Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 23 maj 1931 - Notiser - Lagring av kol under vatten - Värmeisolering med spunnet glas - Provning av byggnadsssten med sandbläster - Leonardomformare vid grävmaskiner - Brittisk utställning för den kemiska industrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönderföllo kolen, hastigare ju längre lagringstiden varit.
Förhållandet mellan halten kol och flyktiga beståndsdelar
synes ej hava undergått någon förändring genom lagringen;
beträffande bränslevärdet synes en mindre försämring
hava inträtt. På parallellprov av antracit syntes lagring
under vatten ej haft någon som helst inverkan.
Värmeisolering med spunnet glas. Glasets goda
värmeisolerande förmåga utnyttjas som bekant bäst, om man
använder spunnet glas, mellan vars fina trådar stora mängder
luft ockluderas. Hittills har det dock varit förenat med vissa
svårigheter att spinna glaset i så långa trådar, att det kunnat
användas till isolering av ångrör, men av meddelanden i såväl
tysk som engelsk fackpress vill det synas, som om dessa
svårigheter numera skulle vara övervunna. Det torde vara
allmänt bekant, att isolering med glassilke kommit till
användning i stor utsträckning å de båda nya tyska
atlantångarna Europa och Bremen. Att döma av en artikel
i "Engineering" (8 maj 1931, sid. 613) har man även i England
lyckats tillverka för ändamålet lämpligt glassilke. Isoleringsmaterialet
utgöres av gassilkeband med 2 à 4" bredd och 1/2 à 3/4"
tjocklek. Banden lindas bredvid varandra kring den ledning
som skall isoleras; de enskilda varven kunna, om så erfordras,
sys ihop med asbest. Glasisoleringen kan sedan täckas på
olika sätt med väv, trådnät och cement o. s. v.
Laboratorieförsök med glassilkeisolering kring ett elektriskt
uppvärmt rör med 216 mm yttre diameter sägas ha visat, att
glaset i jämförelse med magnesia reducerar värmeförlusterna
med 20 % vid 93 °C och 30 % vid 149° C. Dessutom
framhålles, att glaset är lätt, ohygroskopiskt och obrännbart
samt ej angripes av kemiska reagens. Dess största olägenhet
är sprödheten, men genom särskilda, enkla anordningar kan
denna olägenhet elimineras.
Provning av byggnadssten med sandbläster. De senare
årens livliga forskningsverksamhet beträffande egenskaperna hos
byggnadsmaterial har resulterat i provningsmetoder, vilka i fråga
om praktiskt värde och noggrannhet torde kunna ställas fullt i
bredd med de metoder som tidigare utarbetats för metalliska
material. Vid provning av icke-metalliska byggnadsmaterial
tillkomma dock en serie praktiska fordringar utöver de vanliga
hållfasthetsfordringarna, såsom beträffande värme- och
ljudledningsförmåga, porositet, utseende samt motståndsförmåga
mot kemiska och mekaniska angrepp. För byggnadskonstruktören
är det ofta dessa praktiska fordringar som bliva utslagsgivande
vid dimensioneringen av en konstruktion.
Särskilt gäller detta stenmaterial, som utsättas för kraftiga mekaniska
angrepp, t. e. trappsten, gatsten, slip- och malstenar. Det har därför
varit angeläget att för dessa material finna en lätthanterlig
provningsmetod, vars utslag tillåta ett direkt bedömande av
materialens praktiska värde, försåvitt detta gäller motståndsförmåga
mot mekanisk avnötning.
Enligt VDI-Zeitschrift (2 maj 1931) har man funnit en sådan metod
i sandblästringen. Vid denna slungas, som bekant, en stråle av sand
och luft mot stenens yta, varvid de hårda stål- eller kvartskornen
uppluckra kristallfogarna och frigöra små stenpartiklar. Allt efter
hårdheten och strukturen hos den besprutade ytan framträder
korrosionen mer eller mindre tydligt, så att ytan företer en bild av
hårdare, motståndskraftigare partier i blandning med mjukare,
lättare förstörbara. Man erhåller m. a. o. strukturbilder, som förete
en viss likhet med dem som uppstå vid etsning av metaller. Vid lika
försöksomständigheter i övrigt utgör alltså en jämförelse av
viktsförlusterna hos olika sandblästrade prov ett mått på dessas
relativa motståndsförmåga mot mekaniska angrepp.
