Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 333 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1931 - Notiser - En ny låsmutter - Taktäckning med zink- och aluminiumplåt - Stockholms gas- och elektricitetsverk under år 1930

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En ny låsmutter. Som bekant ha under senare är en
hel del låsmutterkonstruktioner sett dagen. Om de flesta torde
väl kunna sägas, att de fylla sin uppgift att sitta kvar på sin
plats under alla förhållanden, sålunda under vibrationer,
skakningar och temperaturväxlingar, samt att de gå att lossa
med användande av ett enda verktyg. Till dessa konstruktioner
har i dagarna ännu en kommit i marknaden. Denna nya mutter,
benämnd Velockmuttern, uppgives bl. a. äga den stora
fördelen att vara billig i tillverkning, vilket ej heller motsäges
av de meddelanden, tillverkaren lämnat angående konstruktionen.


Velockmuttern i genomskärning.

Som fig. visar, åstadkommes låsningen med hjälp av
en enkel, låg, v-formad underläggsbricka av metall,
som fasthålles i en försänkning av några mm djup på
mutterns undersida. Vid mutterns åtdragning pressas
spetsen av brickan mot underlaget. Härigenom till
plattas brickan, och skruvtrycket pressar dels brickans
innerkant mot skruvens eller bultens gängor och delo
brickans ytterkant mot den kvarstående ringformiga
delen av muttern, som omger försänkningen. Samtidigt
pressas muttern uppåt, så att mutterns gängor ligga an
mot bultens med den sida som får direkt upptaga
belastningen. Brickans fjädring motverkar eventualiteten,
att spel i gängorna bildas vid belastnings- eller
temperaturförändringar med åtföljande förändring av
bultens längd. Brickans innerkant korsar naturligtvis
gängan under stigningsvinkeln, och gängans form
pressas in i det mjuka brickmaterialet. Om så erfordras,
kan muttern lossas, fastän med någon ansträngning.
Den kan dock användas upprepade gånger men måste
då åtdragas något hårdare för varje gång. Då brickan
blivit alldeles platt och gängan i densamma utnött, kan
brickan lätt ersättas med en ny.

Taktäckning med zink- och aluminiumplåt. De fallande
och f. n. mycket låga prisen på koppar, zink och aluminium
ha givetvis stimulerat till användning av dessa metaller för
ändamål, som tidigare varit rätt ovanliga eller t. o. m.
okända. Det hör ju numera icke till sällsyntheterna att
hyreshus eller privathus förses med koppartak. Intressantare
torde dock vara, att det i Tyskland synes bliva vanligt att
använda även zink- och aluminiumplåt för taktäckning.
VDI-Zeitschrift (2 maj 1931) ger en del upplysningar om
den praxis som redan hunnit utbildas i Tyskland beträffande
taktäckning med dessa material. Beträffande användningen
av koppar anmärkes i förbigående, att man numera
tillverkar hela små hus med ytterväggar av kopparplåt och
innerväggar av stålplåt; mellanrummet fylles med isolering.
Kostnaden för ett sådant serietillverkat hus uppgives
belöpa sig till 4 000 Rm. Hur stort rymdinnehållet är,
namnes tyvärr icke.

Zinken levereras numera i rullar om ända till 70 m längd.
De nuvarande kant- och falsmaskinerna kunna i allmänhet
ej arbeta med större plåtlängder än 2 m; en ny bettelmaskin
finnes emellertid i marknaden, som kan taga vilka
plåtlängder som helst. Maskinen avverkar per minut 8
till 10 m på båda kanterna falsad zink- eller kopparplåt
för taktäckning. Valsarna äro ställbara, så att plåtbredden
kan varieras mellan 250 och 700 mm. Vid taktäckningen
måste man taga hänsyn till att zinken brytes lättare
parallellt med valsningsriktningen än tvärs över densamma;
vidare måste man sörja för att det falsade zinktaket kan
följa temperaturförändringarna. I fria luften överdrages
zinken med ett grått oxidskikt, som efter tre månader
omvandlats till zinkkarbonat och skyddar den oangripna
metallen. Äro ej de atmosfäriska förhållandena alltför
ogynnsamma, kan man räkna med en livstid av 40 år
hos ett zinktak. Zinken får spikas endast med galvaniserad
spik eller zinkspik; användning av kopparspik är absolut
förkastlig. Gips och gipsbruk angriper metallen, däremot
ej vanligt kalkbruk eller cementbruk.

