Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 27 juni 1931 - Tekniska föreningar - Ingenjörsföreningen i Halmstad, av E. Ö. - Svenska ingenjörssällskapet i Storbritannien, av L. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraftiga applåder, varefter ordföranden frambar
ingenjörsföreningens tack till direktör Kanth.
Efter sammanträdet följde supé och animerat samkväm.
E. Ö.
Svenska ingenjörssällskapet i Storbritannien
hade den 27 maj anordnat sammanträde med föredrag av
kommerserådet Axel F. Enström om "Research in Industry
and Rationalization". Sammanträdet ägde rum å Svenska
handelskammaren och bland åhörarna märktes ett flertal
ledande brittiska ingenjörer och vetenskapsmän, såsom
ordförandena i Institute of Mechanical Engineers och
Institute of Electrical Engineers, Lieut. Gol. E. Ritson
Clark och Mr. C. C. Patterson samt Mr. T. Shirley Hawkins
från transportministeriet. Vidare hedrade svenske
ministern friherre Palmstierna och direktör J. S. Edström,
Västerås, sammanträdet med sin närvaro.
Bland övriga engelska gäster märktes Sir Harold Hartley,
vice ordförande i London Midland and Scottish Railway,
H. T. Tizard, rektor vid Imperial College of Science and
Technology, Mr. Percy Ashley från Board of Trade, Sir
Richard Glazebrook, en framstående medlem av en rad
ingenjörssammanslutningar, Sir Alexander Gibb, Mr. L.
Pendred, huvudredaktör i "The Engineer", Sir Frank Heath,
Director of the Universities Bureau of the British Empire,
Mr. J. Anderson, South African Iron and Steel Industrial
Corporation Ltd., Mr. G. L. Kirkpatrick från Aseas
engelska dotterbolag m. fi. Ett antal framstående
Londonsvenskar med legationsrådet A. W. Leijonhufvud,
dr E. Glassen och direktör Allan Broman i spetsen övervoro
ävenledes sammanträdet som sällskapets gäster.
Vid den middag, som föregick sammanträdet, presiderade
ingenjörssällskapets hedersordförande, generalkonsul
Sahlin. Denne inledde även den rad tal, som sedermera
under aftonens lopp följde och hälsade på svenskt maner
gästerna välkomna. Med några ord klarlade talaren
syftemålet med sällskapets verksamhet och yttrade därvid
bl. a.: "Den förnämsta uppgiften för vårt sällskap är
naturligtvis att sammanföra de i England verksamma svenska
ingenjörerna. Men utöver detta hava vi också för ögonen
att upprätthålla kontakten med vår systerorganisation i
Sverige samt med svenska ingenjörer över huvud taget.
Härutöver hava vi nöjet samarbeta med sammanslutningar
av samma art som vår egen, såsom t. e. Danska
ingenjörssällskapet i Storbritannien. Det är mig ett
alldeles särskilt nöje att se hos oss här i afton tvenne
medlemmar av detta sällskap, med vilket vi etablerat så
givande förbindelser. Slutligen vill jag nämna att det
alltid varit sällskapets strävan att upprätthålla en så
intim kontakt som möjligt med engelska föreningar av
olika slag sysslande med industriellt forskningsarbete
och ingenjörsvetenskap över huvud taget."
Fortsättningen av talet utformades till en jämförelse
mellan forskningsarbetet inom svensk och engelsk industri,
varvid generalkonsul Sahlin bl. a. yttrade: "På tal om
industriellt forskningsarbete kan jag inte låta bli att
tycka att det finns vissa likheter mellan detta arbetes
utveckling i Sverige och Storbritannien. Jag är nästan
rädd för, att vi svenskar allt för länge suttit stilla
och varit nöjda med oss själva i medvetandet om våra
stora naturtillgångar. Vi ha haft våra skogar, våra
malmtillgångar, våra vattenfall osv. Ingen skulle väl
vilja förneka att storartade forskningsresultat frambragts
från svenskt håll, men härvidlag har det nog gällt
individens särställda prestationer; det är först efter
kriget som det kollektiva arbetet på detta område kommit
att ernå en vidare utformning. Först under senare år
synas industriidkarna i allmänhet ha fått upp ögonen
för nödvändigheten av att lägga det industriella
forskningsarbetet på en bredare basis.
