Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 13 juni 1931 - Notiser - Utredning angående anläggningskostnaderna för vägar - Sveriges utbyggda vattenkraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friherre A. L. Gr. De Geer, majoren i väg- och
vattenbyggnadskåren E. J. Nilsson, t. f. byråchefen i väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen P. A. Valsinger samt
civilingenjör E. P. Wretlind.
I yttrande till statsrådsprotokollet framhåller
kommunikationsministern vikten av att de tekniska grunder
som tillämpas vid planläggning ’och utförande av bro-
och vägföretag äro så avvägda, att arbetena icke draga
större kostnader, än som i varje särskilt fall är erforderligt
med hänsyn till vägens uppgift. För vinnande av detta syfte
erfordras normerande regler. Behovet av sådana har
ingalunda förbisetts, enär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
så sent som år 1927 utfärdat normalbestämmelser för
byggande av vägar samt utarbetat normaltyper för broar.
Vidare hava väg- (och vattenbyggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och byggnadsstyrelsen
gemensamt fastställt normalbetämmelser för bl. a.
järnkonstruktioner till brobyggnader samt samma styrelser
tillsammans med statens provningsanstalt normalbestämmelser
angående provning och leverans av cement samt för
byggnadsverk av betong och armerad betong. Krav
på revision av dessa bestämmelser hava emellertid rests
från flera håll, och en sådan revision har nyligen avslutats
beträffande järnkonstruktioner. En revision av cement-
och betongnormerna har därjämte, som Teknisk tidskrift
tidigare meddelat (1930, sid. 720) nyligen kommit till
stånd på bl. a. teknologföreningens initiativ.
Enär dessa revisioner icke direkt taga sikte på de förhållanden,
som skola bliva föremål för de nu tillkallade vägsakkunnigas
utredning, har kommunikationsministern givit de sakkunniga
direktiv, innebärande förnyad granskning av bestämmelserna,
vilken granskning bör ingå som ett led i en mera allmän
utredning om de åtgärder som synas erforderliga för väg-
och brobyggnadsväsendets rationalisering.
Undersökningen skall bl. a. avse grunderna för ordnandet av
vägväsendet för den långväga, genomgående trafiken, rörande
vilken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som bekant skall
upprätta generalplan. Som ledande norm bör vidare uppställas,
att för väg- och brotyperna icke må tillämpas dyrare
konstruktioner än som befinnes nödvändigt med hänsyn till
trafikens omfattning och beskaffenhet. Bland de i direktiven
uppräknade speciella spörsmålen framhålles bl. a. frågan om
möjligheten att motverka tjällossningsskador å vägar och
vägbeläggningar.
Vid sammanfattning av utredningsresultatet böra de sakkunniga
söka erhålla en överblick av eventuellt föreslagna reformers
ekonomiska verkningar i skilda hänseenden. Utredningen bör
vidare försiggå i samverkan med svenska väginstitutet, statens
provningsanstalt samt 1929 års vägsakkunniga, vilka äro
sysselsatta med revision av gällande bestämmelser om
väghållningsbesvärets utgörande på landet samt om städernas
allmänna vägar.
Sveriges utbyggda vattenkraft. Den år 1930 igångsatta
undersökningen av Sveriges utbyggda vattenkraft har nu
fortskridit så långt, att resultatet kan väntas föreligga färdigt
innevarande sommar. Redan nu har emellertid en preliminär
redogörelse för huvudresultaten publicerats i "Kommersiella
meddelanden" (31 maj 1931), varur vi anföra några uppgifter.
Ledningen av undersökningen har varit förlagd till kommerskollegium,
men undersökningen har hela tiden fortgått med bistånd från
och i samråd med vattenfallsstyrelsen och statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt. Dessutom har medverkan
lämnats av statens elektriska inspektion, Svenska
vattenkraftföreningen, Svenska elektricitetsverksföreningen
jämte en del sakkunniga enskilda firmor och personer.
Det material som insamlats avser i regel förhållandena under år
1929, resp. vid 1930 års början. Vissa data rörande nybyggnader,
som ej varit fullbordade vid sistnämnda tidpunkt, hava dock
insamlats. Jämfört med 1916 års undersökning har en betydligt
fylligare redovisning av hydrografiska och tekniska uppgifter
inhämtats, medan den avdelning av frågeformuläret, som avser
ekonomiska data, i motsvarande grad inskränkts. Som regel
omfattar undersökningen anläggningar med en installerad effekt
av minst 100 turbinhkr.
