Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 373 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 27 juni 1931 - Notiser - Voith-Scheidersystemet för fartygsdrift - Värmebehandling av skenskarvar - Krommalm och carborundum för ugnsinfodring - Ångpanneföreningarna under 1930

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 4. Babordspropellern å motorfartyget Kempten.

systemet en avsevärd utveckling av manöverförmågan,
varjämte den gör rodret överflödigt.

Värmebehandling av skenskarvar. Enligt "Metal
Progress" (april 1931) använder Chicago, Milwaukee–St. Paul
Pacific Railroad sedan några år tillbaka värmebehandling
å skenskarvarna vid utläggning av ny räls. Till en början
uppvärmde man därvid rälsändarna över järnets övre
omvandlingspunkt och härdade sedan genom avkylning med
vatten. Då metoden medförde stor kassationsprocent på
grund av materialets avflagnande på de härdade ställena,
kompletterade man sedermera behandlingsmetoden med
anlöpning. Härdningstempera-turen utgör 815 °C och
anlöpningstemperaturen 345 °C vid en kolhalt hos
skenorna av 0,72 till 0,89 %. De värmebehandlade skenorna
utmärkas av stor seghet och ringa plastisk formförändring
i ändarna.

Vid värmebehandlingen, som utföres av specialutbildad
personal omedelbart efter rälsläggningen, avfasas först
ändarna medelst en slipskiva, driven genom en böjlig
axel från en bensinmotor. Därefter upphettas skarven
med acetylenbrännare till härdningstemperaturen, begjutes
med vatten och anlöpes med en vanlig acetylenskärningsbrännare.
Acetylen- och syrgasflaskor samt vatten och erforderliga
verktyg medföras på ett särskilt motorvagnståg.

Härdnings- och anlöpningstemperaturen prövas endast i
undantagsfall med termoelement; i allmänhet bedöma arbetarna
temperaturen på känn och hava därvid uppnått stor säkerhet.
Brinellhårdheten hos rälsändarna ökas genom värmebehandlingen
från 280 till 325 grader. Antalet värmebehandlade skenor
under de sista tre åren har uppgått till ca 65 000.

Krommalm och carborundum för ugnsinfodring. På senare
år hava krommalm och carborundum i allt större utsträckning
börjat användas som material för infodring i ugnar, speciellt
på sådana ställen, där hög temperatur eller slaggangrepp
ställa stora fordringar på materialet.

Krommalmen ingår som huvudbeståndsdel i olika krommassor och
kromcement. De förra användas för inrammning i ugnar samt för
framställning av eldfasta specialtegel. Massan inrammas i
skikt av minst 4" tjocklek och hårdnar hastigt i luften.
Efter hårdnandet blir massan så hållfast, att den kan användas
t. e. som botteninfodring i vällugnar, avsedda för de tyngsta
göt. Om fuktighetshalten ej är för stor hos massan, kan
bottnen uppvärmas omedelbart efter inrammningen. Massan har
för övrigt kommit till användning vid olika ugnskonstruktioiier,
såsom vid masugnar (dyser framför formorna, infodring av
utslagsrännor) och martinugnar (infodring av tappningshål
och utslagsränna, efterlagningar i slagglinjen), vid ångpannor,
speciellt oljeeldade, där massan använd som fyllnad mellan
tuberna ersätter specialformat tegel, och i förbränningsrum
för samma ändamål.

Kromcementet användes dels som murbruk vid murning av eldfast
tegel, dels som bestrykningsmassa å murverk för att skydda
detta mot sticklågor, flygaska o. d. samt för efterlagning
av väggar och valv. För detta ändamål blandas cementet med
upp till 50 % krossade tegelrester. Vid murning säges
cementåtgången pr l 000 tegel uppgå till ca 200 kg vid doppade
fogar och ca 300 kg vid murade fogar. Ren eldfast lera har
som fogmaterial olägenheterna, att den binder dåligt vid
temperaturer under sintringstemperaturen samt att den efter
en tids drift gärna smulas sönder. Genom olika tillsatser
kan leran fås betydligt mera hållfast, men å andra sidan
sänkes därvid sintringstemperaturen. En viss halt av
natronvattenglas i de eldfasta cementen medför risk för
murverkets förstöring. Kromcementet säges däremot ej
reagera med teglet.

Carborundum användes dels som tegel, dels som cement.
Ämnet utmärkes av hög värmeledningsförmåga och god
hållfasthet även vid höga temperaturer, ingen mjukningspunkt
under smältpunkten, låg värmeutvidgningskoefficient och
avsaknad av volymförändringar, orsakade av omkristallisation
i materialet. Ämnets hårdhet och motståndsförmåga mot
avnötning är ju välbekant. För vissa ämnen, såsom fluorvätesyra,
salpetersyra, basiska slagger och smält järn, är materielet
känsligt. Nedanstående tabell anger egenskaperna hos engelska
carborundumtegel "Refrax" med 98–99 % carborundum, och
"Carbofrax", som har någon tillsats av lera.

	Refrax	Carbofrax
Eldhärdighet, °C . . .	2 000	l 600
Spec. vikt . . .	3,18	–
Porositet, % . . .	28	–
Draghållfasthet, kg/cm2 . . .	70–140	70
Tryckhållfasthet kg/cm2 . . .	880	1 000
Spec. värme vid 23°C . . .	0,180	0,180
Värmeledningsförmåga vid 100 °C, cal cm/cm2 °C sek . . .	0,0275	0,0243
Ledningsmotstånd, ohm/cm-tärning:
vid 25° . . .	50	28 400
vid 1 200° . . .	–	40
vid 1 400° . . .	0,65	–

På grund av sin ringa värmeutvidgningskoefficient,
(47–10^–7 vid 200–900C°), har carborundum kommit
till användning särskilt för ugnsdetaljer, utsatta
för häftiga temperaturväxlingar. För mufflar och
temperaturer upp till l 600 °C har den billigare
tegelkvaliteten visat sig lämplig.

Carborundumcementet tillverkas i olika kvaliteter efter
bl. a. fordringarna på eldfasthet. Det rammas antingen
kring modell eller strykes pä tegelinfodringen som skydd.

Ångpanneföreningarna under 1930. Ur de nyligen utkomna
årsberättelserna för ångpanneföreningarnas verksamhet
under år 1930 inhämta vi följande uppgifter.

Mellersta och norra Sveriges ångpanneförenings medlemsantal
ökades under året inom ångtekniska avdelningen med 5 till
1228 och inom den elektrotekniska med 18 till 637. Under
föreningens inspektion stodo vid senaste årsskiftet
(fjolårets siffror inom parentes) 3 809 (3 788) ångpannor
med en sammanlagd eldyta av 289 607 (283 317) m² eller i
medeltal per panna 76,0 (74,7) m². Den fortskridande
utvecklingen av pannstorleken är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>