Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 20 juni 1931 - Notiser - Teknologföreningens lokaler återuppbyggas, av R. Nr. - Två jubilerande kraftbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
213 400 kronor, således en skillnad mellan värderingarna
av över 100 000 kronor eller ca 30 % lägre än hrr Thorngrens
och Hanssons värdering. Det syntes bolagets styrelse
uppenbart, att brandkontorets värdering icke kunde godtagas.
I händelse frivillig överenskommelse med brandkontoret icke
skulle kunna ernås skulle då tvisten – enligt brandkontorets
försäkringsvillkor – hänskjutas till skiljemän. För att, på vad
bolaget beträffar, undvika en tidsutdräkt, som härav skulle
bliva en följd och som var allt annat än önsklig ur många
synpunkter, framför allt kanske de vattendränkta trossbottnarna,
beslöt bolagsstyrelsen erbjuda en uppgörelse på basis av
295 000 kronor i ett för allt, vilket i skrivelse den 18 april
meddelades brandkontoret. Den 20 april mottog bolaget
brandkontorets avslag på framställningen samt meddelande
om att brandkontoret utsett sin representant i en skiljenämnd.
Påföljande dag hade bolaget utsett sin, varom brandkontoret
i skrivelse samma dag underrättades. Sedan dessa utsett den
tredje skiljemannen, började skiljenämnden sina arbeten, som
avslutades den 30 april. Skiljedomen av denna dag tilldömde
bolaget en brandskadeersättning av 253 000 kronor.
Under denna tid hade bolagets styrelse ingalunda varit overksam.
Vid upprepade tillfällen hade önskemål och möjligheter
beträffande ombyggnaden varit under debatt och föremål för
utredningar. Ovissheten om storleken av den blivande
ersättningssumman lade helt naturligt hinder i vägen för
utarbetande av ett definitivt byggnadsprogram. Förarbetena
voro dock avslutade, så att arbetet med upprättande av
program och arbetsbeskrivningar omedelbart efter
skiljenämndens utslag kunde igångsättas. Den 11 maj var
arbetet härmed färdigt och nödiga handlingar utlämnade
till ett antal byggmästare med begäran om anbud. Dessa
infordrades till den 20 maj, en tidpunkt, som på begäran
från byggmästarehåll förlängdes med några dagar. Den
30 maj var granskningen av inkomna anbud överstökad,
och bolagets styrelse beslöt att lämna entreprenaden till
byggmästaren kapten Harald Herrström. Men när denne
stod i begrepp att igångsätta arbetet, visade det sig, att
arbetsplatsen var blockerad för ny arbetskraft. I över en
vecka fördes mellan berörda organisationer underhandlingar,
som tack vare stort tillmötesgående från kapten Herrströms
sida ledde till en uppgörelse den 10 juni, så att entreprenören
var oförhindrad att samma dag underteckna
entreprenadkontraktet. Ännu två dagar krävdes för
ordnandet av blockadens formella hävande. Den 12/13 juni
blev ombyggnadsarbetet igångsatt.
Man hoppas, att om allt går efter beräkning, föreningen i höst
skall glädja sig åt restaurerade och förbättrade lokaler till trevnad
både för föreningsarbetet och föreningens ledamöter. R. Nr.
Två jubilerande kraftbolag. Den 6 juli hade de två med
varandra samarbetande kraftbolagen Örebro elektriska
aktiebolag och Kraftaktiebolaget Gullspång–Munkfors
anordnat en gemensam jubileumsfest till firande av det
senare bolagets 25-årsjubileum. Till detta tillfälle hade
bolagen utgivit var sin minnesskrift av betydande intresse.
Örebro elektriska aktiebolag stiftades den 21 februari 1898
och var det första bolag i Sverige som för allmänt behov
distribuerade elektrisk energi, alstrad av vattenkraft.
Initiativtagare var disponenten på Laxå Carl C:son Lindberg,
som insåg värdet av de nära Örebro i Svartälven belägna
vattenfallen Brattforsen, Skomakareforsen och Skråmforsen,
vid denna tid ägda av Laxå bruk.
