- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
367

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 27 juni 1931 - Synpunkter vid anskaffning av verktygsmaskiner, av S. Weil - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren och Sven Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utesluter ju ej, att äldre maskiner kunna göra god tjänst
t. e. i reparationsverkstäder.

Det skulle i denna framställning föra för långt att närmare
ingå på de talrika enskilda maskintyperna genom att allsidigt
belysa de punkter, av vilka förstklassigheten är beroende.
I det följande skall blott givas en översikt över ett antal
viktigare maskintyper, varvid skillnaden mellan förstklassiga
och medelgoda maskiner skall belysas.

Vid vanliga svarvar, väl de oftast förekommande verktygsmaskinerna,
kan kvaliteten bedömas redan av längden hos spindeldockan
och dubbdockan, bredden hos bädden och längden hos
supportens styrning, grovleken hos huvudaxeln och dubbdockans
spets. Hos medelgoda maskiner äro nämnda dimensioner något
knappare tilltagna. Karusellsvarvar böra hava en rikligt
dimensionerad underdel, en hög planskiva och kraftiga pelare.
På äldre maskiner är stålhållarnas utbalansering otillfredsställande
ordnad. Motvikterna böra sitta rätt över supporten, vilket i
hög grad underlättar arbetet.

Beträffande horisontal- borr- och fräsmaskiner, hava de moderna
typerna vida större regleringsmöjligheter ifråga om matnings-
och skärhastighet än de äldre. Hos de senare är ofta matningen
vid fräsning av spår alldeles för stor, medan den är för liten vid
arbeten med stora fräshuvuden. Ett kännetecken på borrmaskiner
med stor avverkningsförmåga är den ändamålsenliga placeringen
av manöverspakarna, som alla böra vara samlade på borrsliden
inom gott räckhåll för arbetaren, varvid han även måste kunna
iakttaga verktyget utan svårighet. Manövreringen av motorn
medelst tryckknappar spelar här liksom vid stora support- och
karusellsvarvar en väsentlig roll, speciellt vid tyngre typer.

Vid vanliga vertikal- och radialborrmaskiner är borrspindelns
diameter av stor vikt, vid de sistnämnda typerna är det också
av betydelse, att armen är rikligt dimensionerad och lätt vridbar
för möjliggörande av en bekväm inställning av spindeln. Vid
bedömande av en dylik maskin är det ej nog med att man
känner endast största borrdiametern; man måste även hava
uppgift på den största ernåeliga matningen per minut och
materialets hållfasthet.

En förstklassig hyvelmaskin skiljer sig från en medelmåttig
genom att stativet är vida bredare och bordet högre samt
genom att det senare icke ens i ändlägena avsevärt skjuter
över stativet. Moderna typer hava automatisk trycksmörjning
för bordets spår, medan å äldre typer det ej fullt tillförlitliga
smörjningssystemet består av smörjrullar, som löpa i
oljebrunnar. Vid större maskiner, från 1 500 mm arbetsbredd
och uppåt, bör omkastningen av rörelseriktningen ej ske
medelst till- och frånkoppling av remskivor med öppen eller
korsad rem utan antingen medelst reverserbar motor (vid
likström) eller elektromagnetisk koppling (vid trefasström).

Vid stansar och saxar kan man av fjädringen hos stativet
bedöma, om man har att göra med en lätt eller en tung
modell. För dessa maskiner är tyngden av större betydelse
än för de spångivande maskinerna. Fjädringar i stativet äro
väl alltid ofrånkomliga, men vid lätta, andra klassens
maskiner är fjädringen vida större än vid förstklassiga
maskiner, vilket man lätt kan övertyga sig om genom att
bygga in en matklocka i maskinen. I enstaka fall brukar
man säkra sig mot brott hos stativet genom påkrympta,
tunga stålankaren.

Om det också stundom kan vara svårt att draga en skarp
gräns mellan första och andra klassens maskiner, så kan
dock i de flesta fall en driftledare, konstruktör eller över
huvud taget en fackman på verktygsmaskinområdet vid
närmare undersökning av de i denna uppsats nämnda
detaljerna komma till klarhet i frågan, huruvida han har
för sig en förstklassig högproduktiv typ eller blott en
medelgod konstruktion, vid vars tillverkning man huvudsakligen
lagt an på ett lågt försäljningspris. För en köpare i allmänhet
torde det böra anses som en trängande nödvändighet att före
köpet noga informera tillverkaren om arten av det arbete,
maskinen är avsedd för, så att tillverkaren får tillfälle att
föreslå en passande modell.

TIDSKRIFTSNYTT INOM MEKANISKA OCH ELEKTRISKA FACKEN.

MAJ 1931.


                                                                (Copyright.)
Men övergår nu alltmer i Tyskland till det s. k.
Freibergersystemet med "spolgas" vid lågtemperaturkolning
av brunkol, varvid gasbildningen vid tjärans utträde ur
brunkolet kan hållas nere genom användning av gas som
värmetransportör under samtidig stegring av tjärutbytet.
Den starkt paraffinhaltiga brunkolstjäran bör i storindustriell
drift krackas, varvid upp till 40 % bensin bör kunna utvinnas.
(Die Wärme, h. 21, s. 385). År 1930 funnos i U. S. A. 1948
krackanläggningar med en dygnsproduktion av 244 ton. Ej
mindre än 38 olika system användas, varav dock Burtons
system användes vid 46 % av alla anläggningar. (Petroleum,
h. 17, s. 291.)

Vid ångkraftverket i Mannheim för 100 atm, ha uppstått stora
svårigheter genom anfrätning av ångrören, vilket dock ej
tillskrives det höga trycket. Syrehalten i matarvattnet måste
hållas under 0,02 à 0,03 mg/1, varvid natriumsulfit tillsättes.
Vattencirkulationen spelar en avgörande roll för anfrätningen.
(Elektrizitätswirtschaft, h. 9, s. 245.) Överhettningstemperaturen
hålles vid högre belastning konstant genom termostatiskt
reglerad insprutning. Vid uppeldning utan vattencirkulation
jämväl i överhettaren konstaterades temperaturer upp till 550°.
Starttid ca 1 1/2 tim. Kolförbrukningen vid jämn och full
belastning bör i medeltal kunna hållas i 0,5 kg/kWh.
(Elektrizitätswirtschaft, h. 10, s. 276.) Vid roststavar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free