Allt som allt redovisas i 1930 års vattenkraftutredning 1 335
vattenkraftanläggningar mot endast 728 i 1916 års utredning.
Redan härav framgår det livliga utbyggandet av vattenfall under
de senare världskrigsåren och efterkrigsåren. Icke mindre
anmärkningsvärd är ökningen av den utbyggda effekten.
Denna torde vid 1900-talets ingång hava uppgått till
ca 170 000 kW men hade år 1916 stigit till ca 700 000
kW och vid 1930 års ingång till 1195 000 kW. Med denna
utbyggda effekt intager Sverige sjätte rummet bland Europas
mera vattenkraftförsedda länder. Med avseende på
energitillgång intager Sverige däremot tredje platsen. Av de
utbyggnadsvärdiga vattenkrafttillgångarna i Sverige beräknades
vid 1930 års ingång 18 % vara utbyggda.
Av det angivna antalet anläggningar tillhörde 10 staten, 51
olika kommuner, 686 enskilda distributionsföretag och 588
enskilda industriföretag. De statliga anläggningarna representerade
en turbineffekt av 338 000 kW, de kommunala 77 000 kW,
distributionsföretagens 322 000 kW och industriföretageris
457 000 kW. Statens kraftverk hade en sammanlagd
produktion av 1 681 mill. kWh, de kommunala 343 mill.
kWh, distributionsföretagens anläggningar 1 073 mill. kWh
och industrikraftverken l 574 mill. kWh, eller sammanlagt
4 671 mill. kWh.
De rent hydroelektriska verkens antal uppgick till 794 med
en sammanlagd turbineffekt av 987 000 kW och en sammanlagd
energiproduktion av 4 344 mill. kWh. Denna grupp bidrager
sålunda med 83 % av hela turbineffekten och 93 % av
energiproduktionen, övriga vattenkraftanläggningar, av vilka ett
stort antal ha såväl elektriskt som direktdrivande maskineri
(de rent direktdrivande verken äro blott 139 till antalet), äro i
genomsnitt av mindre storleksordning än de elektriska verken.
Värmekraftverkens karaktär av reservverk framgår tydligt av
förhållandet mellan generatoreffekt och energiproduktion.
Detta förhållande utgjorde för värmekraftverken 652 kWh
per installerad generator-kVA, medan motsvarande tal för
vattenkraftverken var 3 816 kWh/kVA.
Beträffande den geografiska fördelningen av kraftverken är
att märka, att Västsverige representerar 32,5 % av hela landets
installerade turbineffekt, Bergslagen och Mälarlandskapen
tillsammans 24,8 %, Sydsverige 16,0 %, övre Norrland
13,7 % och mellersta och nedre Norrland 13,0 %, vilka
landsdelar sammanfalla med vattendomstolarnas territoriella
omfattning. Fördelad på de olika vattendragen, kommer av
totala turbineffekten 18 % pä Dalälven och 13 % på Göta
älv; därnäst komma Luleälv, Indalsälven och Ljungan i
Nordsverige, Motalaström och Lagan i Sydsverige,
Klarälven och Gullspångsälven i Västsverige.
De stora verken, med en installerad effekt av minst 10 000 hkr
vartdera, utgöra till numerären endast 2 % av samtliga men
representera ej mindre än 55 % (år 1917 48 %) av totaleffekten.
Tre verk, samtliga ägda av staten, hava en installerad effekt av
mer än 50 000 hkr, 11 verk mellan 20 000 och 50 000 hkr,
14 verk mellan 10 000 och 20 000 hkr och 21 verk mellan
5 000 och 10 000 hkr vartdera. Storleksgruppen med 1 000
till 5 000 hkr är synnerligen betydande; den omfattar 157 verk
med en sammanlagd effekt av 251 366 kW. Anläggningar
med mindre effekt än l 000 hkr vardera äro till antalet 1 129
(85 % av det totala) men representera endast 16 % av totala
effekten. Sistnämnda relationstal har icke undergått någon
förändring sedan 1917, enär byggandet av stora kraftstationer
väl uppvägts av de många små bygdekraftverk som tillkommo
under åren 1917–1920. Med avseende på den utnyttjade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
