- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
348

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 13 juni 1931 - Några uppgifter och reflexioner rörande statsbaneelektrifieringen, av Axel Granholm - Värmeisolering medelst metallfolier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinster återverka på en mycket stor del av Sverige,
vilket det länge ansetts vara av den yttersta vikt att
närmare sammanknyta med det övriga landet. Härvid
spelar den genom elektrifieringen vunna möjligheten
att bereda snabba och billiga godslägenheter särskilt
starkt in. Mellersta och särskilt sydliga Sveriges avsättning
på det industrialiserade övre Norrland bör underlättas
genom snabbare godståg – även om statsbanorna
redan nu med en strykande godstågsförbindelse
Stockholm–Boden–Kiruna, 1 400 km, resp.
Malmö–Boden–Kiruna, 1 860 km, på 46 resp.
65 timmar ej ha så mycket att förebrå sig. Träindustrierna
i Norrland vilja för sin export stå i förbindelse med året
om isfria hamnar. Vad skall det ej då betyda för de
därmed förbundna fraktnedsättningsbehoven att kunna
lita till – förutom den alltid förefintliga tomvagnsgången
norrifrån – även till en ända från Ånge elektrifierad
statsbana hela vägen över Krylbo till Stockholm, över
Krylbo och Hallsberg till Göteborg och – för de
kända transporterna av sågat virke från Norrlands
både närmare och avlägsnare produktionsorter till
Skåne och Danmark – över Hallsberg ända till Malmö.

Driftsäkerheten vid våra elektrifierade banor är visserligen
väl så god, till synes t. o. m. högre än vid de ångdrivna,
men det kan dock vara av viss betydelse, att
Ångeelektrifieringen till skillnad mot Västkustbaneelektrifieringen
lämnar kvar ånglokstationer som yttersta reserv i en något
större utsträckning. Vi hava där de många grenbanorna
från stambanan till kusten, som påfordra ånglok – exempelvis
Bollnäs, Ljusdal, Ånge – varjämte, om man skall tänka på
militära synpunkter, ånglokstationer för de enskilda banornas
behov torde komma att upprätthållas även i Krylbo, Storvik
och Ockelbo. Annars har den militära sakkunskapen nu intagit
en ställning till banelektrifieringen, som jag lättast kan belysa
genom att citera en passus ur ett av chefen för generalstabens
kommunikationsavdelning inför försvarsberedskapskommissionen
hållet föredrag: "De till en början hysta farhågorna beträffande
de elektriska linjernas sårbarhet, särskilt genom flyganfall, hava
numera bortfallit, huvudsakligen genom skapandet av ett
sammanhängande nät av kraftledningar, vilket efter genomförd
elektrifiering av Malmölinjerna kominer att omfatta landet
söder om Dalälven samt genom, som det vill synas, driftsäkra
konstruktioner med avseende på omformare- och
transformatorstationer med rörliga reserver för dessas viktigaste
delar. Denna de elektriska järnvägslinjernas driftsäkerhet har
gjort, att en fortsatt elektrifiering efter färdigställandet av
Malmölinjena anses vara även ett militärt önskemål".

I en fortsatt banelektrifiering ligger givetvis en viss spekulation.
En förutsättning för att utfallet därav skall bliva gott är, att
bilden av statsbanans trafikutveckling skall åtminstone för
den mera långväga trafiken visa en i det långa loppet stigande
kurva. Det må återigen erinras om den i banelektrifieringen
inneboende egenskapen att kunna upptaga högst väsentligt
ökade trafikmängder utan någon nämnvärd ökning av
driftkostnaderna.

Tror man alltså på det bestående och helst även på någon
ökning i statsbanans framtidsuppgifter, så bör man ock tro
på elektrifieringens berättigande. Det må vara, såsom förut
antytts, att det måhända kan bliva svårt att vid sannolikt
sjunkande taxenivå hålla statsbaneföretaget uppe som affär,
men dess rustning som samhällsnyttighet får därför ej
försummas. Elektrifieringen verkar till att denna samhällsnyttighet
kan beredas nationen billigare och fullständigare. Den gör
sig gällande särskilt för samfärdseln på de långa avstånden,
varav det finnes gott om i vårt land, som naturen danat det.
Elektrifieringen skall spara tid och pengar för nationens
arbetande och producerande folk. Snabbare resor och
snabbare transporter skola beredas, ökade trafikmängder
skola efter hand kunna givas billigare befordringsvillkor.

Om man tror på statsbanans framtida uppgift som stommen
i landets allmänna samfärdselsystem, så måste man också
tro på banelektrifieringens uppgift vid statsbanans hävdande
av denna sin position. Den tid börjar skönjas, då alla våra
viktigare, tyngre trafikerade statsbanelinjer skola kunna få
drivas med kraft av inhemsk urkälla.

VÄRMEISOLERING MEDELST METALLFOLIER.


Under senare år har man med framgång använt aluminiumfolier
som värmeisolerande material såväl å fartyg och järnvägsfordon
som inom åtskilliga industrier. Det låter onekligen en smula
paradoxalt, att man skulle kunna ernå värmeisolering med en
i sig själv så god värmeledare som metallen aluminium, men
förklaringen ligger däri, att värmetransporten mellan två kroppar
med olika temperatur icke sker enbart genom ledning utan även
genom konvektion och strålning.

Hos så gott som alla hittills brukade värmeisoleringsmaterial
beror isoleringsförmågan på den ringa värmeledningsförmågan
hos den i materialets porer inneslutna luften samt på den ringa
konvektionen genom dessa porer. Konvektionens storlek
sammanhänger givetvis med porernas storlek och inbördes
anordning. Å andra sidan sammanhänger värmestrålningens
storlek med kroppens art och ytbeskaffenhet. Ett materials
lämplighet för värmeisolering beror alltså på dess
värmeledningsförmåga i egentlig mening, på storleken av
konvektionen genom dess porer och på värmestrålningen.
Vid val av värmeisoleringsmaterial måste man alltså känna,
vilken form av värmeöverföring som under givna villkor är
den betydelsefullaste.

Med ekvivalent värmeledningstal förstår man värmeledningstalet
hos en ideell kropp, vilken om den ersätter luft, uppvisar samma
värmegenomgång som denna. Om det ekvivalenta
värmeledningstalet betecknas med [lambda]w, det
värmeledningstal som motsvarar värmeledningen genom
stillastående luft med [lambda]l det skenbara
värmeledningstal som motsvarar konvektion genom strömmande
luft med [lambda]k och slutligen det likaledes skenbara värmeledningstal,
som beror av strålningen, med [lambda]s så gäller mellan dessa
storheter ekvationen
[lambda]w = [lambda]l + [lambda]k + [lambda]s.

Den sistnämnda storheten beror enligt Stefan-Boltzmanns
lag av strålningskonstanten C1 och skillnaden
mellan fjärde potenserna av absoluta temperaturerna, sålunda av
[(T1)4(T2)4]
––––––
100100,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free