Skråmforsen utbyggdes först, och kraft kunde levereras
därifrån redan i januari 1900. Åren 1902–1903
byggdes bolagets andra kraftstation, vid Brattforsen,
som fortfarande är i drift, ehuru den från början var
avsedd som provisorisk station, för vilken anläggningskostnaden
uppgick till endast 150 kr. per installerad hkr. För
mötande av de växande anspråken på kraftleveranser
träffades år 1906 ett 40-årigt avtal med det då under
bildande stadda kraftaktiebolaget Gullspång–Munkfors
om leverans till Örebro av intill 4 500 hkr. Från och med
1908 övertog Örebro stad därvarande distributionsanläggningar
och tecknade kontrakt med bolaget om kraftleverans
till staden under 40 år. Aktiemajoriteten i bolaget
förvärvades år 1918 av kraftaktiebolaget Gullspång–Munkfors,
varigenom båda bolagens ställning i hög grad stärktes.
Sedan statens vattenfallsverk år 1918 börjat uppträda
som bolagets konkurrent på Närkesslätten, inträdde
vissa intressekonflikter, vilka bilades först år 1920.
Örebro elektriska aktiebolag har emellertid ökat sina
kraftleveranser från 24 mill. kWh år 1918 till 30 mill.
kWh år 1930.
Kraftaktiebolaget Gullspång–Munkfors historia, som till
huvudsaklig del skildrats av redaktör Erik Wästbergs
flytande penna, bjuder på åtskilliga poänger. Man får
sålunda veta, att kraftbolaget leder sitt första ursprung
från en felaktig kalkyl, varför bolagets tillkomst och första
utbyggnad föga överensstämmer med skriftens ord om
byggande av hus på hälleberget.
Bolaget övertog vid sin start 1906 de av konsortiet
Gustaf Grevilli, John Hedin och William Olsson huvudsakligen
på kredit köpta vattenfallen i Gullspångsälven till ett värde
av ca 1,5 mill. kr. och av samma konsortium ingånga avtal
om kraftleveranser på sammanlagt 5 500 hkr, därav som
nämnts 4 500 hkr till Örebro elektriska aktiebolag.
Byggandet måste forceras, enär staten vid denna tid planerade
sitt kraftverk i Trollhättan. Då Gullspångs-verket planlades,
beräknades totalkostnaden för full utbyggnad till 3 à 3,5 mill. kr.,
men då den första utbyggnaden var avslutad i juli 1908, hade
kostnaden enbart för denna sprungit upp till 6,5 mill. kr. Därtill
bidrog givetvis forceringen samt utökningen av programmet från
ursprungligen avsedda 12 000 à 15 000 hkr till 18 000 hkr i
första utbyggnaden och 24 000 hkr i fullt utbyggt skick.
Vattenprocesser av olika slag hava pågått under nästan hela
bolagets verksamhetstid. En icke ringa del av dessa processer
sammanhänga med Skagerns reglering, i vilket mål handlingarna
uppgå till en total vikt av 145 kg. Skildringen av uppgörelsen
med strandägarna ar verkligt kostlig. Belysande för den dåtida
bondementaliteten, vilken som bekant numera är alldeles förändrad,
är följande anekdot. En av bolagets ingenjörer, som deltagit i
Skagerns reglering, blev en gång tillfrågad av en strandägare vid
Vänern: "Hörnu schinjörn, som vart ma ve såna härå sjöregleringar,
hur möcke är de oförskämdaste en kan begära?"
Den befarade konkurrensen med Trollhätte kraftverk uteblev
ej heller och medförde bl. a., att städerna Skara och Skövde,
som ursprungligen beräknats som abonnenter, tecknade
kontrakt med Trollhättan. Även om kraftleveransen till
Kristinehamn uppstod hård konkurrens år 1926, som
emellertid utgick till bolagets förmån. De långvariga striderna
om distributionsområdena hava emellertid slutligen lett till
avtal om samarbete med ett flertal angränsande kraftdistributörer.
Munkforsfallet, till vars utbyggande regeringen år 1921
beviljat tillstånd, har börjat utbyggas år 1930, och kraftverket
därstädes väntas vara färdigt för drift år 1933. Detta kraftverk
får en maskininstallation av två Kaplanturbiner med en
totaleffekt av ca 12 000 hkr vid fallhöjden 10 m. För
undvikande av förväxling med Uddeholmsbolagets Munkfors
har bolaget nyligen beslutat ändra sitt nya kraftverks namn till
Åtorp. För övrigt har den olika karaktären av Gullspångsälvens
och Klarälvens vattenföring föranlett en sammanknytning mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