Aluminium som taktäckningsmaterial hur bl. a. fördelen,
att det är okänsligt för atmosfäriska angrepp samt att
rummen under ett aluminiumtak ej bliva så starkt uppvärmda
som rum under andra metalltak. För taktäckning är den
standardiserade aluminiumkvaliteten Al 99 tillräcklig.
Den får innehålla högst 1 % främmande beståndsdelar.
Aluminium är, tack var den skyddande oxidhinna,
varmed metallen överdrages i luften, ganska beständig
mot kemiska angrepp. Rök och träsyror angripa ej
denna metall, som däremot är känslig för cement,
betong, kalkbruk och kalkmjölk. Skall aluminiumplåten
tåla beröring med murverk, "måste den strykas med
mönjefärg eller asfalt. Likaså måste man skydda
aluminiumupplag i nybyggnader för beröring med
bruk. Aluminiumtak läggas på samma sätt "som
koppartak. En plåttjocklek av 0,7 mm är tillräcklig.
Metallens böjlighet (den kan bockas 180° utan att
brista) är vid taktäckning av stort värde.

Aluminiumtakens egenvikt inkl. spärrar (12 X 16 cm),
undertak (2,5 cm) och fästanordningar uppgår till 35
kg/m², mätt i takets lutnings vinkel. Zink-
och koppartak ha under lika betingelser en egenvikt av
ca 40 kg/m². Vid taktäckning med aluminium
kan man i stället för falsning använda lödning med hårdlod,
som ger korrosionsbeständiga fogar. I Frankfurt a. M.,
Berlin och Hamburg finnas numera ett stort antal
byggnader med aluminiumtak.

Stockholms gas- och elektricitetsverk under år 1930.
Om driften vid Stockholms stads gas- och elektricitetsverk
under fjolåret meddelas i den i dagarna utkomna
årsredogörelsen bl. a. följande:

Gastillverkningen uppgick under året till 84 199 790 m³,
överstigande föregående års tillverkning med 6,9 %.
Gasens kalorimetriska värmevärde har i medeltal varit
4 560 kalorier vid 760 mm Hg och 15 °C. Under året
förgasades sammanlagt 245 372 ton kokskol.

Den under året producerade koksmängden uppgick till
153 511 ton. Av stenkolstjära erhölls en kvantitet av
8 239 ton, av vattengastjära 1 ton. Ammoniaken har
bearbetats till 2 084 ton svavelsyrad ammoniak och
204 ton kaustik ammoniak; av bensolprodukter
erhöllos 1 543 ton.

Gasförbrukningen uppgick under året till 84,2 mill. m³,
utvisande efter avdrag av 1,63 mill. m8 till undereldning
av kammarugnarna en ökning av 10,2 % mot föregående
år. 90,37 % av förbrukningen var privat, medan på den
offentliga belysningen kommo 2,64 % och för under eldning
av kammarugnarna 1,94 %. Den enskilda förbrukningen
ökades under året med 9,17 % och förbrukningen för
den offentliga belysningen med 10,88 %. Antalet gas-
och oljelyktor för gatubelysningen minskades under
året från 4 361 till 3 908. Antalet glödljusbrännare
minskades från 5 302 till 3 608, antalet gasspisar
ökades från 50 671 till 67 646, vanliga kokapparater
minskades från 82 248 till 80 753, stekugnar ökades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>