Jag vet inte om jag beträder farlig mark, men åtminstone
för mig personligen synes det som om förhållandena i
detta land i mångt och mycket likna dem i Sverige. Även
Storbritannien har haft sina stora naturtillgångar och
därutöver ägt en stor tillgång i sin världsställning som
handels- och industriland, men det är först på senare år
som försök gjorts i större skala till framstötar på
industriens forskningsfält. Naturligtvis tager jag i
detta sammanhang inte med i beräkningen det utomordentliga
arbete, som utförts av The National Physical Laboratory.
Men industrimän i ledande ställning, särskilt sådana med
kommersiell inriktning, ha under tider av goda konjunkturer
varit benägna att betrakta det vetenskapliga forskningsarbetet
som någonting, man ej precis opponerade sig emot, men som
likväl inte var av någon större betydelse, så länge
affärerna i alla fall tycktes gå bra. Det har vidare sagts
mig, att en av de största svårigheter i detta land är att
få till stånd en samverkan mellan vissa industrigrupper
i och för kollektivt utförda undersökningar."
Talaren berörde ävenledes det stora intresse, varmed de
engelska statsmakterna numera omfatta industriellt
forskningsarbete samt yttrade slutligen: "Det är under
dåliga tider, som industrien kommer till insikt om vad
som försummats i det förflutna och huru mycket som
återstår att göra vad beträffar fördjupandet av studierna inom
det ingenjörsvetenskapliga arbetet. Man får kanske därför
hoppas, att den nuvarande depressionen skall föra det goda
med sig att industriens män mer och mer få upp ögonen
härför. Jag hoppas att vi inte skola ha glömt dessa
depressionens lärdomar eller förgätit att utföra dess
bud då den tid av uppgång i konjunkturerna, på vilken vi
alla så ivrigt vänta, slutligen åter infinner sig."
Under middagen talade i övrigt kommerserådet Enström och
direktör Edström i Asea. Den sistnämnde, vilken kommit
till London direkt från Internationella handelskammaremötet
i Washington, gav auditoriet några roande poänger från
dettas förhandlingar. Frågan om när en uppblomstring i
näringslivet var att förvänta besvarade talaren med att
citera uttalanden av en del av sina mera bemärkta kolleger
vid kongressen.
Efter middagen höll kommerserådet Enström sitt med stort
intresse emotsedda föredrag. Då de ledande tankegångarna
redan tidigare framförts i dessa spalter, får referenten
inskränka sig till att beröra vissa punkter i det
intressanta anförandet.
På tal om rationalisering uppehöll sig talaren något vid
de tvistepunkter, som erfarenheten visat ofta uppstå i
diskussioner mellan arbetare och arbetsgivare. Därvid
yttrades bl. a.: "I begreppet rationalisering inrymmas
åtgärder av mångahanda slag. Såsom det centrala torde få
anses strävandena att inbespara arbete och arbetskrafter
med utgångspunkt från tidsstudier och ökad användning av
maskinella hjälpmedel. Såsom allmänt resultat av de senare
årens utveckling har framgått en ökad mekanisering av
arbetet, icke blott i fabriken utan även i kontoret och i
försäljnings- och distributionssystemet. Inom
rationaliseringens ram rymmas jämväl åtgärder av
finansiell natur, syftande till ekonomisering med kapital.
Besparingssträvandena i fråga om kapital och förvaltning
föra till fusionering och trustbildning, dvs. till bildandet
av större ekonomiska enheter.
I dessa tider av utbredd arbetslöshet har givetvis den
frågan trängt sig fram till diskussion, huruvida en fortsatt
mekanisering med ty åtföljande utmönstring av överflödig
arbetskraft är berättigad. Det torde ännu så länge vara för
tidigt att förvänta ett slutligt svar på den frågan. Skäl
och motskäl anföras, som f. n. bryta sig mot varandra. För
min del kan jag ej annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
