken
uppgingo till 5,0 mill. kr. mot 3,5 mill. kr. år 1929
(ökning med 41,7 %; motsvarande ökning mellan
åren 1928 och 1929 utgjorde 40,6 %). Under år
1930 kördes 5,9 mill. vagnkm mot 4,2 vagnkm år
1929 (ökning 39,9 % mot 36,5 % mellan åren 1928
och 1929). Antalet resande per vagnkm (inkl. års-
och skolkort) utgjorde 5,90 mot 5,86 år 1929 och
5,65 år 1928. Resandeantalet per vagnkm växlade
mellan 3,3 och 6,1 på omnibuslinjerna inom staden
och mellan 0,9 och 3,7 på förortslinjerna. I dessa
antal ingå ej resande med års- eller skolkort. Inkomsten
per vagnkm uppgick till 85,75 öre mot 84,64 öre år
1929 och 82,16 öre år 1928. Antalet omnibusresor
per invånare och år utgjorde under året 71 mot 52 år 1929.
Sammanlagda antalet resande å spårvägs- och
omnibuslinjerna utgjorde under år 1930 175,9 mill. mot
155,0 mill. år 1929. Per invånare och år utgjorde antalet
resor med spårvagn eller buss under år 1930 361 mot
327 år 1929 och 308 år 1928. Resefrekvensen å stadens
spårvägs- och omnibusnät har alltså de tre nämnda åren
varit stadd i oavbruten ökning. Verkningarna av den
under fjolåret härskande depressionen kan ej avläsas i
någon sjunkande resefrekvens, vilket däremot i hög grad
varit fallet vid de tyska städernas spårvägsnät. Utan tvivel
är det fjolårets utställning som motverkat en eljes
ofrånkomlig stagnation i utvecklingen.
I medeltal trafikerades spårvägs- och omnibusnätet av
481 933 resande per dag. Största trafiken inträffade
den 31 maj med 604 278 resande. Häri äro dock ej
resande med års- eller skolkort inräknade.
Utbyte av räls utfördes under året till en sammanlagd
längd av 15 325 m spår, varav 6 475 m spår thermitsvetsats.
Sammanlagda längden av för allmän trafik avsedda
huvudspår uppgick vid årets slut till 79 886 m, därav
78 039 m dubbelspår. Hela spårlängden uppgick vid
samma tidpunkt till 168 011 m, visande en ökning
under året av 11 584 m spår. Bland utvidgningarna
märkas en dubbelspårig spårvägslinje mellan slakthuset
i Enskede och Örby skola samt en förlängning av
Gröndalslinjen till Ekensberg. En redogörelse för
Örbylinjens rullande materiel återfinnes i Teknisk
tidskrift, Elektroteknik 1930, häfte 9, sid. 175.
Förbrukningen av elektrisk ström för persontrafiken
uppgick under året till 29,6 mill. kWh. Förbrukningen
per vagnkm utgjorde 999 Wh mot 983 Wh år 1929
och 968 Wh år 1928. Örbylinjen använder 900 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0320.html