Den apparatur som användes vid provningen skiljer sig endast
beträffande detaljer från den vanliga sandblästringsutrustningen.
Lufttrycket måste givetvis hållas konstant under provningstiden.
Provföremålet inspännes i en särskild hållare och bibringas under
provet medelst en planetväxel en sådan rörelse, att sandstrålen
träffar provytan likformigt. Den använda sanden går i retur till
blästerapparaten, medan stoftet från provföremålet utsuges för sig.
Provstyckena utföras i form av kuber med 7,1 cm kantlängd.
Medelst en schablon täckes så mycket av ytan, att sandstrålen
endast träffar en cirkelformig yta med 6 cm diameter.
Blästringstiden har valts till 2 min., övertrycket hos luften till
2 kg och avståndet mellan blästerdysan och provet till 6 cm.
Vid blåsningen begagnas den återstod som erhålles vid
normalsandberedningen och som utmärkes av en särskilt jämn
kornstorlek.
Metoden ger upplysning om de provade stenmaterialens
beskaffenhet i fråga om hårdhet, fogstruktur, sprickbildningar,
porositet, inneslutningar osv. Den kan givetvis användas såväl
för naturlig som för konstgjord sten. Man har t. o. m. infört
metoden för provning av trä inom möbelindustrien, enär den
ju ger utslag även för den växlande hårdheten hos fibrerna.
Leonardomformare vid grävmaskiner. Enligt
VDI-Zeitschrift (9 maj 1931) har en tysk firma börjat införa
Leonardomformare vid grävmaskiner (enskopeverk). Man
använder därvid en generator för varje slag av rörelse
(frammatning, lyftning och vridning). Motorerna äro separat
magnetiserade. Generatorfälten hava tre lindningar, en för
självmagnetisering, en för separat magnetisering och en
motlöpande kompoundlindning. Magnetiseringen sker på
sådant sätt, att generatorspänningen sjunker vid växande
överbelastning, under det att motorns varvtal minskas i
proportion med spänningen. Om motorn skulle stanna av
sig själv, utvecklar den ett vridmoment, som svarar mot
den maximala strömstyrkan. Generator- och motorankare
äro direkt elektriskt förbundna med varandra, all reglering
sker ju vid Leonardkopplingen medelst generatorns
magnetiseringsström, varför strömbrytare och motstånd
få små dimensioner.
Då motorn är fastbromsad, behöver man endast täcka de
jämförelsevis små förlusterna i motorns ankarlindning, varför
belastningsspetsarnas återverkan på nätet är vida mindre än
vid normal likströms- eller trefasdrift, vid vilka system
spetsbelastningen sammanfaller med det största vridande
momentet. Trots omformningen erhåller man därför en
energibesparing av 10 à 20 %.
Vid en utförd anläggning för en 3,5 m3 grävmaskin
är den av en liten motor drivna magnetiseringsmaskinen
uppställd separat. Omformaren drives av en släpringad
trefasmotor för lägre spänning. Denna motor kan också
byggas för högspänning och förses med rotor med dubbla
spår, varigenom man erhåller större startmoment, samtidigt
som startströmmen minskas.
Brittisk utställning för den kemiska industrien.
I samband med det jubileumsmöte som Society of
Chemical Industry avhåller den 13—18 juli i år
anordnas i Central Hall, Westminster, London, en
utställning av apparater och förnödenheter för den
kemiska industrien. Vid utställningen komma ca 50
brittiska firmor att vara representerade, dessutom
kommer den tekniska pressen att deltaga. Utställningen
omfattar praktiskt taget varje typ av kemiska apparater
samt olika konstruktionsmaterial. En särskild avdelning
belyser den kemiska industriens forskningsverksamhet.
Utställningskatalogen utkommer i mitten av juni och
sändes gratis till intresserade vid rekvisition från British
Chemical Plant Manufacturer’s Association, 166, Piccadilly,
London, W. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
